Balesudden. Den höga klippiga udden som sträcker sig ut i Östersjön strax söder om Örnsköldsvik. Under hela min uppväxt såg jag på avstånd udden från balkongen från vårt hus och hörde historierna. Historier om den trolska Balestjärnen, där vågor mystiskt rullar över den klara sjön under vindstilla dagar. Historier om vårdkasar som genom tiderna brunnit på den höga klippan för att varna bygdens invånare för krig och andra faror. Jag vet inte hur många av historierna som var påhittade av min pappa, men oavsett så har platsen alltid varit lite magisk för mig. Så nära, men ändå så långt borta. Det låter kanske nästan lite otroligt, men i somras vandrade jag faktiskt för första gången till Balesudden.
Höga Kusten-leden sträcker sig nästan 13 mil utefter södra Norrlands kustland. Från Hornöberget i söder till Örnsköldsvik i norr kan du vandra över berg och genom djupa skogar, mörka tjärnar, klippig skärgård och över fina stränder. Vandringsleden är indelad i 13 etapper, varav vi tidigare i omgångar vandrat etapp 8-10 genom Skuleskogen och Slåttdalsskrevan. Balesudden ligger utefter Höga Kusten-ledens etapp 11.
Balesuddens naturreservat bildades 1985 för att skydda områdets hällmarkslandskap med tjock granskog och knotig asp och al. På våren är backarna fyllda av blåsippor och under sommaren hittar du här den sköra nattviolen. I skogen kan du möta både tjäder och orre och har du en otrolig tur så kan du till och med skymta en havsörn i skyn.
Vi börjar vår vandring vid Sandlågan, där det finns en handfull parkeringsplatser och en informationsskylt. Den första sträckan går igenom ett skogsparti med buskar, bär och barrskog, nära ett sommarstugeområde med fina stränder. En platt vandring som tar dig med utefter Bäckfjärdens kant, förbi ett välskött vindskydd innan du kommer in i själva naturreservatet Balesudden.
Efter att vi vandrat den platta sträckan vid Bäckfjärden börjar en kuperad vandring upp och ner ut till Balesudden. Enligt Höga Kusten-ledens informationssida klassas etapp 11 som en ”krävande” sträcka, jag skulle gissa på att det beror på att leden sällan är platt.
Skogen blir tätare och liknar väldigt mycket urskogen i Skuleskogen, med stora ljusabsorberande granar, prunkande ormbunkar och mossa. Vi passerar förbi en fräsch övernattningsstuga vid Bodviken med både utedass och picknickbord. Höga Kusten-leden är generellt sett väldigt välordnad, med gott om rastplatser utefter leden.
Vi vandrar upp och ner över ljungbeklädda klippor och över träspångar. Bredvid myrstackar och blåbärsris. Trots att det är högsäsong för bärplockning är det väldigt mycket bär kvar på buskarna. Det är i och för sig inte heller speciellt mycket folk ute och vandrar på denna del av Höga Kusten-leden. Det är befriande folktomt.
Höga Kusten-leden går inte hela vägen upp till Balestjärnen, vid Sör-Balesviken svänger vi av från den välmarkerade leden och fortsätter uppför klippan på en lite mindre stig. I viken ligger flera fritidsbåtar och guppar, stadigt förtöjda i klipporna. Många som besöker Balestjärnen tar båten hit och vandrar bara den sista sträckan uppför berget, men viken är även en mysig bukt att tälta i och det finns en torrtoalett för alla som behöver en teknisk paus.
Från Sör-Balesviken bär det nu uppför. 300 meter av uppförsbacke innan vi når vårt mål – Balestjärnen.
Vid Balestjärnen är vi trots den ensamma vandringen inte ensamma längre. Två barnfamiljer badar och snorklar i sjöns grönblå vatten. Och jag förstår varför de tagit sig hela vägen hit. Det här är en märklig plats. En gång i tiden var Balestjärnen en havsvik, fylld av blåmusslor. Höga Kustens landhöjning har dock på 10 000 år lyft sjön till den plats där den ligger idag. Musselskalen på botten av sjön fortsätter att läcka ut kalk än idag, vilket är en av orsakerna till tjärnens klara vatten.
När jag satt mig ner och tagit fram kaffetermosen och kan jag verkligen se ut över sjöns klara vatten. Uppe på toppen av en stor klippa, omgiven av Nordingrågranit och skog, ligger denna otillgängliga sjö. Vattnet är så klart att jag kan se fiskar simma runt i mitten av sjön och de gamla konserverade trädskeletten på sjöns botten bildar nästan ett rev. Det här är inte en vanlig tjärn, utan något väldigt unikt.
Även om jag inte är någon badfantast, slås jag av att jag gärna hade sett sjön från under vattenytan. Att simma i en sjö med drickbart färskvatten har jag nog aldrig gjort. Jag slås av att det finns gott om fisk i sjön, trots att jag inte kan se någon växtlighet. Ännu en sak som jag skulle vilja veta mer om denna plats.
Det finns inga picknickplatser vid sjön, men granarnas knotiga rötter fungerar bra som tillfälliga pallar. Efter alla uppför och nedför är det skönt att vila benen i solen lite. Det blåser nästan ingenting och solen värmer gott. Jag kommer på mig själv att tänka på historien om vågorna på sjön från när jag var yngre. Det är faktiskt oväntat mycket vågor på denna lilla sjö denna lugna dag. Min pappa kanske inte hittade på den historien?
Vi stannar vid Balestjärnen i en halvtimme och bara njuter. Sippar på lite kaffe. Tittar på fiskarna. Och förundras lite till över hur jag har lyckats bo så nära denna plats och ändå aldrig varit här förut.
Vägen tillbaka till bilen gick både snabbare än förväntat och kändes mindre jobbig. Det kan eventuellt bero på att vi inte gick vilse på vägen tillbaka (läs mer om detta nedan). Allting blir lite lättare när man håller sig på stigen. Gammalt djungelordspråk.
Vi stannar till på stränderna i Mellan-Balesviken och vid Sandlågan på vägen tillbaka. Den finkorniga vita sanden fyller snabbt våra skor och vi får stanna till och tömma dem ibland. Ett riktigt lyxproblem i sammanhanget av en härlig halvdagsvandring med tomma vita sandstränder och glittrande hav.
Hur hittar jag till Balesudden och Balestjärnen?
Balesuddens naturreservat ligger i Ångermanland ungefär en mil (fågelvägen) söder om Örnsköldsvik. Hit tar du dig enklast med båt, men att vandra hit från Sandlågan är en härlig halvdagsutflykt.
Den allra största delen av vandringsleden är ypperligt väl utmärkt, men trots det så lyckas vi gå rejält fel på vägen ut till Balestjärnen från Sandlågan. Man skulle kunna säga att vi gick vilse, även om det i praktiken inte borde gå att gå vilse ute på en smal udde. Under en del av sträckan som går över gammal havsbotten över ett kargt bergsparti, försvann de målade markeringarna på klipporna. Det slutade med att vi vadade genom knähögt bärris och klättrade nerför branta klippor innan vi hittade tillbaka till stigen. Det var dock inga problem att hitta stigen när vi vandrade tillbaka från tjärnen, så jag antar att markeringarna syntes bättre från det hållet.
Var kan jag läsa mer om Höga Kusten-leden och Balesudden?
- Läs om min vandring utefter Höga Kusten-leden genom Slåttdalsskrevan
- En broschyr från naturreservatet Balesudden hittar du här.
- Broschyren Skärgårdsguiden från Örnsköldsviks kommun hittar du här.
- Information om Höga Kusten-ledens etapp 11 hittar du här.