Piran – Italienska vibbar på Sloveniens riviera

När vi kommer fram till Piran har det redan börjat skymma. Det duggregnar lite lätt och gatorna blänker i skenet av gatubelysningen. Kanske inte den medelhavskänsla jag hade tänkt mig, men hösten vid Adriatiska havet kan onekligen vara lite nyckfull. Det är inte förrän morgonen därpå som jag verkligen lär känna Piran. När solen börjar gå upp tar jag min kaffekopp och tassar upp i den kyliga morgonen till vår takterrass och ser ut över staden och havet. Himlen skiftar i pasteller, en tupp gal i någon av gränderna nedanför mig och på kullen brinner solen bakom Pirans stadsmur. Medelhavets salta vindar virvlar i mitt hår och trots den kyliga ottan sitter jag helt stilla och bara suger in allt jag kan av Piran. Ni vet, ett sådant där ögonblick som det känns som att man vill minnas för resten av livet.

Piran ligger vid Sloveniens lilla snutt av Medelhavet, inklämd mellan Kroatien och Italien. En söt liten stad med 3.800 invånare, byggd på en smal halvö i det Adriatiska havet. ”Nästan som Venedig!” utbrister min dotter när hon första kvällen spatserar in i gamla stans smala små gränder. Och det ligger mycket i det. 500 år av Venetianskt styre har gett Piran mycket av sin identitet. Här ser kyrktornen ut som i Venedig, gatuskyltarna är på italienska och slovenska och den medeltida arkitekturen skulle kunna vara vilken liten charmig stad i Veneto som helst.

Piran har dock inte bara tillhört Venedig genom åren. Bara under 1900-talet tillhörde Piran fyra (!) olika länder. Först Österrike-Ungern fram till andra världskriget, sedan Italien i några år, sedan Jugoslavien fram till 1991 och nu idag en del av dagens Slovenien. Det är inte svårt att förstå att den brokiga historian har satt sina spår – i allt från restauranger till musik och konst.

Vi hyr en lägenhet mitt i Pirans charmiga gamla stadsdel i tre nätter – Apartments Music House. En etagelägenhet högst upp i ett medeltida hus med takbjälkar, takterrass, kök och två sovrum. Inte ett hörn är rakt, de gamla trappstegen lutar och det gäller att passa huvudet när man går upp till takterrassen. Men vilket ställe. Härifrån har vi hela staden vid våra fötter.

Vi går ner till Tartinitorget för en espresso med en vaniljfylld Kremšnita, vi går uppför backen till kyrkan St.George för att njuta av utsikten över stan, vi handlar mat i kvartersbutiken och vi promenerar på stadsmuren. Inget fancy alls, men så perfekt i all sin enkelhet. Att besöka Piran under hösten innebär inga köer, ingen trängsel och definitivt inte något badväder. Badstegarna ner i Medelhavets blå vatten står ensamma, endast omfamnade av högvatten och vilda vågor.

Pirans stadskärna är bilfri och det enda som hörs i stadens gränder är fruktförsäljarna som pratar yvigt med sina kunder, vågorna som slår mot klipporna och stegen från enstaka högklackade skor som ekar mellan husväggarna. Piran är något så ovanligt som en populär semesterort utan trängsel, utan kryssningsfartyg och utan stök. Inget hålligång, bara en härlig liten stad. Önskar du en sandstrand och mer turistkänsla ligger Sloveniens populäraste badort Portoroz bara någon kilometer härifrån. I Portoroz är spaanläggningarna och hotellen fler och kullarna är strösslade av lyxiga semestervillor. Förvänta dig dock inte något Benidorm, Portoroz är en strandstad med mer själ än yta.

När mörkret faller över Piran vaknar restaurangerna utefter gamla stans kustkant till liv. Här ligger fiskrestaurangerna på rad. Ett pärlband av uteserveringar och vinbarer. Även på hösten är uteserveringarna igång, men nu med skjutdörrar av glas som skyddar mot vinden.

Vi äter dock aldrig vid vattenkanten, utan på en av de hemliga små restaurangerna i en av de många bakgatorna i gamla stan. Vi äter faktiskt på samma ställe alla kvällar. Inte alls likt oss, men när man hittar ett sådant här guldkorn är det svårt att motstå suget att återvända. Vi fastnar helt för den lilla restaurangen Cantina Klet vid Prvomajski trg. Fem bord inne. Tre bord ute. Alltid fullt. Här hänger vi med de lokala gubbarna som spelar tärningsspel och skrattande dunkar i bordet och dricker lokalt vin ur karaff. Fisken beställs ur en lucka i väggen i huset bredvid, drycken beställs vid bordet. Gigantiska skivor av lättgrillad tonfisk, helgrillad havsabborre och makrill. Allt till väldigt överkomliga priser. Ett välfyllt glas lokalt vin €1,50. En gigantisk portion tonfisk €12,80. Allt med kontant betalning, så klart.

Det är lätt att få dagen att gå i Piran och dess omgivningar. Vi åker till Portoroz för en lunch och äter tryffelpizza som är så dränkt i färskriven tryffel att det ser ut som att någon tappat en hink med järnspån över pizzan. Vi vandrar vid de stora havssaltbassängerna vid Sečovlje Salina Nature Park och köper salt som tillverkats på samma sätt som under Venedigs styre. Det gör inget att dagarna är lite molniga. Allt känns varmt och mysigt ändå.

När vi den sista dagen har lämnat in nycklarna till vår lägenhet och sitter på gratisbussen till parkeringshuset där vi ställt hyrbilen, känner vi alla tre samma känsla. Slovenien må vara ett litet land, men de intryck och upplevelser som vi blivit bjudna på har varit riktigt stora.

Var ligger Piran?

Piran ligger vid Sloveniens lilla kustremsa, mitt emellan Kroatien och Italien. Närmaste internationella flygplats i Slovenien hittar du i huvudstaden Ljubljana, 1,5 timme från Piran. Det finns även flygplats i italienska Trieste.

Karta (Öppnas i Google maps)

Hur tar jag mig till en bilfri stad med bil?

Vi parkerade i parkeringsgaraget Garage Fornače, som har massor med parkeringsplatser och prisvärt enhetspris per dygn. Sedan var det bara att hoppa på gratisbussen in till Tartinitorget.

Karta (Öppnas i Google maps)

Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!

Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook eller pinna inlägget på Pinterest!