-”Var har ni varit på semester?”. Väl hemma i Stockholm hinner vi knappt sätta oss i taxin vid Arlanda Express förrän taxichauffören ställer frågan. Vi förstår såklart varför han frågar. -”Malta” säger vi. -”Inga coronafall där ännu” lägger vi till. Taxichauffören ser lättad ut och visar sina två flaskor med handsprit. Här tas inga risker.
I helgen kom vi hem från en resa till Malta, en resa som inte riktigt varit som alla andra. Visst hade diskussionerna om covid-19 snurrat i media i några veckor, men den riktiga mediahetsen började inte förrän under vår resa, när virusutbrottet i norra Italien tog fart. På väg ner till Malta var Arlanda nästan som vanligt. Visst såg vi några personer med munskydd och vi hade packat ned handsprit i handbagaget, men inte alls något uppseendeväckande annorlunda. Människor kramades farväl och kramades välkommen hem. En helt vanlig dag på Sveriges mest internationella mötesplats.
Maltas flygplats inför feberscanning av alla ankommande passagerare samma dag som vi landar på ön. Coronaviruset har ännu inte upptäckts på Malta, men det första fallet har upptäckts på Sicilien. Ön som bara ligger 1 timme och 45 minuter med katamaran från Malta.
Samma dag som vi landar på Malta sker även det första karantänsingreppet på flygplatsen på grund av misstanke av coronasmitta. När ett plan från Frankfurt landat går två polismän och sjukvårdspersonal in i planet och plockar ut en 88-årig maltesisk passagerare för provtagning och frivillig karantän. Mannen har inte visat några symptom på smitta, men han har vistats på ett kryssningsfartyg i Asien som visat sig ha haft en smittad person ombord. Mannen är väldigt upprörd. I Times of Malta säger han -”Jag kände mig som Al Capone som blev arresterad av FBI. Jag kände mig som en kriminell!”.
Jag brukar inte vara lättskrämd, men efter att ha drabbats av svår lunginflammation i Asien för några år sedan, är jag inte den som vill ta några onödiga chanser. Utan tvekan kan jag säga att lunginflammationen är den värsta upplevelsen jag varit med om under alla år jag rest. När läkarna tillslut hittade ett antibiotika som fungerade och jag fick tillåtelse att flyga hem till Sverige igen, var jag så lycklig att jag grät. Att bli svårt sjuk utomlands, oavsett hur bra vård du får, är inte något jag önskar att någon någonsin ska behöva uppleva.
Karnivalen på Malta är i full gång. Hade det här varit en vanlig februarivecka hade vi antagligen åkt in och tittat på den. Trängts och svettats och dansat med bland alla människor. Men denna resa är ingen av oss sugna. Det går inte att slå på TV:n utan att dränkas av Sky News och BBCs nyhetsrapportering av läget i Iran och norra Italien. Nyheterna på Malta rapporterar om att hyllorna i matvarubutikerna på Malta börjar gapa tomma och att hamnarbetarna i Paola och Valletta inte längre vill hantera varor som kommer från italienska fartyg. Oron på Malta börjar märkas, även för oss turister.
Hotellet på Malta är fullt av engelsmän, fransmän och italienare. Jag kommer på mig själv att gärna hänga på låset när bufféfrukosten öppnar och att tittar ofta lite för länge på de hotellgäster som hostar över buffén. Ser det ut att vara rökhosta, eller är personen sjuk?
Vi tillbringar dagarna tillsammans med vår hyrbil, på små små vägar på den lilla lilla ön. Helt underbara dagar under klarblå himmel, där det för det mesta bara är vi och naturen. Långt ifrån nyhetshets och skrämselrubriker. Det är inte förrän vi ska flyga hem som vi direkt påminns om virusets framfart.
På flygplatsen på Malta är det mycket gummihandskar och stora banderoller med information om covid-19. Oavsett vilket språk människorna runt omkring dig pratar, så förstår du vad som är på alla läppar genom ett enda ord. Corona. Ordet som verkar vara detsamma på alla språk. I varje hörn på flygplatsen hänger en alkogelbehållare. För att få ut alkogelen behöver du dock trycka på den med handen. Hade du inte bakterier på fingrarna innan du tog alkogel, så har du det garanterat efteråt.
Köerna till restaurangerna på flygplatsen är lite luftigare än vanligt och det är mindre trängsel i säkerhetskontrollerna. Ingen vill stå för nära någon annan passagerare. Ett svenskt par som ska på samma plan till Stockholm med oss har på sig masker med partikelskydd för byggarbete. Oklart varför. Sist jag kollade var viruspartiklar inte är lika stora som byggdamm?
Vid ombordstigning på SAS-planet till Stockholm behöver vi alla visa pass. Eller egentligen behöver vi bara visa passets utsida. Våra svenska pass fick oss genom boardingen fort. Familjen med kinesiska pass bredvid oss fick däremot en lång lista med frågor innan de kunde gå ombord. Vart hade de rest innan Malta? För hur länge sen?
Vi landar på Arlanda. Här möts vi inte av några feberscanningar. Vid bagagebandet visas en TV-skärm med reklam och ett snabbt budskap att man kan ringa 1177 om man känner sig sjuk. Det märks att Sverige har en liten annan approach till att begränsa möjlig smittspridning än Malta eller exempelvis Australien och USA. Det är inte förrän vi möter taxichauffören som vi inser att coronahetsen även nått Sverige.
Skulle jag resa igen de närmsta månaderna om corona fortsätter att spridas?
Vi reste runt i östra Kanada under den värsta perioden av svininfluensaepidemin 2009. Hysterin var total och det fanns ännu inte något vaccin. Ingen av oss i familjen blev som tur var smittade, men totalt smittades över 10.000 personer i Kanada av svininfluensa 2009. Över 400 dog. Skulle jag resa inom den närmsta månaderna om coronaepidemin fortsätter? Jag tror inte det, men det finns inget enkelt svar. Allt hänger på resmålet och hur jag skulle resa dit. Just nu skulle jag personligen helt klart föredra direktflyg före mellanlandning i exempelvis Tyskland eller Italien. Jag skulle mycket hellre välja att resa i länder med väl utvecklad och effektiv sjukvård. Jag skulle också betala extra för avbokningsbara boenden och jag skulle kolla upp min reseförsäkring en extra gång, så jag skulle veta exakt vad som gällde om någon skulle bli sjuk.
Vad gör jag för att minska risken för att bli sjuk när jag reser?
Det finns inga knep som är 100% säkra för att slippa smitta – varken hemma eller när du är ute och reser – men jag har tre enkla (och ganska självklara) saker som jag brukar tänka på.
- TVÄTTA HÄNDERNA OFTA. Inget är så bra som tvål och vatten. Tvätta ordentligt även mellan fingrarna och glöm inte handlederna. Vi har lärt oss att sjunga sången ”Happy Birthday” två gånger under tiden som du tvättar händerna. Är du klar med tvålandet innan sången är slut, då har du gnuggat för lite.
- PETA DIG INTE I ANSIKTET. Det allra allra svåraste när man flyger. Ögonen blir torra och näsan blir torr, men hur mycket det än kliar är det bäst att låta bli.
- HANDSPRIT. Handsprit ersätter inte tvål och vatten, men det hjälper när du är på resande fot och inte har ett handfat i närheten.
Och du – undvik att peta på stolsfickor/stolsbrickor och läsa flygmagasin. Sätena är inte alltid nystädade och det kan finnas mycket snuskigt vid din flygplansstol.
Mitt råd till alla er som ska ut och resa den närmaste tiden?
Följ myndigheternas rekommendationer och bilda din egen uppfattning. Förutom det, så finns det inte några rätt eller fel. Fråga inte på reseforum på Facebook hur du ska göra med din resa – det som är rätt för dig kanske känns fel för någon annan.
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
