Cabo da Roca – en vandring vid världens ände – Portugal

Jag står vid världens ände. I alla fall den plats som romarna en gång i historien tyckte var världens slut. Framför mig västerut finns bara vinden och det stora havet. Någonstans långt därborta i horisonten ligger USA. Cabo da Roca (också kallad Kap Roca) utanför Sintra i Portugal är Europas västligaste punkt, en dramatisk 140 meter hög klippa som kaxigt möter de höga oceanvågorna och de starka vindarna. Sedan 1700-talet har här stått en fyr som väglett fartyg för att undvika att gå på grund mot de skarpa klipporna. Vi är dock inte här för fyren, utan för att vandra utefter vandringsleden som leder oss norrut mot den vackra stranden Praia da Ursa.

Cabo da Roca ligger i Sintra-Cascais Natural Park i västra Portugal, mitt i ett UNESCO-skyddat kulturlandskap av stränder, skogar och klippor. Jag hade läst om detta områdes skönhet innan vi kom hit och såg verkligen fram emot att få vandra här. Stigen börjar vid vägkanten en bit innan parkeringen. Vandringsleden är inte utmärkt, men det är inte svårt att lista ut var den går. Hela marken, förutom där stigen går, är nämligen täckt av suckulenten Gul middagsblomma.

Gul middagsblomma är en väldigt vacker suckulent, men den är inte speciellt trevlig i detta sammanhang. Blomman härstammar egentligen från Sydafrika, men har spridit sig hit från trädgårdar i närheten och har fullständigt tagit över växtlivet på klipporna. De tjocka bladen och gula och rosa blommorna är bra för att hålla erosionen borta, men det finns inte många lokala växter kvar längre.

Stigen slingrar sig utefter klippkanten med branta stup på en armslängds avstånd. Det blåser så mycket att dottern börjar frysa och få gåshud. Tur vi hade med oss en tunn vindjacka, även om den var i vuxenstorlek! Vi hade helt enkelt underskattat Atlantens påverkan på klimatet och inte insett att 18 grader och starka vindar är helt normalt en högsommardag vid Cabo da Roca. Även om vi har vandrat i många berg och skogar har det nog aldrig blåst så här mycket.

Vi passerar förbi det första branta partiet och stannar upp och beundrar utsikten över den klippiga stranden nedanför. Jag får lite känslan av Kaliforniens Highway 1 när jag ser det turkosa havet möta klippor och fyr. Växte det inte några liknande suckulenter där? Det som skiljer Portugal från Kalifornien är dock avståndet till större vägar, antalet bilar och mängden turister. Vi är nästan ensamma här på vandringsleden, trots att parkeringen nu är full.

Det börjar blåsa ännu mer ju längre från fyren vi kommer. Vi passerar förbi Praia da Aroeira, som är en annan strand med dramatisk inramning av röda klippor och klipprev. Det är nog många båtar som i storm och dimma gått under här. När kaptenen såg klipporna var det redan för sent att få skutan att vända riktning.

Det börjar bli svårt att gå upprätt utefter stigen. Kastvindar slänger oss åt sidan när vi minst anar det. Även om vindarna slänger oss in mot land, känns det inte säkert att fortsätta vandringen. Vi ser Praia da Ursa en liten bit framför oss, men vi tog det säkra för det osäkra och vände om. Det var ändå högvatten, så vi hade inte kunnat ta oss ner till stranden.

Lite sura över att det inte gick att fortsätta, men ändå väldigt glada över att ha fått vandra den allra längsta delen av vandringsleden, vänder vi tillbaka.

Om vi hade varit ensamma på vandringsleden, blev vi definitivt inte ensamma när vi kom tillbaka till fyren.  Söder om fyren finns en utsiktsplats där de flesta besökarna hänger i snålblåsten. Det är förbjudet att gå utanför staketet på grund av rasrisken, men det är väldigt många som trotsar förbudet för att få en perfekt selfie vid klippkanten. Vi tittade mest på dårskapen från avstånd. Det sägs att flera turister faller av klipporna varje år, ner mot en säker död. En selfie kan i mina ögon aldrig vara värd att riskera livet för. (Sedan är jag helt värdelös på selfies, så inte ens en vacker klippa skulle kunna rädda den bilden…)

Det är ett konstant dis i luften, som om alla vågor lite retsamt skvätter upp i ansiktet på oss här uppe på klippan. Det finns inte så mycket att göra här uppe förutom att suga lungorna fulla av kylig havsluft och njuta av utsikten, så vi går rätt så snabbt igenom den södra klippkammens utsiktspunkter. Dags att säga adjö till världens ände och vända om och gå tillbaka till bilen och värma sig.

Var ligger Cabo da Roca?

Cabo da Roca ligger 18 km väster om Sintra i Portugal, en biltur som tar cirka 30 minuter. Det finns en gratisparkering med ett fåtal platser, men de flesta besökarna stannar inte längre än en halvtimme och tittar på utsikten. Rotationen på bilar är stor. Vi hade turen att hitta en parkeringsplats direkt.

(Det ska även finnas en lokalbuss (403) som går hit ut från tågstationen i Sintra eller busstationen i Cascais, men den går inte så ofta att den var ett alternativ för oss.)

Kostar det något att besöka Cabo da Roca?

Nej, det finns inget inträde för att besöka klippan, men det kostar 50 cent att gå på toaletten. Vilket alla garanterat kommer att behöva göra efter en vandring i kylig och fuktig snålblåst.

När på dagen ska jag åka hit?

Det sägs att solnedgångarna är magiska över klipporna, men för att slippa köa för parkeringsplats är det bäst att åka hit innan lunch.