December i Barcelona – Spanien

Det går uppför i Barcelona. Ungefär så mycket uppför att det börjar kännas i benen. Vår lilla promenad till Parc Güell, som på kartan enbart såg ut att vara 3 kilometer, visade sig gå i motlut. Vi traskar på genom den avslappnade stadsdelen Gràcia, stadsdelen som var en egen stad ända till i slutet av 1800-talet. Här är husen lite lägre, vägarna lite smalare och de katalanska flaggorna hänger ut från var och varannan balkong.

Det är lördag förmiddag i december och det är knappt några personer ute på gatorna. Det är enbart vi, hundägarna och nyvakna katalaner som är ute i sina mysbyxor och köper frukostbröd. Det är så här som Barcelona ska upplevas, utan de horder av turister som kommer hit under sommarmånaderna. Men det är inte bara vi turister som inte tycker om för mycket turister. Även Barcelonaborna har tröttnat på turistinvasionen. Barcelona är den 20:e mest besökta staden i världen och varje år slås besöksrekord. 2016 besökte över 34 miljoner turister staden och priserna skenar. Billiga hyreslägenheter omvandlas till lyxiga lägenheter för utlänningar, de mysiga kvarterskrogarna har timmeslånga köer ända ut på trottoaren och gränderna luktar kiss efter överförfriskade turister. Anti-turist-protesterna på gatorna i Barcelona i somras hade ett budskap – någonting måste göras. Men idag, när vi kämpar oss uppför backarna mot Gaudis mästerverk märker vi inte av något turistmotstånd. ”Merry Christmas to us! I mean, you! Merry Christmas to you!” önskar det glada butiksbiträdet i järnaffären oss med ett stort leende. Så här nära jul har alla vi möter ett stort leende. Förutom taxichaufförerna, som vi hela tiden får tillrättavisa och peka i rätt riktning när de försöker tjäna en extra slant genom att köra fel. Hur gjorde man egentligen innan Google maps och fri surfmängd inom EU?

Vi har inte förbokat något annat än hotellet inför vår weekend i Barcelona, varken Sagrada Familia, Parc Güell eller några restauranger var bokade. Det behövs inte. Vid Sagrada Familia behövde vi bara vänta i 15 minuter innan vi fick gå in, så vi passade på att titta runt i den stora julmarknadens myller i parken utanför kyrkan medans vi väntade. Här var det liv och rörelse av lokala familjer som planerade sitt julfirande. Det såldes julgranar i kruka, röda julstjärnor med guldrosetter, julkrubbor och de populära ”julstockarna” med filt och röda mössor. Julstockarna – tió de nadal – är ihåliga stockar som barnen i familjen matar och sköter om från början av december och som sedan traditionellt under sång och klappande ”bajsar” ut godis och små leksaker till barnen på julafton. Lite som en pinata som kan återanvändas varje år helt enkelt. Jag måste erkänna att jag var lite sugen på att köpa med mig en julstock hem, men bara tanken på att gå och bära på den en hel dag i Barcelona förtog köplusten.

December är inte bara julmarknadernas månad i Spanien, utan även citrusfrukternas månad. Överallt i de trånga små trädgårdarna mellan husen hängde stora solmogna apelsiner från dignande gröna kvistar. Även om den största delen apelsiner skördas i södra Spanien, är det inte svårt att få ett glas gudomligt söt färskpressad apelsinjuice på nästintill varje restaurang i Barcelona.

Som svensk familj med barn i skolåldern kan förresten de sena spanska måltiderna kännas som en utmaning, men för oss visade de sig snarare vara en fördel. Även om vi sov ut längre än vanligt på morgonen, så var vi första gästerna till frukosten och kunde hugga in på varma nyfriterade churros utan konkurrens. Inte heller på kvällarna var det svårt att få bord på bra restauranger om vi kunde tänka oss att äta på restaurangernas första sittning, vid klockan 20. Det var dock en lite speciell känsla att sitta helt ensam på en restaurang, men det dröjde inte länge förrän ljudnivån höjdes några snäpp och borden blev oftast helt fullsatta framåt 22-snåret.

Vi närmade oss med trötta lårmuskler Parc Güells mosaikbeklädda färgexplosion och köpte biljetter i biljettautomaten för insläpp 10 minuter senare. Det släpps bara in 400 besökare var 15:e minut i parken för att konsten fortfarande ska kunna upplevas och njutas av utan trängsel. Vi passerar förbi blommande rosa trillingblommor med en svag doft av lavendel i luften. På den översta terrassen köar vi in i en liten informell kö för att få ta en bild av Barcelona från ovan, det är inte ofta vi tar uppställda bilder av varandra, men det här kändes som en bra plats för ett gruppfoto. Medelhavet glittrade i horisonten nedanför en klarblå himmel, solen värmde lite på kinderna och det började kurra lite lätt i magen efter en bra tapasrestaurang. December i Barcelona, det är faktiskt både njutbart och avslappnande.

Jag kan erkänna att Barcelona efter mitt tidigare besök för många år sedan inte har legat på min lista över städer som jag gärna åker tillbaka till – maj månad bjöd redan då på alldeles för mycket folk, alldeles för många ficktjuvar och alldeles för mycket köer. Men efter denna resa har jag helt ändrat uppfattning om staden. Jag hoppas nästan att Barcelona inför besöksbegränsningar för att stävja den negativa spiral som turismen har hamnat i, så att fler får uppleva de sidor av Barcelona som vi fått göra idag. Med en bättre balans mellan Barcelonabor och besökare borde vi alla faktiskt kunna samsas om denna härliga stad.