Friheten med en bilsemester. Är den inte alldeles underbar? Vi var på väg mot Porto i norra Portugal, med siktet inställt på att stanna i den gamla universitetsstaden Coimbra. Eller rättare sagt, så trodde vi att vi hade siktet inställt på Coimbra tills vi började läsa lite om staden. Ett gammalt universitet. Hur sugna var vi på det egentligen? Med risk för att låta okulturella och tråkiga, så kände vi ärligt talat oss rätt ointresserade av ett gammalt universitet. Vi hade vid det här laget sett så många charmiga små städer i Portugal och dagens kvot av kyrkor och katedraler var full. Så vi rattade om riktningen på bilen och begav oss istället till Mata Nacional do Buçaco, Bussacoskogen, för att få lite frisk luft och röra lite på oss i solskenet innan vi körde vidare norrut.
Du förstår rätt snabbt när du är framme i skogen. Grönskan blir djupare, träden ser lite annorlunda ut och du möts av en hög mur som omgärdar hela parken. En dam satt i ett bås och tog inträde av oss. Det var bara några euro, så det skulle inte vara någon större ekonomisk förlust om vår sista-minuten-ändring inte skulle falla väl ut. Vi körde fram hela vägen till parkens palats och parkerade bredvid.
Det var väldigt grönt och friskt här uppe. Redan på 500-talet uppskattade traktens munkar denna skogs magiska dimma och skönhet och i början av 1600-talet byggdes därför här ett kloster. När Portugisiska upptäcktsresande senare förde med sig träd och plantor från hela världen tillbaka till Portugal, visade sig att klimatet här uppe på berget var perfekt för de små plantorna. Sällan frost, mycket regn och ofta tjock dimma under sommaren. Man tror att det första trädet som planterades här uppe i munkarnas skog var ett så kallat Bucaco cederträ, ett träd som förts hem över Atlanten hela vägen från Mexiko i mitten av 1600-talet.
Idag finns över 700 unika träd och plantor här i parken. Man kanske kan tro att det här är en stor skog, men parken är faktiskt bara 1,5 km x 1 km stor. Ett kompakt ekosystem med mängder av grönska. Vi beslutade oss för att promenera till en av parkens vackraste delar – Fonte Fria – ”kallfontänen”.
Vi började vandra stigen nedför bergets ena sida. Det var en lättvandrad stig, om än trapporna utefter stigen delvis hade konstigt stegdjup och steghöjd. På vägen nedför passerade vi en gammal ruin, övertäckt av slingrande grenar och med solens strålar som sitt enda tak. Den kända dimman som brukar täcka skogen och som området är känt för, såg vi inte en skymt av.
Stigen tog oss fram till Fonte Frias högsta trappsteg och vi vandrade nedför trappan för att kunna njuta av fontänen från ”rätt” håll. Vi var konstigt nog helt ensamma, så vi kunde strosa rätt långsamt och riktigt tillåta oss att njuta av det porlande vattnet och den vackra mossan. Det doftade fukt och kallt vatten.
Hur vacker denna fontän är när dimma ligger tjock kan jag bara drömma om, men när solens strålar kämpade sig igenom det tjocka lagret av blad, så blev känslan nästan lite religiös. Vilken vacker skog – och vilken vacker fontän!
Vi fick trappan för oss själva i flera minuter, innan ett annat par turister plötsligt dök upp högst upp i trappan. Magin var bruten. Dags att vandra tillbaka.
Av någon konstig anledning så var det fler trappsteg att gå på vägen upp (?), det kändes plötsligt som att gå i en fuktig, oändlig grön tunnel. Det kanske var något magiskt med skogen på riktigt…
Väl tillbaka vid hotellet, så passade vi på att utforska slottet – denna arkitekturella prinsessbakelse. Slottet började byggas 1888 av kungen av Portugal, Carlos I. Det skulle bli ett sommarpalats i nyromantisk stil, alltså i samma stil som exempelvis slottet Neuschwanstein.
Slottet byggdes på platsen för det gamla munkklostret och det tog nästan 20 år innan allt var färdigbyggt. Tyvärr hann inte kungen någonsin besöka sitt nya slott, då Carlos I blev mördad i Lissabon 1908. Nådastöten för slottet glansdagar kom sedan två år senare, då revolutionen i Portugal fick den kungliga familjen på flykt och Portugal blev en republik. Det outnyttjade slottet såldes som hotell 1917 och har varit ett hotell ända sedan dess.
Man behöver inte bo på hotellet (numera en lyxig pousada) för att njuta av alla dess detaljer och krusiduller, men om du har möjlighet tycker jag att du ska kolla upp möjligheten att bo en natt på detta vackra slott. När vi passerade förbi den engelska trädgården vid klockan 10 på förmiddagen, satt det fortfarande gäster uppe på terrassen och åt frukost i solen. Det klirrade i juiceglasen och de vita skjortorna på servitörerna nästan lyste i solen. Det såg skönt dekadent ut. Går inte annat än älska nyromantiken.
Hur hittar jag till Bussacoskogen?
Bussacoskogen ligger 3 mil norr om Coimbra, på en litet berg. Räkna med 45 minuters körning från Coimbra med bil.
Mata Nacional do Buçaco
3050-261 Luso
Är det värt att åka hit?
Om du har vägarna förbi så ska du definitivt stanna till, det är en av de finaste parkerna vi besökte i Portugal. Inträdet för bilen (5 Euro) är överkomligt. Räkna med att ditt besök tar en timme.
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
Oj så vackert =)
Det var verkligen superfint Ann! Hade bara önskat att vi hade bokat Bussaco slottshotellet istället för det slottshotell som vi bokade (det absurda Gatsbyhotellet som jag skrivit om tidigare… ?)
Ser ljuvligt ut. Lägger den till listan ställen att besöka i Portugal.
Vilken otroligt vacker plats! Tack för tipset! :)
Vassego! :) Det är verkligen värt att stanna här en stund och promenera i sagoskogen, otroligt rogivande.