På varje känd plats står de. Souvenirförsäljarna. Pennor, dukar, skålar och t-shirts. Allt kan krängas med ett ”I ❤️ [valfri ort]”-tryck. Eller kanske med ett tryck med stadens namn i barnsligt neonfärgad font. Det finns lika många smaklösa souvenirer som det finns turister. Kanske är det därför som jag har odlat mitt samlarintresse. För att stödja de lokala försäljarna med att bli av med sina fulaste skapelser. Jag samlar nämligen på kaffemuggar med souvenirtryck. Men inte de fina handmålade muggarna, utan de där massproducerade muggarna. I vår familj även kallade för ”fulmuggar”.
Min samling av fulmuggar började med att jag på flygplatsen i Tokyo upptäckte att jag hade några få Yen kvar. Vad skulle jag köpa? Det var inte helt lätt att hitta något, för allt var mycket dyrare än mina mynt. Men tillslut så hittade jag något. På en hylla med nedsatt pris stod den. Muggen med sushibitar. Inte speciellt smakfull. Inte speciellt snygg. Men den hade något. Den blev min.
Sedan dess har det blivit några muggar. Faktiskt så många att vi snart får lov att köpa en lägenhet med ett större kök. Vi har en stor vägghylla med fem hyllplan som är fylld med cirka 30 muggar. I det ena köksskåpet är två hyllor överfyllda med 30+ muggar. Sedan så är det ju alltid några fulmuggar i diskmaskinen. För jag samlar inte på muggarna för att ställa på en hylla. Muggarna används varje dag till att dricka frukostkaffe i. Klarar inte muggarna diskmaskinstestet så slänger jag dem. Det är ett hårt liv att vara en fulmugg i familjen Gyllenberg.
Jag har egentligen svårt att lyfta fram någon speciell fulmugg som favorit, för alla muggar för med sig speciella reseminnen och känslan av äventyr och semester. Men det är klart att det finns muggar som har ett bättre balanserat handtag eller som har precis rätt tyngd när man håller i dem. Muggar som har alldeles rätt material och en perfekt tjocklek på kanten man dricker ur. Jag pratar om mina Queen Elisabeth II-jubileumsmuggar.
Så vita. Så perfekta. De ultimata fulmuggarna. Om någon av dessa muggar skulle gå sönder så tror jag att jag kommer att börja gråta. Om det är någon mugg som jag inte tycker om? Kanske är det sådana där souvenirmuggar med ett hål för en sked i handtaget. Det är verkligen inte sköna att hålla i.
Jag måste erkänna att mitt samlande kan ta lite tid av semestern. Speciellt när vi reser i länder där man inte dricker kaffe. Jag har exempelvis kammat igenom mängder av marknader i Thailand, bara för att konstatera att de inte har fulmuggar. Då känner jag mig lite tom. Utan fulmugg, inget reseminne till frukost. I andra länder finns det fulmuggar i varenda liten by. Då brukar det kunna gå lite överstyr och resultera i ett tungt handbagage på vägen hem. För jag måste ju räkna med att hälften av muggarna inte kommer att överleva diskmaskinstestet. Ungefär som den dyra tulpanmuggen som jag köpte på Keukenhof i Holland som inte överlevde diskmaskinstestet och som jag fortfarande är lite sur över.
Nu när skåpen och hyllorna är fulla, borde jag sluta köpa nya fulmuggar? Antagligen. Kommer jag att göra det? Inte en chans. Vissa människor bygger imperium. Jag samlar fulmuggar.
Hur gör du? Samlar du också på souvenirer när du reser?
Jag älskar dina muggar! Och har exakt samma problem här hemma. Jag samlar framför allt på Starbucksmuggar från olika städer/länder men har lyckats samla på mig en ansenlig mängd andra muggar också under mina resor. Och får snart börja slänga glas, mattallrikar osv för att muggarna ska få rum i skåpen. Alternativt flytta till en lägenhet med många fler köksskåp. Min stackars sambo börjar nästan gråta när vi reser någonstans och jag hittar en ny mugg. :-) Brukar också köpa en magnet och ofta även en nyckelring från varje plats jag besöker, men de tar ju inte riktigt lika stor plats.
Men så härligt! Ännu en muggsamlare! ? Vi får ha kafferep i sjöstan och testa igenom alla våra muggar! Jag vågar knappt erkänna det, men jag samlar på julgranspynt från våra resor också… ?
Jag brukade alltid köpa kylskåpsmagneter när jag var iväg på en resa, men kom till en punkt att jag tyckte det var fult att ha så många på kylskåpet. Så nu ligger många av dom i en låda på vinden och jag köper inte några längre. Jag kan köpa riktiga souvenirer ibland, men föredrar att köpa en annan typ av souvenierer nu, t ex kläder. Som kanske egentligen inte klassas som en souvenir, men för mig blir det ju ändå ett minne från en resa oavsett vad det är för något.
Det var kul att läsa om dina fulmuggar, men tycker att det känns lite hårt att slänga muggarna som inte klarar diskmaskinstestet. Det går ju faktiskt att diska för hand, eller skänka bort dom.
Helt rätt Helena, jag borde börja diska dem för hand! Men då finns en risk att jag blir bekväm och kommer att sluta använda dem, så det är en avvägning. Jag vill ju att de ska vara en del av vardagen och ge härliga reseminnen under mörka novembermorgonar :) Jag brukar dock nöta ut muggarna tills trycket är borta eller muggarna blir kantstötta. Tar emot att slänga dem… Jag köper också en del kläder på resa, men de känns inte lika mycket som souvenirer för mig. Om det inte är kläder i stil med mina stickade ullstrumpor med domherrar från Tallinn – de är perfekta souvenirer:)
Haha, fulmuggar! Perfekta minnen ju. En och annan mugg har kommit med hem för att ha på jobbet, men de bruksr gå åt. Färgen flagnar eller andra olyckor. Hemma har vi muggar från tyska julmarknader som vi har tagit hem i par. Annats brukar det vara små figurer till en hylla i köket, kylskåpsmagneter eller t shirts som kommer med hem. Nån kudde och ett par capsar till sambon har vi också
Muggar från tyska julmarknader – åh det saknas i min samling! :) Jag gillar att använda min souvenirer, de blir ju så mycket mer levande minnen då. Spännande med dina små figurer! Någon speciell sorts figurer? Sedan samlar jag även på kitchigt julpynt till granen som jag köper när vi reser. Men det får nog bli ett eget inlägg! ?
Haha…härligt! Själv samlar jag på vykort med grisar. 600 st. Bäst utbud på Korsika och i England, kört i muslimska länder. Inte så utrymmeskrävande, men tyvärr börjar vykorten tappa mark, och jag får nog se mig om efter något annat snart :-)
Men det var ju en helt underbar sak att samla på!! Älskar det! Och vilken kollektion! Jag kan inte ens minnas att jag någonsin sett ett vykort med en gris, men det kan ju bero på att jag har en förmåga att BARA titta efter kaffekoppar ?
Åh jag har två fulmuggar (te dock) från Palau som min man vill slänga ut. Men varje gång jag drick te i dem så blir jag glad.
Fulmuggar från Palau är ju hårdvaluta i fulmuggsvärlden! Får inte slängas ut! Drick te och njut och dröm dig tillbaka till drömmig dykning! :)