Ranchäventyr på Tanque Verde Ranch – Arizona – USA

Vi slog in Boot Barn på GPS:en i hyrbilen och skruvade upp countrymusiken på bilradion. Vi behövde shoppa kläder och skor. Nej, vår väska hade inte försvunnit på flyget till Tucson, vi behövde helt enkelt nya outfits för att smälta in. De kommande dagarna skulle vi ut på ett riktigt familjeäventyr, ett sådant äventyr som jag drömt om ända sedan jag var liten. Vi skulle bo, rida och leva på en ranch. Valet hade fallit på Tanque Verde Ranch – en relativt stor ranch för folk som vill rida, vandra och njuta av naturen, samtidigt som man äter och sover gott. Cowboyliv i lyxtappning helt enkelt. Vi stegade in på Boot Barn som tre fullkomliga nybörjare med frågetecken i pannan. Var katten börjar man? Rad efter rad med cowboyboots, väggar fyllda med cowboyhattar och klädställ fyllda av rutiga skjortor. Som tur var såg expediten vår fullkomliga okunskap och kom snabbt till räddning. En timme och åtskilliga goda råd senare, traskade vi ut genom dörren med nya hattar och nya boots. Det här kändes riktigt bra. Speciellt eftersom att vi fått 15% i rabatt för att vi skulle till Tanque Verde.

Checkade in på ranchen och signerade alla papper för att avsäga oss alla rättigheter att stämma ranchen om vi skulle råka skada oss. We were on our own. Temperaturen hade äntligen börjat krypa ner under 40 grader och det gick att vara ute igen i den stekande solen. Vi hade bokat all-inclusive, som förutom all mat även innebar att alla aktiviteter på ranchen ingick. Fick skjuts till vår rum, som låg i ett litet rosa stenhus med utsikt mot det öppna landskapet och de imponerande Saguarokaktusarna. Rummet var rustikt så det räckte med trä, terrakotta och två stora härliga amerikanska sängar. Uteplatsen lockade, så vi slog oss ned med böcker i skuggan och lyssnade på öknens tystnad.

Tanque Verde har förutom en stor mängd hästar även tennisbanor, spa, bar, restaurang, pool, yogalektioner, jeepturer, fiske och en mycket populär barnklubb. Barnklubben var den största orsaken till att vi valde Tanque Verde och inte någon annan ranch. Hur många ställen har ni varit på där ”barnklubb” innebär ridning och hästvård från klockan 8 på morgonen till klockan 15 på eftermiddagen? Det här är barnklubb på en helt ny nivå. Indelade i tre grupper utefter ålder – Buckaroos (4-6 år), Wranglers (7-9 år) och Outlaws (10-12 år) – får barnen lära sig allt om hästar, blandat med ett och annat dopp i poolen under dagens varmaste timmar. Välordnat och helt utan krav på tidigare riderfarenhet, lär sig kidsen westernridning på stora amerikanska ponys.

Middagen intogs på kvällen i hotellets stora restaurang. All-inclusive innebar 3-rätters middag, lunchbuffe och frukost. Riktigt bra menyer med flera val vid varje måltid. Rätterna hade en tydlig southwest-touch med mycket smak och färg. Riktigt gott. Vin ingick inte i all-inclusive, men det gick att beställa in en vinflaska som restaurangen efter öppnande höll i förvaring tills man druckit upp den. En riktigt smart tjänst! Barnen hade så klart en egen meny som passade de yngre smaklökarna. Efter middagen var det varje kväll en aktivitet. Första kvällen bjöds på en föreläsning om skallerormarna som slingrar sig överallt i området, man visade även upp levande skallerormar i undervisningssyfte.

Mätta och belåtna gick vi tillbaka till vårt lilla hus i mörkret. Nu lite mer vaksamma över var vi satte fötterna, då skallerormarna är som mest aktiva på natten.

Hann precis somna in i våra stora sängar innan vi alla vaknade med ett ryck. Är det någon som springer på vårt tak? Något med rejäla klor levde rövare på vårt tak och sprang upp och ner och hoppade med dunsar på takplattorna. En puma? Stora råttor? Vad kunde det vara?! Vi ringde efter security, för ingen av oss vågade gå ut och kolla. Security kom, det blev tyst på taket och telefonen ringde. Det var säkerhetsvakten. Han hade kört iväg två Ringtail Cats som jagade varandra på taken. Ringtails? Vad är det? Vi hade aldrig hört talas om Ringtails och inte blev vi klokare när vi googlade fram att det på svenska kallas för ”kattfrett”. Men enkelt beskrivet kan man säga att det är en halvbjörn som är aktiv på natten och ser ut som en tvättbjörn. Helt ofarlig. Men riktigt störande.

Under sommarmånaderna kryper temperaturen mitt på dagen ofta över 40 grader, vilket gör att de flesta ridturerna sker i gryningen och senare på eftermiddagen för att hästarna ska må bra. Så det var bara att gå upp tidigt och rida innan frukost. Lilla Es första ridlektion började redan 07:15, medan vi vuxnas lektioner inte började förrän 09:30. För på samma sätt som det finns en barnklubb, så finns ett gediget aktivitetsschema till häst för de vuxna. Då lillan tyckte att det kändes lite läskigt att förstå instruktionerna på engelska alldeles själv, följde vi med som översättare. Som tur var så var hon den enda i sin åldersgrupp, så hon fick en alldeles egen lärare, vilket underlättade väldigt för undervisningen på engelska. Först en snabb teorilektion och sedan 45 minuters ridning i corralen för att lära sig baskommandona: Gå framåt, Stanna, Sväng. Hon fick mycket beröm och satt i hästsadeln som att hon aldrig gjort något annat – no fear där inte!  Efter ridning var det frukostdags för hela familjen. Det var bara att ladda för en fullspäckad dag med en stor portion ägg och bacon. Efter frukost turades vi vuxna om att åka på ridturer i öknen, allt medan dottern målade hästskor och ryktade sin häst Mesquite.

Lunchbuffen bestod bland annat av pulled pork och kycklingpasta och en 30 feet lång efterrättsbuffé. Det gäller att man bränner kalorier på hästryggen om all den här maten ska förbrännas!

Eftermiddagen fortsatte med en informationsträff om öknen och dess djur. Kanske var det lättare att se de vilda djuren efter att ha lärt sig om dem, för vi såg både hjortar och kaniner när vi red igen efter lunch. Turerna till häst tog nästan en timme och trots att alla drack rejält med vatten var man rätt så mör när man kom tillbaka till stallet efter öknens hetta. Perfekt timing för ett svalkade dopp i poolen och en Prickly Pear Margarita (med Prickly Pear-kaktus) i saloonen och ännu en härlig middag. Vi promenerade runt på ranchen i solnedgången och hälsade på hästarna i hagen som var både sociala och tyckte om att bli klappade.

Ny dag, nya ridturer. Vi hade hela familjen blivit rätt så duktiga nu på att rida, men säkerhetsmedveten som jag är använde jag och lilla E hjälm fortfarande hjälm. Det var vi de enda som gjorde – alla andra körde cowboyhatt. Inklusive herrn i familjen. Tur att han är riktigt stilig i en Stetson :)

Lilla Es favorithäst Mesquite var inte på så bra humör idag. Han hade problem med flugorna som envisades med att landa i hans ögon och han ryckte på huvudet hela tiden för att vifta bort dem, vilket gjorde det svårt att hålla i tömmarna. Så Mesquite fick gå och bada efter en stund och in kom istället Pal – en ljusbrun palamino med blond man. Det gick mycket bättre. Jag blir så imponerad av henne, när jag själv sitter som en spänd fjäder i sadeln så sitter hon helt avslappnad. Left, Right. De viktigaste uttrycken sitter nu på engelska. Vi som hade varit oroliga för att det skulle bli svårt att lära sig rida på engelska, vi hade oroat oss helt i onödan.

Vid middagen serverades mozzarellasallad, fisktacos, citronkyckling, creme brulée och bourbon äppelpaj. Lika bra ikväll och vinflaskan från gårdagen plockades fram från vinkällaren utan att vi behövde säga till.

Efter middagen samlades vi som för kvällens underhållning, som idag var en kort presentation av National Wildlife Rescue Center. Vi fick lära oss massor om de lokala rovfåglarna och även se en Herris Hawk och en Redtail Hawk. Väldigt intressant och spännande tyckte hela familjen. Det här semesterlivet kan man vänja sig med!

Och så förflöt dagarna.

Vakna tidigt. Rida. Frukost. Rida. Lunch. Någon annan aktivitet än att rida. Rida. Bada pool. Drink i saloonen. Middag. Stupa i säng. Efter några dagar här har även en nybörjare lärt sig rida riktigt bra. Turerna har olika svårighetsgrader och de riktigt modiga kan till och med prova på att fösa kor. Men vi vuxna fokuserade mest på ridturer i Saguaroöknen och lillan övade på att rida hinder. Naturen här är fantastisk och du upplever den allra allra bäst från hästryggen. Vi mötte många stora familjesällskap från Kalifornien och Nevada som hade som familjetradition att åka hit en vecka per år och umgås. En riktigt bra idé, eller hur?

Så, nu undrar du nog:

Var ligger detta fantastiska ställe? Utanför Tucson, i Arizona. Om du inte har hyrbil så erbjuder ranchen gratis transport från flygplatsen i Tucson om du stannar 4 nätter eller längre.

Behöver man ha boots? Egentligen inte, men när du rider i Saguaro så kommer du garanterat att rida in i taggiga buskar. Så rejäla skor och jeans är ett måste.

Behöver man ha cowboyhatt? Egentligen inte, men du bränner dig väldigt lätt i pannan och nacken om rider i hjälm istället för hatt. Been there, done that…

Behöver man kunna rida? Nej, inte alls. Det finns ridturer för alla, inklusive nybörjare.

Vad kostar det? Med den nuvarande dollarkursen kostar boende med all-inclusive för en familj cirka 4000 SEK per dag (500 USD), men håll utkik efter erbjudanden och bevaka dollarkursen. Vi betalade 2700 SEK med all-inclusive, vilket jag tycker är prisvärt för boende för tre personer med alla aktiviteter inklusive ridning och barnklubb, all mat och kvällsunderhållning. Hur mycket skulle det inte kosta att rida flera timmar per dag här hemma för en hel familj?

Vad är bäst med en ranchsemester? Det kanske låter konstigt, men att bo på ett ställe där det inte finns TV och man kliver upp i ottan för att göra aktiviteter tillsammans, det är kvalitetstid!

Tanque Verde Ranch
14301 East Speedway
Tucson