Ett sött besök på Les Anis de Flavigny i Flavigny-sur-Ozerain – Bourgogne

Många av oss har nog en liten oval plåtask liggande i en byrålåda, fylld med gem eller kanske säkerhetsnålar. Men en gång i tiden dolde sig något betydligt mer lockande under det dekorerade locket: små, kritvita sockerpastiller med smak av anis. Les Anis de Flavigny – anispastillerna från byn Flavigny-sur-Ozerain i Bourgogne – har fått smaklökar att sjunga i sekler, och pastillerna tillverkas än idag på exakt samma sätt som förr. Men även om du inte är så förtjust i sockerpastiller, är byn i sig väl värd ett besök. Flavigny är nämligen utnämnd till en av Frankrikes vackraste byar.

Från håll ser vi den lilla byn Flavigny-sur-Ozerain trona på sin höga kulle. De sandfärgade stenhusen med sina färgstarka fönsterluckor vittnar om byns medeltida historia. Det känns som att kliva rakt in i en filmkuliss – och det känns ibland som jag har varit här förut. Det var nämligen här i Flavignys charmiga gränder, som Johnny Depp spelade in den Oscarsbelönade filmen ”Chocolat”. Men Flavigny har aldrig varit en chokladstad. Här är det anis och socker som har regerat – ända sedan 1591.

Den söta doften av smält socker och lakritsaktig anis letar sig ut från det gamla benediktinerklostret, där pastillerna tillverkas med samma metod som man använt sedan hundratals år. I roterande kopparkittlar rullas de små anisfröna varsamt runt medan tunna lager av sockersirap tillsätts, dag efter dag, tills de till sist får sin karaktäristiska runda form.

Det tar hela femton dagar för pastillerna att rullas till perfekt storlek, och varje pastill är ett hantverk i sig. Erfarna äldre kontrollanter går ofta runt och kontrollerar processen och kollar pastillernas storlek, form och smak. Inget lämnas åt slumpen.

Från början fanns det bara en smak på pastillerna – anis – men med tiden har smakerna blivit fler. Ros, citron, ingefära, lakrits, viol, svarta vinbär, apelsinblom och kaffe – alla tillverkas än idag enbart av naturliga extrakt. För att framställa en enda liter apelsinblomsextrakt krävs till exempel ett helt ton apelsinblomsblad. För en liter rosextrakt, behövs två ton rosenblad. Det är inte bara själva tillverkningen av pastillerna som tar tid, utan råvarorna och smakerna måste vara perfekta.

I det lilla museet får man följa processen från handplockningen av anisfrö till godis genom bilder, gamla redskap och doftstationer. De mesta texterna är på franska, men det är inte svårt att hänga med, då allt är väldigt visuellt. Det går även att följa med på gratis guidade turer, men turerna var fullbokade och det var inga turer på engelska den dagen vi var på besök.

I fabriksbutiken radas de klassiska metallaskarna upp i prydliga rader, alla askar prydda med en nostalgisk illustration. För den som verkligen är förtjust i godiset kan man även köpa kilosförpackningar av utvalda smaker.

Vi passar på att smaka oss igenom de olika varianterna vid smakstationen. De hårda pastillerna smälter väldigt långsamt på tungan, så det gäller att välja smakprov med omsorg. Du kommer aldrig att hinna smaka alla sorter.

Vi handlar på oss en massa vackra askar och en vacker bricka. Det blir även några påfyllningspåsar av viol, ros och mint. Vi slår till och med till på en kilospåse med mintpastiller. Det här är godis som man vet inte kommer att ta slut i första taget, så jag räknar med att det kommer att ta några år att tömma förrådet. Perfekta godisar att ha i bilen i en plåtask för Frankrikesemestern och fylla på vid behov.

På det gamla klostrets innergård finns ett litet café som serverar kaffe som kommer med små smakprovspåsar av pastillerna. Vi tankar upp med lite koffein och ännu mer socker, så vi ska orka med att utforska byn i värmen.

Flavigny-sur-Ozerain är byggt runt det gamla benediktinerklostret och byn har alla detaljer du tänker dig av en medeltida stad. Stadsmur, stadsport och kullerstensgator möter dig direkt och de smala gatorna är dessutom nästan folktomma. De flesta turisterna kommer inte längre än godisbutiken och de få turister som vi möter är oväntat nog amerikaner. Antagligen är de på en gruppresa med buss och letar efter Johnny Depp i gränderna.

Flavigny-sur-Ozeron grundades av romarna och växte fram som ett religiöst centrum under medeltiden på grund av det stora Benediktinerklostret. Munkarna flydde dock från staden under den franska revolutionen, då Frankrike genomgick stora politiska och religiösa förändringar.

Staden har genom alla dessa år och förändringar hållit fast vid sitt ursprungliga utseende. Husen är byggda i klassisk Bourgogne-stil och många gator är fortfarande av kullersten. Här hittar du inga nya hus eller moderna trädgårdar. Bara en och annan asfalterad gata.

Idag bor 300 invånare i Flavigny, men denna varma sommardag känns byn rätt så sömnig. Vi promenerar förbi flertalet små butiker och ett par caféer, men det är långt ifrån fullt med folk någon annanstans än i godisfabriken.

Många turister som kommer hit passar på att vandra, då naturen kring byn är otroligt vacker och kuperad. Vingårdarna och åkrarna kantas av floden Ozeron och du är aldrig långt ifrån en trevlig restaurang. Det finns två större vandringsleder – Des Anis Au Vignoble (7,8 km) och Autour de Mont Drouot (5,1 km) – perfekta för en halvdagstur med gott om tid för vinstopp.

På väg till bilen knäcker jag upp en godisburk med violsmak och låter pastillen rulla runt på tungan. Det här är inte bara en smak av barndom och Frankrike, utan en del av Bourgognes historia. Och även om en pastill bara väger ett gram, är det ibland de små små sakerna som man minns mest från en resa.

Hur hittar jag till Flavigny-sur-Ozerain?

Flavigny-sur-Ozerain ligger 65 kilometer nordväst om Dijon och 300 kilometer sydöst om Paris, vilket också är den närmaste internationella flygplatsen. För att resa runt i Bourgogne krävs bil, det är väldigt svårt och tidskrävande att försöka ta sig till de små byarna med tåg och buss.