Det fanns fyra kriterier som jag kollade lite speciellt på när vi skulle boka hotell i Lissabon.
1) Hotellet skulle ha garage
2) Hotellet skulle ligga i sjyssta kvarter
3) Hotellet skulle ha dygnet-runt-incheckning
4) Vi ville bo på samma hotell som fotbollslaget SL Benifica.
OK, det sista kriteriet var ett skämt, men det visade sig faktiskt att hela fotbollslaget bodde på hotellet samtidigt som oss. Men mer om det senare… Vad gällde dygnet-runt-incheckningen så var det inte för att vi skulle landa speciellt sent, men med tanke på alla flygförseningar som varit i sommar, ville jag inte chansa.
Valet föll i alla fall tillslut på Intercontinental Lisbon. En kedja vi ofta och gärna bor på, som aldrig gjort oss besvikna och som var förvånansvärt prisvärt i Lissabon!
Läge
Hotellet ligger i ett område med flera lyxhotell vid Eduardo VII Park och Marques de Pombal Square, på gångavstånd från Avenida da Liberdade boulevard. Flygplatsen ligger endast en mil från hotellet. Efter att vi hämtat ut hyrbilen var vi inne på hotellet på nolltid (nästan i alla fall, det tog cirka 20 minuter). Hotellet ligger ganska så anonymt, vi höll nästan på att köra förbi receptionen. Hade inte GPS:en sagt att vi skulle vara framme om 100 meter, hade jag inte hittat.
Hyrbilen parkerade vi i hotellets garage under hotellet. Det var utan tvekan det garage med lägst takhöjd som jag någonsin varit i! Jag skämtar inte när jag säger att min man nästan slog huvudet i taket. Så vi var väldigt glada över vårt beslut att hyra en mellanstor bil och inte en SUV denna gång…
Incheckning
Trots att entrén var lite anonym från gatan, var receptionen desto trevligare. Sammetsmöbler och klassisk ”Intercontinental business”-stil, vilket alltid känns ombonat och trevligt. Vi befriades från våra väskor fortare än vi hann kliva ur bilen och en ytterst kunnig, snabb och trevlig receptionist från Porto tog hand om oss. Han ville mer än gärna hjälpa oss med alla möjliga Porto-tips, så jag checkade vår restaurangbokning med honom. Caféina, hade han möjligtvis hört talas om den? Självklart, Caféina var enligt honom en av Portos absolut bästa restauranger och han berättade att Brasiliens president landade sitt privatplan i Porto enbart för att äta lunch där. Kan man annat än älska sådana insidertips?
Rummet
Vi fick rum på våning 16. Hela hotellet var fullbokat på grund av att SL Benifica med entourage bodde på hotellet, så det kändes inte som att vi fick det bästa rummet. Hotellrummet hade ett enda litet fönster, hade det inte varit så ljust i rummet så hade det nog känts lite instängt. Men rummet kändes nyrenoverat med en väldigt fräsch heltäckningsmatta (trodde inte jag skulle nämna fräsch och heltäckningsmatta i samma mening någonsin!), en bred dubbelsäng, en liten soffa och ett skrivbord. Extrasängen hade en tjock madrass som fick godkänt av dottern.
Badrummet hade dusch med badkar, två handfat, bidé och toalett. Badrumsmöblerna gick i mörkt trä med topp i sten. Duschen hade dock en lite pikant detalj – den hade en touch-knapp för att starta vattenflödet. För mig betyder en touch-knapp i duschen att det är el installerat i duschen. Kändes lite fel i mina ögon, men det var i alla fall lite roligt att trycka på knappen!
Det fanns ett självklart ett stort kassaskåp, minibar och varmvattenkokare för kaffe/te. Wifi var snabbt och stabilt till dotterns lycka.
Det enda som vi hade att anmärka på rummet, var fönstret. Det gick inte att stänga, utan stod konstant öppet. Som tur var regnade det inte, men det blåste rejält. Detta resulterade i att vinden tog tag i fönstret med jämna mellanrum och smällde igen det. Det lät ungefär som om någon smällde i en dörr. Lättväckt som jag är, insåg jag att jag nog inte skulle sova så bra om jag hela tiden skulle vakna och tro att någon öppnat dörren till vårt hotellrum. Så när vi gick på middag sade vi till i receptionen att det var fel på fönstret. De skulle skicka upp reparatören direkt lovade de. När vi kom upp igen till rummet efter vår middag, stod fönstret fortfarande och slog. Vi pratade med receptionen igen, vilket sa att det var konstigt för reparatören hade varit på vårt rum. Så han skickade upp reparatören igen. Den stackars reparatören kliade sig i huvudet och förklarade att han beställt hem reservdelar, men inte kunde fixa fönstret ikväll. Han försökte plugga igen fönstret, men det gick inte. Och hotellet var fullbokat, så vi hade inte något annat hotellrum att byta till… Så, man kan säga nästan säga att SL Benifica var orsaken till att vi inte kunde sova gott den natten, men sanningen är att jag var så trött att jag bara vaknade en handfull gånger av fönstret. Resten av familjen sov hela natten utan att störas. Är man tillräckligt trött så sover man igenom allt…
Restaurang
På hotellet ligger restaurang Akla, en restaurang som vunnit flera priser kring sin moderna Portugisiska mat. Lättillgänglig att boka i appen ”The fork” och med 30% rabatt på menyn, kändes det som ett fynd. Det fanns bord kvar klockan 20, så vi tog det.
Trevligt inredd, med flera väggar av klassiskt målat kakel. Precis det man vill ha på en restaurang när man är i Portugal! Jag älskar verkligen deras kakel! Vi fick ett bra bord precis vid fönstret. Alla bord fylldes under kvällen mer än en gång, så det verkar vara ett populärt ställe!
Restaurangen hade en välfylld meny och även en barnmeny. Vi beställde in en osttallrik med Portugisiska ostar till förrätt och sedan tog jag en grillad tonfisk med frästa grönsaker, mannen tog en tournedos med bakad potatis och dottern tog en hamburgare. Stora portioner, vällagat och gott. Och väldigt prisvärt med 30%-iga rabatten! Hit skulle jag kunna gå igen! Min tonfisk var gigantisk, jag orkade knappt äta upp hälften. Ett plus också för att de bjöd på en god liten amuse.
Frukosten
Det förra Intercontinental som vi bodde på, var Intercontinental vid Sydney harbour i fjol sommar. Där fanns allt från nygräddade våfflor, till juicepress och fruktsorbetmaskin (det ultimata frukosttillbehöret – alla frukostar måste från och med nu jämföras med denna fantastiska fruktsorbet!). Den här frukosten var inte fullt så välfylld. Det var absolut inget fel på frukosten, men mer en vanlig ”standard”-frukost som jag inte kommer att lägga på minnet.
Det fanns såklart bröd med pålägg, yoghurt och äggröra/korvar, två sorters juice och kaffe levererat till bordet. Vid bordet kunde man även beställa stekt ägg. Men ingen Eggs benedict fanns att beställa… Det fanns lite uppskuren frukt, men det var mest bara melon och grape. Resten av frukten var hela bananer, apelsiner och äpplen. Men även om det inte var en överväldigande frukost, kändes den fräsch.
Ett plus var att det fanns bubbel för den som ville börja morgonen med en lyxig liten Mimosa.
Så, vad blev det samlade familjebetyget!
Bra, men inte inte riktigt full pott! Sängarna var sköna, rummet kändes fräscht. Personalen och servicen var fantastisk, vilket det alltid är hos Intercontinental, MEN jag kan svära på att de visste om att fönstret var trasigt när vi fick rummet – och det gör mig lite störd. Ett femstjärnigt hotell åtgärdar ett fönster som krånglar direkt eller så hyr de inte ut rummet tills det är fixat. Så därav det lite lägre betyget på rummet och servicen. Vi skulle dock inte tveka att bo här igen.
