Medelhavets blåa vatten möter oss när vi kliver av tåget. Monterosso Al Mare är Cinque Terres nordligaste stad och vårt första stopp bland de fem byarna. Det känns lite konstigt att skriva att det här är den största av byarna, då det knappt bor fler än 1500 invånare här. Cinque Terres byar är inte stora, men populära.
Spiaggia di Fegina-stranden går inte att känna igen från de bilder jag sett på nätet innan jag åkte hit. Inte en parasoll. Knappt någon handduk. Sommarvärmen börjar kännas idag, men det är två månader kvar till strandinvasionen. På byns kända klippa klättrar turister upp och ner för den perfekta selfien.
Den enda sevärdhet i Monterosso al Mare som jag planerat att besöka, är den stora statyn av Neptunus som kantar den ena sidan av stranden. Vi går ner på stranden och tar sikte mot statyn. Men var är den? Vi tittar på kartan igen och lyfter blicken i riktning mot statyn. En täckt stålställning möter våra ögon. Renovering. Jag kan inte ens urskilja statyn genom nätet om jag så skulle vilja.
Vi vänder ryggen mot Neptunus och går istället mot den gamla stadsdelen, förbi Torre Aurora. Tornet som på 1500-talet var byns skydd mot sjörövare. Idag ligger en finare coctailbar och restaurang här. Inga sjörövare att försvara byn mot nuförtiden.
Monterosso Al Mare är verkligen inte den typiska Cinque Terre-byn som jag förväntat mig. Inte alls lika dramatisk, inte alls lika pittoresk. Lite mindre trångt mellan husen, lite färre charmiga gränder. Lite mer modernt. Men Monterosso har en fördel som de andra byarna inte har – stränderna. Ingen annan av byarna har någon strand. Vita, grovkorniga och med kristallklart vatten. Alla härliga egenskaper som Medelhavets stränder ofta och generöst bjuder på.
Vi promenerar runt klippan för att njuta av utsikten över byns andra stranden och den gamla staden. Det vi möts av är inte det vi väntat oss. Vi möts av… en traktor.
Hela stranden vid den gamla stadsdelen är uppgrävd. Båtarna är flyttade och havet är gult och grumligt av allt grävande. Jag försöker se bortom hjulspåren. Bortom allt stök. Försöker hitta charmen och det vackra. Men jag lyckas inte. Den första byn i Cinque Terre som jag besöker, blir helt enkelt inte kärlek vid första ögonkastet.
Vi promenerar en stund till utefter stranden, men ingen av oss känner för att stanna och äta lunch här. Vi går tillbaka mot tåget för att åka vidare till nästa by – Vernazza.
Hjälp! Renoveringar! När var vi här?
Vi besökte Monterosso al Mare i april 2019, under veckan innan påsk, men det verkar som att Neptunus har varit under renovering under över ett år. Det stod ingenstans när varken statyn eller stränderna skulle vara återställda.
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
