Jag kan börja med att erkänna direkt. Jag tycker inte om höjder. Inte så att jag får svindel och tror att jag ska ramla ner, det är snarare det primitiva i mig som säger att höjder är en dum idé. Ungefär som när vår bil automatbromsar och larmar med röda lampor och varningsljud när någon bil framför gör något konstigt. Så känns det för mig vid höga höjder. Den röda lampan blinkar för mig vid höga höjder. Kanske är det därför som att jag inte helt uppskattade utsikten från Cabo Girao på Madeira. Men jag ska börja från början.
Strax utanför Funchal på Madeira, ligger en av Europas högsta klippor. Klippan Cabo Girao reser sig nästan 600 meter över havsytan och branten är svindlande hög. Utsikten över Funchal är magnifik. Så det är inte så förvånande att man här på toppen av klippan, har byggt en utsiktsplattform av glas.
Det är gratis att besöka glasplattformen vid Cabo Girao och klippan är öppen dygnet runt. Det är därför väldigt populärt att åka hit. Gamla, unga, turister, lokalbor. Alla verkar uppskatta en stunds adrenalinpåslag.
Egentligen börjar det läskiga inte alls vid glaset. Det börjar direkt vid stålnätet. Här får jag min första kyss av höjden. Det kittlar till lite i magen, men jag kan ju alltid gå vid stålkanten. Där känns det nästan som att jag kan hålla i mig om något skulle hända. Det känns tryggt.
Jag kan se hela vägen till Ilhas Desertas, de skyddade öarna utanför Ponta de Sao Lourenco. Jag går lite längre ut på plattformen. Jag kan gå på glas, jag är inte rädd!
Jag tar ett steg till. Och ett till. Dottern står redan längst ute på plattformen och flossar med sina vänner. Herregud, hur mesig kan jag vara?
Ett steg till. Nu är jag framme vid kanten. Jag sträcker ut kameran och tar en bild över de grönskande odlingarna nedanför i vid Fajas de Cabo Girao. Odlingsförhållandena här nere är väl skyddade av klipporna och passar utmärkt för odling av allt från vindruvor till mango. Förr i tiden gick det enbart att åka hit med båt, men sedan 2003 finns här en linbana.
Herregud vad 580 meter känns högt. Jag tittar ner på mina fötter på glaset. En av glasrutorna har en spricka i sig. Jag kommer på mig själv att enbart gå på stålramarna. Det känns säkrast så.
Solen börjar sakta gå ner över havet, i varma nyanser av brandgult. Jag är tillbaka på stålgallret igen. Efter denna upplevelse känns det glesa stålgallret nästan som stabil mark.
På vägen tillbaka till bilen stannar vi till vid serveringen och köper kulglass. Reklamskylten vill få mig att köpa Poncha istället. Poncha är en traditionell drink från Madeira med rom, honung och apelsin/citron, som förr i tiden användes för att hålla förkylningar borta. Här på Cabo Girao erbjuder man besökarna att ta en take-away-poncha för färden ner. Jag hoppas att bilden syftar till att du ska ta med dig den på bussen och att ingen får för sig att köpa poncha och köra bil ner. Men teckningen är verkligen lite diffus.
Hur hittar jag till Cabo Girao?
Cabo Girao ligger 1,5 mil väster om Funchal, utefter en slingrig väg uppför klippan. Enklast tar du dig hit upp med hyrbil (som vi gjorde), men det finns lokalbussar som går hit upp också – perfekt för en Poncha-To-Go(?).
Cabo Girao
Câmara De Lobos
Karta
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
