Western Australia är den australiensiska delstat som har flest stora naturupplevelser och vildast natur. Jag har besökt Kalbarri nationalpark – ett magnifikt område av klassisk australiensisk vildmark. Parken är så stor att jag faktiskt har delat upp inlägget i två delar – Den röda flodravinen (detta inlägg) och Kustklipporna (kommande inlägg). Vi börjar vårt besök i området med den röda flodravinen.
Hjärtat i Kalbarri nationalpark är Murchison River, Western Australias näst längsta flod. Här i Kalbarri har den under miljoner år grävt sig ner i den röda sandstenen och skapat en storslagen ravin. Lite som Colorado River har skapat Grand Canyon i Arizona, även om det inte alls är i samma storleksgrad.
Floden börjar sin resa mer än 70 mil inåt landet. Det är en slingrig resa genom outbacken, som gör att det tar närmare 3 veckor för vattnet att förflytta sig från källan till Kalbarri. När man vistas vid flodbädden behöver man därför alltid vara vaksam på flodens djup, då störtskurar i inlandet för flera veckor sedan kan få floden i nationalparken att snabbt stiga flera meter under en klarblå himmel. Ett ganska läskigt fenomen.
Vandringslederna i Kalbarri Nationalpark är inte långa, men i det hårda klimatet kan lederna bli dödliga. Under sommarhalvåret kan temperaturen nere i floddalen stiga till 50 grader, lägg dessutom till att det är kuperade vandringar i ojämn terräng som tar extra mycket på krafterna. Vi besökte parken under vintersäsongen, när temperaturen ”bara” var 25 grader, men det var ändå bitvis nästan för varmt att vandra. Men värmen var inte det värsta med Kalbarri. Det var flugorna. Men mer om det senare.
Även om Kalbarri sträcker sig över ett område på över 180.000 hektar, är det få delar av parken som kan kallas lättillgängliga. Från huvudleden Ajana-Kalbarri Road finns två bilvägar in i parken – den ena går till Ross Graham Lookout och Hawks Head, den andra går till vandringsleden The Loop och till Nature’s Window. (Vägen till Z-bend Lookout var stängd för ombyggnation när vi besökte parken 2019).
Vi besökte alla tre öppna delar av parken under två separata tillfällen under två dagar, men du kan hinna med att se hela denna del av parken på en dag om du bor i Kalbarri och planerar din dag väl.
Nature’s Window och The Loop
Den mest kända vandringsleden i Kalbarri är The Loop, en 9 kilometer lång vandringsled runt en vacker U-formad del av flodravinen. Vandringsleden passerar passande nog även förbi populära Nature’s Window, en naturlig stenbåge i rödaste sandsten.
Vår plan var att vandra The Loop och vi hade både gott om tid, bra vandringsskor och gott om vatten för att kunna ta oss runt. Leden räknas som en svår vandring (4 av 5), vilket man rätt så snabbt upptäcker varför. Leden är väl markerad med vita pinnar, men inte tillrättalagd någonstans. Det innebär klippvandring på fasta stenar, lösa stenar, block och branta partier.
Första stoppet efter 0,5 kilometer var Nature’s Window. Ett hål i berget som skapats av vinden genom tusentals års nötning. Det är ett populärt stopp och alla besökare följde definitivt inte rekommendationerna att inte klättra in i stenfönstret. Vi sätter oss försiktigt strax utanför fönstret och tittar in igenom det. Tillräckligt bra utsikt för oss.
Så fort vi hade passerat förbi Nature’s Window blev det färre turister. Vi vandrade vidare utefter klippkanten. Vissa passager gäller det att hålla tungan rätt i munnen och inte gå för långt ut på klippkanten. Sandsten är en mjuk sten som faktiskt kan gå sönder om du har otur.
Vart du än tittar utefter vandringsleden möts du av röd sten. Hela området är som en stor pannkakstårta av röd och vit sandsten. En gång i tiden svepte havets vågor över området och skapade några av de vågformade stenformationer som vi kan se än idag. Det är ödsligt och läckert och väldigt mycket Australien.
Den karga australiensiska outbacken var vacker som en dag. På flera ställen utefter floden hade sandbankar bildats. En stor vit häger flög förbi under oss vid flodkanten. Kalbarri är en populär tillflyktsort för områdets fåglar. Faktiskt finns här över 170 arter – bland annat örnar, svalor, kakaduor, ankor och svanar.
Allt hade varit perfekt om det inte funnits ett litet litet problem. Det gick inte att stå still utan att få flugor överallt – i ögonen, i munnen och i näsan. Trots värmen var det bara att dra upp den fleecefodrade huvtröjan över huvudet och bita ihop. Vad var väl några flugor i ögonen och i munnen, när jag fick uppleva ett landskap som detta? Eller?
Jag har alltid haft en bild av att det skulle finnas massor av flugor i Australiens Northern Territory och vid Alice Springs under sommarmånaderna Men att det skulle finnas flugor under vintern i Western Australia hade helt gått mig förbi.
Vi traskade vidare, men flugorna började bli ett rejält problem. Vi mötte vandrare som vänt om på grund av flugorna. Det var dessutom ganska varmt att gå i fullt uppdragen huvtröja i 25-gradig värme. Flugorna tyckte nog mer och mer om oss dessutom, ju mer vi svettades och försökte skydda oss från flugorna, desto fler flugor hittade oss. En ond spiral. Det var dessutom högst oklart om det var någon typ av bitande bromsar, ”black flies” eller bara vanliga irriterande flugor. De var väldigt närgångna oavsett. Vi behövde ta ett beslut. Kunde vi fortsätta?
Hur mycket vi än ville fortsätta, hade vi till slut inget annat val än att ge upp. Flugorna vann. Istället för 9 kilometers vandring, blev det bara 2 kilometer. Matsäcken som vi hade tänkt äta utefter vägen, fick vi äta i bilen istället. Skyddade från flugorna. Men oavsett om det inte blev den vandring som vi tänkt oss, var landskapet och vyerna värda varenda liten sekund av irriterande flugor. Vi fick se mycket av The Loop, även om jag helst hade sett ännu mer.
Ross Graham Lookout
Vårt nästa stopp i Kalbarri blev vid Ross Graham Lookout, en kort (1,5 km) och medelsvår vandring ner till flodbädden och upp igen.
Vägen ner till flodbädden var rätt enkel, även om stigen var kuperad och under vissa passager gick över rätt instabila klippor. Väl framme vid flodbanken var det helt tyst och helt vindstilla. Floden rann förbi i en väldigt långsam takt och det var inte en människa i sikte. Inte heller några djur (förutom flugor då…).
Ett stort problem i Kalbarri är de många invasiva djurarter som nu kallar parken sitt hem. Katter, grisar, getter och rävar som rymt från jordbruk och nu trycker undan parkens egentliga invånare. Parken jobbar hårt på att återinföra några av områdets inhemska djur och utrota de invasiva arterna. Hittills har man lyckats återinföra det prickiga pungdjuret chuditch – även kallad quoll.
Hawks Head
Hawks head blev vårt sista – och enklaste – stopp. Platsen har fått sitt namn efter en klippa som syns i närheten av utsiktspunkten. Utsiktspunkten når du på en mycket enkel vandring på 500 m t/r från parkeringen. Maximal vy för minimal ansträngning :)
Hur hittar jag till Kalbarri nationalpark?
Kalbarris röda flodravin ligger 55 mil norr om Perth i Western Australia (6-7 timmars körning med bil). Närmaste stad är Kalbarri.
Hur var det nu med flugorna?
De flugor som vi stötte på i Kalbarri var med största sannolikhet bush flies, den allra vanligaste sorten i Australien. Flugorna bits inte och sprider inte sjukdomar, men de kan orsaka ögoninfektioner. Flugornas antal är som störst i varma torrperioder, speciellt under sommarmånaderna. Men hur kunde det då vara så mycket flugor i vintermånaden juni? Min gissning är det berodde på att vintern kom sent 2019. Maj månad brukar föra med sig regn, men i år kom det knappt någon droppe i hela regionen. Det var både torrt och varmt och alldeles utmärkt klimat för flugor.
För att slippa plågas av flugor kan man köpa myggnät för huvudet i varenda affär och bensinmack i Western Australia. Vi hade inte en tanke på att det skulle behövas då vi inte sett en enda fluga förrän vi kom till Kalbarri. Nästa gång vi åker hit kommer vi definitivt att ta med oss myggnät – oavsett om det ska vara flugsäsong eller inte.
Bra saker att tänka på om du ska besöka nationalparken
- Det kostar inträde att besöka Kalbarri nationapark. Köp ett dagspass ($15 per fordon) eller ett Holiday Park Pass ($60 för obegränsat antal besök i Western Australias nationalparker. Gäller i 4 veckor.) Läs mer om de olika alternativen här.
- Det finns inte någon service i nationalparken, allt du vill äta och dricka behöver du ta med dig själv.
- Det finns toaletter och skuggade rastplatser vid parkeringarna till alla tre områden ovan.
- Alla vägarna till de tre platserna ovan kan köras med en vanlig personbil.
Vill du läsa mer om Kalbarri?
- Den officiella parkkartan hittar du på Kalbarri.org.au.
- Massor av info om boende och sevärdheter hittar du på Kalbarri Visitor Center.
- Vill du läsa mer om Western Australia? Titta in på min Western Australia-sida!
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
