Vår katamaran ut till Fitzroy Island skulle avgå klockan 11 från hamnen i Cairns. Solen sken denna vinterdag och det blåste knappt något alls, även om det var några mörka moln i horisonten. Vi var några minuter tidiga, så vi satte oss uppe på sittplatserna på övre däck och väntade i solen. Kaptenen gick förbi. Vi fick tyvärr inte sitta kvar här ute, för turen kunde bli ”rough”. Och rough blev det. Så snart katamaranen svängt runt den skyddande halvön söder om Cairns, möttes vi av vågorna. Det vara bara att sitta still inne i båten och åka med i berg-och-dalbanan bland vågorna. Det var lite som ”lilla fritt fall” på Gröna Lund vid varje våg.
Jag var ärligt talat rätt så glad när jag tillslut såg hotellet skymta bland palmerna framför oss och ännu gladare blev jag när jag fick sätta fötterna på stabil mark igen. Vyerna från bryggan var dock väl värda den lätta sjösjukan på vägen hit. Vilket paradis! Lite folk, lugnt vatten, vita stränder och solsken. Herregud så vackert!
Vi checkade in på Fitzroy Island Resort, öns enda hotell. Hotellet ligger precis vid katamaranens brygga, omgiven av regnskog och korallstränder. Väldigt lugnt och väldigt snyggt hotell. På ön finns endast en hotellrestaurang och så Foxy’s bar, som serverar lite enklare mat och drinkar. Verkligen inget partyställe, utan passar bäst för dig som vill njuta av naturen.
Ön är rätt så kuperad och har flertalet fina stränder som bjuder på snorkling bara några simtag ut från stranden. Vill man åka på båttur till lite djupare rev och snorkla eller dyka så finns ett stort utbud av alternativ att boka hos hotellet. Vi kände för att promenera lite, så vi tog några handdukar över axlarna och vandrade mot Nudey Beach – en strand som flera gånger röstats fram som en av Australiens vackraste stränder.
Vandringen genom regnskogen till Nudey Beach tog bara 25 minuter (Fitzroy Island är inte en stor ö) och gick igenom den täta djungeln över en kuperad terräng. Det var ganska mörkt trots att det var mitt på dagen, regnskogen slukade nästan allt solljus. Det rasslade i buskaget. Vi tyckte oss se en av de gulfläckiga varanerna som bor på ön. Varanerna kan bli upp till 1,2 meter långa, men den killen vi såg var nog snarare en linjal lång.
Det var inte svårt att förstå att vi kommit fram till Nudey Beach, när skogen plötsligt öppnade upp sig framför oss. Vilken uppenbarelse! Stranden glänste mot oss och väl nere på stranden var vi var i princip själva. Vi, korallerna och det turkosa havet.
Vi satte oss på en gammal trästock på stranden och tittade på när stora mörka moln tornade upp sig vid horisonten. Det blåste mer nu och det var inte lika inbjudande att ta ett dopp längre. Men utsikten över naturen här vid stranden var helt magisk.
Mängder av koraller hade flutit iland. Vi gick länge och lyfte på snäckskalen och de döda korallresterna. Vissa av de senaste åren har varit väldigt tuffa här ute på Stora barriärrevet. Bleaching (blekning) av korallerna har hänt flera år i rad, på grund av varmare somrar. Jag har nog aldrig varit på en strand med så mycket stora bitar av koraller förut. Jag kan bara hoppas att det inte ser ut så här på alla stränder här i närheten.
Innan vi lämnar stranden så lägger vi tillbaka alla koraller och snäckor vid vattenbrynet. Naturen är som vackrast när den får vara orörd.
Vi hann precis tillbaka till hotellrummet innan de mörka molnen kom ikapp oss. Vi satte oss på balkongen och såg ut över havet och regnet. Det ihållande regnet fick skogen att nästan bli helt tyst. När regnet slutat såg vi stora flygande hundar flyga mellan palmerna precis utanför balkongen.
Solen började sakta gå ner och vi gjorde oss redo för en middag på hotellets restaurang. Jag fyllde år dagen innan, så vi passade på att lyxa lite extra. Skaldjursplatå och en flaska gott lokal chardonnay. Vi bytte bort de råa ostronen mot en tempuravariant, så vi alla skulle kunde äta skaldjuren. Bäst på skaldjursplatån var de grillade Morton Bay Bugs, en minivariant av hummer som smakar hummer men är fruktansvärt ful. Lite som en bak och framvänd kräfta, där ögonen sitter på stjärten. Platån innehöll även marinerade musslor, en lätt halstrad kotlettfisk samt lätt kokta tigerräkor. Väldigt gott!
Vaknade morgonen efter till strålande solsken och lugnt hav. De mörka molnen syntes inte längre till. Käkade frukost på hotellet och gick sedan och satte oss och läste en stund vid poolen. Vattnet var lite för kallt i poolen för vår smak (var nog bara 22-23 grader), men det var ljuvligt skönt i solen.
Tittade på fiskmatningen på piren klockan 11:30. Massor av stora revfiskar simmade förbi för att få sig lite snacks. Åt en enklare lunch i baren – kycklingsallad med mango och en tallrik med röror och tilltugg, så att vi skulle hinna med den guidade visningen av Cairns Turtle Rehabilitation Centre.
Fitzroy Island är en av de platser på Stora barriärrevet där gröna havssköldpaddor lägger ägg på stranden. Men här i nationalparken finns inte bara vilda havssköldpaddor, utan här ligger även Queenslands största sköldpaddssjukhus. Hit flyger man sjuka havssköldpaddor från i princip hela barriärrevet. Centret bygger helt på frivilliga hjälparbetare och på donationer och med hjälp av flygbolaget Qantas och flera andra stora sponsorer kan man flyga hit sköldpaddorna. Till det här centret kommer främst sköldpaddor som drabbats av ”floating”. Floating drabbar sköldpaddor som ätit plastkorkar, plastpåsar eller liknande. Skräpet har fastnat i magen som blivit infekterad och bildat luftfickor som gör att sköldpaddorna inte kan dyka utan enbart kan ligga på ytan och flyta. Kan inte en sköldpadda dyka – så kan den inte äta. Så sköldpaddorna kommer in till centret alldeles utsvultna och med tvinade muskler. Vissa stackars sköldpaddor har flutit i 12 månader innan de hittas och kan räddas.
Först får sköldpaddorna veterinärhjälp och medicineras, men efter att de blivit friska behöver de träna upp sina muskler och äta upp sig. Det tar i snitt 18 månader från att en sköldpadda kommer till centret tills att de kan släppas fria. Vi fick hälsa på två av sköldpaddorna som varit på centret längst, de andra sex sköldpaddorna var fortfarande för sköra och sjuka för att kunna möta besökare.
Efter besöket på sköldpaddssjukhuset hoppade vi på en glasbottenbåttur med den pratglade guiden Kurt. Såg inte så många stora fiskar, men en havssköldpadda och massor av ”mindre” fiskar. Dock var det intressant att höra om djurlivet och vad vi kunde möta för fisk kring ön när vi snorklar.
Vi hade gott om tid innan vår båt tillbaka till fastlandet skulle avgå, så vi gav oss ut på en snorkeltur. Dottern var inte på humör, så vi vuxna fick turas om. Även om vi inte begav oss ut på djupt vatten (eftersom att vi snorklade själva), så var det gott om fisk kring korallerna. Det är verkligen något speciellt med korallerna och livet i havet här på Stora barriärrevet. Allt är så mycket MER här än de andra korallrev runt om i världen som vi snorklat på.
Vandrade lite på stranden i solen för att hinna torka innan båtresan tillbaka till Cairns. Det här är verkligen en riktig liten paradisö. Rent och klart vatten. Rasslande palmer. Vita stränder. Kakaduor som skriker i palmerna. Här hade jag kunnat stanna mycket längre. Jag blundar och ”fotograferar” en minnesbild av stranden och det klarblå havet. Det här minnet tänker jag plocka fram en kall novemberdag hemma i Sverige.
Katamaranen glider ut från bryggan. Vi sitter på övre däck denna gång och njuter av hur vi glider på vågorna i solnedgången på vägen mot Cairns. Hej då Fitzroy Island! Jag är ganska så säker på att vi snart ses igen!
Hur hittar jag till Fitzroy Island?
Ön ligger 45 minuter med katamaran från Cairns centrum. Det går att åka ut till ön på en dagsutflykt, men jag rekommenderar att du stannar minst en natt på hotellet och njuter av barfotalivet i paradiset.
Vill du läsa mer om Fitzroy Island och Queensland?
- Fitzroy Island National Park
- Fitzroy Island
- Cairns Turtle Rehabilitation Center
- Läsa mer om våra Queenslandstips? Kolla in vår Queensland-sida!
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
Vilka fantastiska bilder! Det ser ut som ett riktigt paradis.
Tack snälla du Ann-Louise! Det är verkligen ”Paradise found”! ?? Sitter och funderar över om det inte är dags att åka tillbaka i sommar igen, längtar så att det gör ont.
Åh, synd att jag missade den ön, ser verkligen härligt ut! Synd med korallerna med, när jag var i Whitsundays häromåret (strax efter orkanen Debbie) hade det bildats nya ”stränder” kring vissa öar, av all död korall som spolats upp mot land…
Du får åka hit nästa gång! :) Jag blev faktiskt lite glad när jag läste i tidningen häromdagen att korallerna håller på att återhämta sig på Stora Barriärrevet, och specifikt så såg man det utanför Fitzroy. Det kanske finns hopp after all!