En av Normandies mest kända departement är Calvados – området som producerar den kända äppelspriten med samma namn. Här växer inte vinstockar längs sluttningarna, utan miljoner av knotiga och välmående äppelträd. De äpplen som produceras är inte främst äpplen för att ätas, utan speciella sorters äpplen som passar utmärkt för tillverkning av calvados, cider, pommeau och vinäger.
Ett trevligt sätt att uppleva denna region är genom att köra rundturen Route du Cidre – den fyra mil långa cidervägen som guidar dig runt till några av områdets cidertillverkare. En härlig rundtur som för oss tog en hel dag!
Pont l’Évêque och Père Magloire
I Normandie kretsar mycket kring mejerivaror och äpplen. Det känns nästan som att varenda by har sin egen ost och varenda gård har sin egen cidertillverkning.
Vi börjar vår äppelresa runt Calvados utanför själva cidervägen, i oststaden Pont l’Évêque. Här tillverkas den kända osten med samma namn, en fyrkantig vitmögelost med mycket fyllig doft. En favorit bland oss som älskar fotsvettsostar, men vi är inte här för att äta ost. Vi är här för att lära oss mer om calvados.
Calvados är en äppelsprit som görs av cider som destilleras och lagras på ekfat. Resultatet och smaken beror mycket på vilka äpplen som använts och vilken jordmån som äpplena växt på. Vissa äpplen är bittra, andra har mer sötma. Över 200 olika sorters äpplen kan användas i någon av de tre godkända appellationerna: Calvados Domfrontais, Pays d’Auge, and Calvados.
Pont l’Évêque ligger i Pays d’Auge, vilket är den allra äldsta appellationen. Här ligger den stora calvadostillverkaren Père Magloire och deras interaktiva besökscentrum med guidade turer som lär dig allt om hur man tillverkar calvados. Från äpple till flaska. Från vikingatid till nutid. En underhållande och informativ utställning som lika mycket berättar om Normandies historia som om dryckens historia. Genom åren har calvados gått från att ha varit en bortglömd dryck som farfar hade i spritskåpet, till att numera användas i drinkar på världens hetaste barer.
En calvados som lagras i minst två år klassificeras som VS
Lagring i minst sex år ger klassificeringen XO
Lunch på Auberge de la Touques
Innan vi lämnar Pont l’Évêque äter vi lunch på ett charmigt auberge vid kanalen i byn. På Auberge de la Touques uteservering hänger hela byn och det finns bara ett enda ledigt bord. Familjer, hundar, kompisar och par – stämningen är hjärtlig och lika varm som värmeböljan.
Som vanligt får man räkna med att en lunch i Frankrike tar tid. Vi beställer in en riktigt härlig trerätters lunch för 29,50€, som för mig börjar med en burrata med basilikaglass och som avslutas med en calvadosflamberad äppelmousse. Passa på att klunsa om vem som ska köra bil innan ni tittar på menyn, även om det så klart finns gott om läckra ostar och andra alkoholfria efterrätter också.
Cidervägens gårdsbutiker
Vi hinner köra i knappt 10 minuter från Pont l’Évêque innan vi når fram till resans mål och start – Route du Cidre. Frankrike må vara ett av världens mest kända vinproducerande länder, men i de kyliga Atlantvindarna i Normandie och Bretagne trivs inte vin. Här frodas istället vindpinade äppelträd över de bördiga ängarna i symbios med de brunvita Normandiska korna. Normandie har tillverkat äppelcider i hundratals år, en torr (men ändå söt) lite lätt bitter sort som känns nästan lite mer som en söt öl än som äppeljuice. En cider som alltid säljs i mörka glasflaskor med naturkork, förpackade lika omsorgsfullt som en fin champagne.
Hjärtat i Normandies (och Frankrikes) cidertillverkning hittar du här i Pay d’Auge – där man producerar cider efter appellation contrôlée A.O.P. Pays d’Auge. Ett sigill för kvalitet och kontroll. Här finns några av Frankrikes allra främsta cidertillverkare – bland annat Domaine Dupont och Manoir de Montreuil. Vi är dock främst ute för att besöka de små och och lite mer okända gårdarna, de som nästan inte syns på kartan. Producenter som inte exporterar, utan snarare säljer sina varor till lokala restauranger och butiker.
Cidervägen är väl utmärkt med charmiga äppelskyltar. Vita skyltar för själva vägen och gröna skyltar för gårdsbutikerna. Ett 20-tal cidertillverkare finns med på den officiella kartan, men efter vägen finns ännu fler gårdsbutiker med allt från ost till frukt. Fokus ligger dock utan tvekan på cider och calvados.
Juli månad innebär många turister, men vi möter inga köer på vägarna. Kanske är det fler turister i maj när äppelträden blommar i all sin prakt, eller under hösten när det är skördetid och kullarna täcks av doften av nypressade äpplen.
Vi stannar till på flertalet små gårdsbutiker, den ena mindre än den andra. De gröna skyltarna tar dig med in till gömda butiker på bakgårdar och i skjul, ibland bemannade och ibland inte. Ibland engelsktalande, ibland inte. Det är alltid lika spännande att öppna bildörren och upptäcka det som göms bakom de små butikernas dörrar.
De flesta av de gårdar vi besöker säljer inte bara cider, utan här tillverkas allt från äppeljuice till äppelcidervinäger, calvados, äppelmarmelad och ost. Det är lätt att förköpa sig direkt och bagaget fylls snabbt av de bulliga ciderflaskorna.
Vackraste byarna efter cidervägen
Att resa längs cidervägen är inte bara en dryckesresa, utan en resa rakt in i ett vykort från Normandie. Klassiska korsvirkeshus, slott, gårdar, hästar, kor, äppellundar och kyrkor kantar vägen och skapar en ram till landskapet.
Några av de vackraste byarna efter vägen är Beuvron-en-Auge, Cambremer och Bonnebosq. Vi stannar till i Beuvron-en-Auge, både för att byn klassas som en av Frankrikes vackraste byar, men även för att det denna helg är en stor antikmarknad i byn.
Antikmarknaden är en upplevelse i sig. Inträdet kostar 4€, men i inträdet så ingår ett glas kall lokal cider. Trevligt och väldigt uppskattat av besökarna, som nog mest verkar besöka marknaden för att prata med grannarna. Väl inne på marknaden inser jag snabbt att vi borde ha rest hit med släp. Fantastiska gamla möbler, flera hundra år gamla tavlor, franskt linne och statyer som skulle platsa på ett slott. Här finns allt som får mitt gamla loppishjärta att slå lite fortare. Unika saker med själ.
Hela Beuvron-en-Auge är som en saga iklädd en ljuvlig blomsterprakt, med träsniderier och blommande blåregn på var och varannan husfasad. En välskött och stolt by som passar bra för ett kaffestopp och en bensträckare.
Mitt i byn ligger torget Place Michel Vermughen och här hittar du ett café, en restaurang, en mataffär och några söta små butiker. Annars är de kända sevärdheterna i byn få, även om egentligen varenda liten gränd är sevärd.
Vi rullar sakta tillbaka mot kusten igen. Bakluckan hade alldeles för lite utrymme för allt jag ville köpa, men jag är lycklig över att fått plats med några bulliga flaskor av lokal cider. Dessa flaskor ska varsamt sparas och avnjutas till jul har jag bestämt. Tror ni inte att det kommer att passa utmärkt med ett glas torr cider till en tunnbrödsmacka med julskinka?
Att tänka på när du ska åka cidervägen
Turistvägen är bara fyra mil lång, men det tar lång tid att åka den på grund av alla stopp. Räkna med att allt tar tid. En lunch tar två timmar, ett besök på en gård innefattar tid för smakprov av allt som produceras.
Kontanter är enda alternativet på de flesta mindre ställena, så se till att plånboken är full.
Ta gärna med dig en liten kylväska, då du antagligen vill köpa lite ost till kvällen och bilen snabbt blir varm under alla stopp.
Vill du läsa mer om cidervägen?
Det finns ett fåtal webbplatser på engelska, men annars så kommer du långt med kartan ovan.
