Åbjärs naturreservat i höstskrud

Dimman smyger sig försiktigt fram mellan de gyllene trädkronorna i bokskogen, och den gröna mossan på trädstammarna är nästan självlysande i diset. Ravinen i Åbjärs naturreservat är denna oktoberdag insvept i en trolsk slöja som gör luften lite extra kylig. Som en kall våt filt av skönhet och sagogryn. En skog som gjord för en saga en helt vanlig lördag.

Det finns två huvudsakliga vandringsleder i Åbjär. Den gula leden är 2,5 kilometer lång och den blå leden 3 kilometer. Vi tar den gula leder ner i själva ravinen. Här är vi helt ensamma, och det är en märklig känsla av avskildhet som infinner sig när vi stiger nedför den branta trappan som leder ner till ravinens botten. Trappan är helt täckt av frasande löv, trappstegen svåra att se och räcket är trasigt på flertalet ställen. Trappen kräver tålamod, och vi går långsamt för att inte kliva snett.

Vid ravinens botten porlar Mjöån förbi de mossklädda stenarna. Ett och annat träd har fallit ner i ån och skapat nya hinder för vattnet att ta sig runt. Under, över och genom. Vattnet tar sig alltid fram.

Åbjärs naturreservat består mest av bok, men här finns även ek, lind och ask. Träden är imponerande höga och det känns som de har kämpat lite extra för att kunna sträcka sin ljussökande krona ut ur ravinen. Området har varit skyddat sedan 2012, innan dess låg här både betesmark och granplanteringar. Något man inte ser några spår av idag.

Det är en enkel vandring på relativt plan mark som möter dig när du kommit ner i ravinen. Vi stannar till en stund på en av träbroarna och tittar på det virvlande vattnet.

I den här fuktiga miljön växer mossan sig tjock på stenarna och många konstiga svampar tittar fram från trädstockarna. De stockar som fallit ner i ravinen ligger kvar år efter år och skapar perfekta förutsättningar för insekter av alla de slag. Och med insekterna kommer fåglarna. Hackspettar och strömstare är inte ovanliga att se under sommaren.

Plötsligt börjar det knäppa högt runt omkring oss, som ljudet av en kastrull med poppande popcorn. Löven på träden faller ner i sån hög takt att man kan tro att en jätte skakar på träden. Ljudet tilltar och plötsligt får jag ett bokollon i huvudet. En stor flock med småfåglar sitter i trädtopparna och äter och de får både bokollon och löv att falla till marken i stora mängder. Jag får ytterligare ett bokollon i huvudet, och kort därpå även en fågelskit på jackan. Jag tar det som ett tecken på att det är dags att gå vidare.

Vi plöjer med skorna genom det tjocka lagret av löv. Det är tur att vandringsleden är utmärkt med gula markeringar, för det är nästan omöjligt att se var stigen går. Men det går inte att gå vilse, så länge som du håller dig vid åns kant.

När vi vänder tillbaka mot bilen reflekterar vi över hur tyst det är. Vi har inte mött eller hört en enda människa under hela vandringen. Endast fallande bokollon och fågelsång har gjort oss sällskap. Åbjär är en plats som är som en egen liten omsluten värld. Det är nog platser som dessa som brukar kallas för smultronställen, även om jag är ganska så säker på att det nog aldrig kommer att växa några smultron här nere i ravinen.

Hitta hit

Det finns en liten parkeringsplats med sex platser 2 km söder om Östra Sönnarslöv vid Huarödsvägen. Håll utkik efter vägskylten som pekar till parkeringen. Vi har varit här två gånger (vår och höst) och det har alltid funnits plats.

Karta

Läs mer om andra smultronställen kring Kristianstad på 9 härliga naturupplevelser kring Kristianstad – Skåne eller läs mer om Åbjär på Länsstyrelsen sida, eller på Naturskyddsföreningen i Skåne.