Ibland är vi ute och reser över julen. Ibland är vi hemma och myser i mysbyxor. I år var planen att åka upp till min syster och man i Umeå och fira en mysig jul med hela la familia. Inte hade jag en tanke på att jag i panik skulle stå och fundera på att ställa in julen en halvtimme innan taxin skulle hämta oss till tåget…
Då jag helst inte flyger inom Sverige utan oftast åker tåg av miljöskäl, hade vi bokat tågbiljetter upp till Umeå. 6 timmar med snabbtåg. Smidigt, bekvämt och med massor av tid för hela familjen att ta tupplurar och se på TV-serier. Priset var OK. Avresetiden var mindre OK. Jag vet inte vad jag tänkte när jag bokade biljetterna. Antagligen tyckte jag att det skulle vara skönt att vara uppe i Umeå vid lunchtid. Eller så trodde jag helt enkelt att jag vi skulle vara uppe vid midnatt. Oavsett så bokade jag visst avresetid 06:20.
Avresa 06:20 innebär upphämtning av taxi klockan 05:45, fixande av frukostmackor 05:30 och uppstigning vid 05:00. Man kan kalla vår familj mycket, men morgonpigga är vi INTE. Vi lyckades dock komma i säng i hyfsad tid med alla paket inslagna och alla väskor packade, så förutsättningarna för en stressfri resemorgon såg lovande ut. Ända tills klockan var strax efter 2 på morgonen och vi sov som bäst. Då vaknade dottern och ropade på oss. ”Mamma, jag mår inte bra.…”
Att dottern inte mådde bra var en underdrift. Pannan kokade och halsen värkte. Nyvakna försökte vi greppa både läget och febertermometern. 39 graders feber. Mindre än 4 timmar till taxin skulle komma. Kan hon verkligen ha blivit sjuk så snabbt? Vi skakade av oss oron och såg till att dottern kom i säng igen med febernedsättande och några lugnande ord. Jag gick också och lade mig igen. Klarvaken. Vad var vår backup plan om vi inte skulle komma med tåget?
Jag vred och vände mig i sängen. Hur skulle vi göra? Funkar hemförsäkringens reseförsäkring även för resor i Sverige? Eller skulle vi bara strunta i tågbiljetterna och köra bil upp? Att köra bil upp över jul brukar var ett heldagsprojekt, med massor av stressade bilister, olyckor och dåligt väglag. Ingen dröm. Timmarna gick. Jag vände och vred på mig lite till. Man kan säga mycket om de tankar man tänker mitt i natten, men de är oftast varken speciellt smarta eller rationella…
Väckaren ringde. Hade jag sovit något alls? Hela kroppen kändes avdomnad av trötthet. Jag reste mig upp snabbt och nästan sprang till febertermometern. Dottern låg helt utslagen och sov. Stackars liten. Helst skulle man bara ha velat låta henne sova ut ordentligt och vila i pyjamas framför TV:n hela dagen. In med termometern i örat. Ett tryck på knappen. Piiiiiip. Termometern visade fortfarande på feber. Jag och Anders tittade på varandra. Vad gör vi nu? Taxin skulle komma om 30 minuter. Tänk om hon har fått på den där läskiga influensan som börjat cirkulera runt här i skolan?
Vi insåg snabbt att om vi skulle missa det bokade tåget, så skulle vi antagligen inte komma upp till Umeå alls. Allt var fullbokat. Mannen kollar upp hotell i Umeå. Det fanns lediga hotellrum över julen. Dottern viskar med darrande läpp att hon mådde lite bättre nu. Vi behövde bestämma oss på några minuter för att hinna. Åka eller stanna hemma? Stanna hemma eller åka? Så vi tog ett gemensamt beslut alla tre. Ingen av oss ville stanna hemma, vi hade ju sett fram emot att träffa allihop igen! Vår backup plan var att OM dottern inte skulle bli frisk till den 23:e, så skulle vi ta in på hotell så att vi inte skulle smitta resten av gänget. Det skulle i så fall bli en ganska så tråkig jul, men då hade vi i alla fall försökt. Dottern snorade inte, hostade inte och såg inte alltför sliten ut. Vi chansade.
Vi hann göra oss klara i tid, taxin behövde inte vänta på oss mer än några minuter. Tåget var i tid. Det var lugnt och tyst på tåget. Och vi sov. Och sov. Och kom upp till Umeå vid lunchtid. Dottern fick ta det superlugnt och mysa med katterna, medans vi andra julstökade. Dagen efter var hon feberfri. Hon var kanske inte helt sprudlande av energi, men så frisk som vi hade önskat.
Så det blev trots allt en superdupermysig jul i Norrland för oss, med champagneprovning och ost på uppesittarkvällen och massor med god mat bland apelsinträd och vinrankor på julaftonen. För första gången testade vi att göra vego-senapssill med aubergine, vilket var en riktigt hit! Om ni inte har provat det ännu, så lägg det på minnet till nästa år!
Julklappsleken drog som vanligt igång på julaftonskvällen, men mitt paket var i år inte någon succé. Det slutade med att jag fick bära med mig paketet hem igen. Jag hade köpt packkuber/packpåsar – sådana där som underlättar och organiserar i din resväska – men det var inte något eftertraktat paket i årets kamp om klapparna. Inte mig emot att jag fick tillbaka dem dock, vi kan nog aldrig få för många packkuber för alla små strumpor, bikinis, underkläder och linnen och smutskläder och skor och…
Nu är vi hemma igen i Stockholm och vilar upp oss inför nyår. Jag har telefonen fylld med massor med snöfyllda bilder från ett underbart vintervackert Umeå, men de är så många bilder att de förtjänar ett eget inlägg! Även om jag inte gillar kyla, så måste jag erkänna att det är något speciellt med snöklädda skogar, eller hur?
Jobbigt läge, men skönt att ni kom i väg och fick en trevlig jul! Jag hade gärna tagit några packkuber i julklappen!
Alltid så svårt att veta hur man ska göra när någon blir sjuk! Man känner sig som en dålig mamma oavsett beslut.
Packkuber är ju grymma, jag måste bli bättre på att sjunga packkubernas lov så fler förstår! :) :)
Vilken tur att hon piggnade till! Det påminner mig om när William fick vattkoppor några dagar före julafton för några år sedan… Vi firar alltid jul hos min mamma med lite andra släktingar och det var lite körigt innan vi hade lyckats ta reda på att alla vi skulle träffa hade haft vattkoppor och att vi kunde åka utan att riskera att smitta någon.
Ja, vi hade en himla tur! Dock så blev hon nog aldrig helt frisk, hon blev hängig igen så fort vi kom hem… ?
Lite jobbigare med vattkoppor än förkylning! Tur det gick bra!
Vad skönt att ni kom iväg i alla fall!
Ja, en himla tur att vi inte stannade hemma! Men vi hann knappt hem förrän vi blev sjuka igen… Vad är det för envis bacill som går just nu?!?!