När jag gick uppför den breda trappan till hotellets entré kände jag på mig att jag hittat något bra. I ryggen hörde jag bruset av Hua Hins stora gata, sorlande och tutande dygnet runt. Framför mig möttes jag av en oas. Utsirade trädväggar, vattendammar, vertikalt växande gräs. Är jag verkligen kvar i Hua Hin?
Mottagandet i receptionen var vänligt och effektivt, så som man förväntar sig av ett femstjärnigt hotell från Thailands främsta hotellkedja – Cape & Kantary. Vi slog oss ned i soffgruppen, varma och svettiga. Snabbt blev vi serverade små thailändska godis, kakor och te. Ingen aircon i receptionen, men en liten fläkt hjälpte till att hålla oss svala.
Rummen var ännu inte klara då vi anlänt innan incheckningstid, så vi fick skjuts av hotellets golfbil till restaurangen vid poolen. I den bakre restaurangdelen var det både högt i tak, svalt och vackert. Hotellet är byggt med mycket glas, mörka träslag och ljusa textilier och kanske lite mer skandinaviskt enkelt jämfört med många andra hotell i Thailand.
Vi beställde en uppsjö av olika rätter och vi blev inte besvikna. Min Pad Thai, inlindad i ett nät av ägg, toppad med koriander var en av de bästa Pad Thai jag någonsin ätit. Dessutom definitivt den vackraste. Inte heller den friterade kycklingen inlindad i palmblad gjorde oss besvikna.
Rummen blev klara. Alla rum har en stor pool på balkongen(!), så vi visste att rummet skulle vara lite mer spektakulärt än ett vanligt hotell. Vi hade dessutom bokat en ”Deluxe Sky Pool Suite” med direktaccess till poolen från badrummet. Det lät väldigt konstigt och onödigt när vi bokade, men när vi steg in i rummet förstod vi dess tjusning. Rummet inklusive balkong var på över 100 kvm, men det som drog ögonen till sig var definitivt poolen. Poolen tog upp nästan hela balkongen och omfamnade dessutom hela den vänstra sidan av rummet, så att det blev en poolgång som gav direktaccess till duschen. Väldigt praktiskt att slippa blöta ner golvet i hotellrummet när man badat.
Dubbelsängen var king size, så det var inga problem att få plats två vuxna och ett barn i sängen. Vi hade dock bokat en extrasäng till dottern, är det semester behöver vi alla få sova gott.
Då hotellets område är väldigt långsmalt, sträcker sig hotellet hela vägen från den stora gatan till stranden. Tomten bredvid hotellet är obebyggd, så det är inte någon insyn på balkongerna. Här kan du sitta i bikini utan att känna dig uttittad.
Badrummet upptog halva hotellrummet, med ett stort fristående badkar, dusch, dubbla handfat och toalett. Barnen kom snabbt på att det fanns en hemlig gång mellan badrummet och hallen, via garderoben. Varför gå genom den vanliga dörren när man kan smyga in på toaletten utan att någon ser dig?
Dags att inspektera hotellpoolen. Kan det verkligen vara så här bra? Något måste väl vara fel? Det är ju inga människor i poolen? Tänk, det var precis så bra som jag trodde. Jag var ensam vid poolen. Tog upp mobilen och ringde upp min syster på facetime, ett så här bra tillfälle måste man bara dela med sig av. När vi stod där och facetimade kom hotellets huvudkock förbi, en trevlig och pratglad italienare som berättade för min syster om hur fantastiskt det var här. Jag började tro honom.
Vackra strandsoffor med utsikt över havet, solstolar i rotting på stranden, cabanas vid poolen och fräscha poolstolar. Det fanns inte så mycket att fundera på längre. Det var dags att ta ett dopp.
Det kom lite mer folk till poolen, men under hela tiden vi vad här var vi nästan alltid först vid poolen på morgonen efter frukost och det var aldrig fullt i solstolarna. På ett hotell där varje rum har sin egen pool behöver man inte trängas vid den gemensamma poolen. Barnen tyckte dock att den gemensamma poolen var lite roligare än poolen på rummet, lättare att hitta på lekar tillsammans i en stor pool.
Servicen vid poolen var mycket bra, med fräscha och vällagade luncher. Det var väldigt skönt att ha tillgång till en så bra lunch så nära, att inte behöva klä på sig och bege sig ut på lunchjakt varje dag.
Stranden i Hua Hin är inte så där paradislik som man kanske förväntar sig på andra ställen i Thailand. Här är det stor skillnad på ebb och flod och vågorna kan vara ganska så höga. Men för oss som föredrar poolen före havet, men som gärna tar en strandpromenad var detta perfekt. Det var dessutom ovanligt få försäljare och vilda hundar på stranden och de få som vi mötte lät oss vara i fred. Barnen älskade att rädda eremitkräftor som strandat under ebb, så de sprang fram och tillbaka på den breda stranden i sina räddningsförsök.
För mig är hotellfrukost ett seriöst ämne. Utan en bra hotellfrukost kan jag lika gärna checka ut direkt. Men som tur var så levererade Cape Nidhra även i denna gren.
Här fanns allt du önskade, smakfullt upplagt i små glas eller tillagade på beställning. Frukten skars upp på beställning, det var bara att peka på vad du önskade så fylldes din tallrik av superfräsch nyskuren frukt. Mousserande vin och fruktjuicer av alla de slag fanns så klart och även pannkakor/våfflor/ägg på beställning. Självklart så fanns även en del thailändska och amerikanska klassiker. Som sig brukar på boutiquehotell äter gästerna frukost länge, finns ingen orsak att stressa någonstans – här bor man för att njuta.
På hotellets tak fanns en takbar, med utsikt över havet och poolen. Varje kväll vid solnedgång var det happy hour, så det är populärt bland gästerna att samlas här för en drink innan man beger sig ut till Hua Hins många restauranger och barer.
Så vad blir då det samlade familjebetyget? FANTASTISKT! Hit åker vi gärna igen och rekommenderar varmt! Att notera är att detta inte är ett familjehotell för barnfamiljer som högljutt gillar att röja runt och plaska i poolen och göra bomben, det här är ett boutiquehotell där gästerna förväntar sig att barnen inte skvätter ner deras Kindle eller vinglas.
Läs mer om hotellet och hur du tar dig hit här: Cape Nidhra
