Liechtenstein – Landet vi nästan missade

Jag kan inte säga att jag åkte till Liechtenstein för att jag alltid har velat åka hit. Ärligt talat har jag nog aldrig tänkt så mycket alls på Liechtenstein. De tankar som jag har tänkt har nog främst kretsat kring frågeställningarna:

1) Hur stavar man egentligen till landets namn? (tankar när jag löser korsord)
2) Hur kan ett så litet land ha så många utförsåkare? (tankar i TV-soffan tittandes på utförsåkning en långsam söndag)

Men så kom dagen. Vi skulle köra bil från Feldkirch i Österrike till Davos i Schweiz, rakt igenom Liechtenstein. Ödet hade helt enkelt tagit oss till världens 6:e minsta land. Furstendömet som ligger som en tunn ostskiva mellan Schweiz och Österrike, omgivet av branta berg och gröna ängar.

Vi närmade oss gränsen till Liechtenstein och därmed också gränsen till EU. Skulle vi bli stoppade? Skulle någon vilja titta på våra pass? Men inte då. 2011 gick Liechtenstein med i Schengen, vilket stängde gränsstationerna vid den Österrikiska gränsen och släppte trafiken fri. Vi hade plötsligt lämnat Österrike bakom oss, knappt utan att reagera.

Här finns inga motorvägar, utan de avgiftsfria (men inte så snabba) vägarna tog oss genom små byar innan vi plötsligt insåg att vi nog antagligen befann oss i Vaduz. Kunde vi verkligen vara framme i huvudstaden? Vi hade passerat förbi fina alphus med branta tak och träluckor, stenkyrkor och italienska trädgårdar med prunkande fruktträd. Var var storstadskänslan? Är inte det här en av världens mest kända bankstäder? Kanske kunde det populära smeknamnet ”Städtle” (liten stad) ha gett mig en ledtråd till vad jag borde förväntat mig om Vaduz. I mina tankar skulle jag befinna mig i ett mindre Zürich, men känslan som kom upp var snarare ”liten skidort”. Svängde av och parkerade bilen. Ja, det verkade faktiskt som att vi parkerat mitt i stadens centrum. Även om det bara bor 5000 människor i Vaduz, hade jag nog tänk mig något lite mer storslaget av en huvudstad med mycket finansbolag. Lite fler glasbyggnader och blänkande silverskyltar med förkortningar.

Det finns dock en sak som sticker ut i Vaduz, en byggnad som knappt går att undvika vart du än vänder dig i staden. Det imponerande slottet, där prinsen och hans familj bor. På en klippa med utsikt över hela Liechtenstein, har slottet Vaduz tronat i nästan 700 år. Det går att vandra hit upp, men eftersom att det är prinsens nuvarande residens, finns inga guidade visningar inne på slottet. Så vi valde att titta på slottet från avstånd.

Huvudgatan i Vaduz är varken speciellt lång eller speciellt ståtlig. Här på promenadgatan ligger några små butiker, en handfull restauranger och några museum. Vi tittade in i en liten bokaffär kombinerat med en leksaksbutik, full med miniatyrtåg och spel. Prisnivån låg i klass med Schweiz, vilket kanske vi också borde ha förväntat oss – då valutan i Liechtenstein är Schweizerfranc. Ett gäng välklädda äldre män hängde på gågatan med sina välputsade veteranbilar, den ena bilen blankare och lyxigare än den andra. Liechtenstein har ett av världens högsta BNP och snittlöner, vilket man faktiskt känner när man tittar sig omkring här i Vaduz.

Tog en kaffe på moderna Kunstmuseum Liechtenstein och funderade över om vi kan ha missat något sevärt. Ja, det finns visst även ett nationalmuseum, en skidort (men vi var här på sommaren) och ytterligare ett slott. Sedan hade vi sett en sådan där ”stoppa in huvudet och ta en bild” skylt på gatan, vilket plötsligt kändes som en obligatorisk sevärdhet. Allt får helt enkelt andra proportioner i Liechtenstein.

Hittade en solblekt kaffekopp med slottet Vaduz på i en liten butik längs gågatan, det fick bli den obligatoriskt införskaffade ”fulmuggen” som minne av detta besök. Hoppade in i bilen och tänkte spana efter Liechtensteins andra slott, men insåg till vår fasa att vi redan hade rullat in i Schweiz. Innan jag ens hunnit mata in nästa destination på GPS:en och i princip utan förvarning. Vi får hel enkelt besöka det andra slottet nästa gång vi råkar bila igenom Liechtenstein. Men nuförtiden kan jag i alla fall stava till Liechtenstein när jag löser korsord.