Fågelskådning vid Mareeba wetlands – Queensland – Australien

Morgonen är lite råkall och kylig. Om man nu någonsin kan kalla vintern i nordöstra Australien för kylig? Det är antagligen bara jag som vant mig vid att nattemperaturen sällan går under 20 grader vid kusten. Det är i alla fall skönt med en långärmad tröja när jag står här i den arla morgonen med min rykande tekopp i handen. Jag tittar ut över landskapet framför mig. Jag befinner mig i Mareeba Wetlands, en frodig våtmark i Atherton Tablelands, ungefär en timmes körning västerut från Cairns. Vi är här för att förhoppningsvis få se några av de hundratals arter av fåglar som bor här. Helst av allt önskar jag få se Australiens enda stork, den ovanliga svarthalsade storken. En vacker fågel med en höjd på upp till 135 centimeter.

Den fuktiga morgonen får vattendroppar att samlas i de stora lotusbladen som täcker sjön. I vissa vinklar ser det nästan ut som ispärlor. Vi sätter oss i båten och glider ut över vattnet. Ljudet från alla fåglar ligger som ett täcke över sjön. Queenslands våtmarker är oerhört viktiga för bönderna här på platån och de skyddar människorna i området från effekterna av både extrem torka och översvämningar. Våtmarkerna är dessutom livsnödvändiga för många utrotningshotade grodor, sköldpaddor och växter och varje år är detta område ett viktigt stopp för flyttfåglar på väg till Asien eller Alaska.

Mareeba Wetlands är inte ett område som du bara kan åka och besöka, antalet besökare som tillåts är extremt lågt och de få turer som ges ska ske helt utan påverkan på naturen och med en lokal guide.  Vi har turen att komma hit under torrperioden, alltså den australiensiska vintern, när antalet flyttfåglar är som störst. En av de fåglar som området särskilt månar om, är den otroligt färgglada lilla gouldsamadinen. En av världens absolut vackraste fåglar, täckt av ett lapptäcke av regnbågens alla färger. Du kanske inte känner igen namnet, men du har säkert denna fågel tidigare. I en bur i din lokala zoobutik i Sverige. Det här är en av de många Australiensiska fåglar som blivit populära burfåglar i Europa.

I ett träd sitter en stor fågel som nästan ser ut som en flygande pingvin. Vår guide berättar vad den heter, men jag lyckas inte placera den på listan av de över 200 arter som har setts här i sjön. Jag får skylla på att han antagligen sa namnet på fågeln i en förenklad Aussie-variant. Det ser dock ut som en häger. Runt omkring hägern skriker lorier och kookaburrornas skratt studsar över sjön. Det är så mycket ljud. Det är så mycket liv.

Lotusblommorna i Mareeba har tagit vinterpaus. De verkar sakna den varma sommarsolen. Några få slokande blommor är kvar. Jag har sett bilder på hur sjön ser ut under sommaren, när blommorna sträcker sig utefter solen och lotusbladen är så höga att hägrarna kan använda dem som solparasoller. Riktigt så majestätiska är de inte nu.

Jag tycker mig se några sprutfiskar i vattnet. Dessa snabba och roliga små fiskar är naturens egna vattenpistoler. Sprutfisken spottar strålar av vatten på inte ont anande insekter som sitter på lotusbladen och träden runt sjön. När insekterna tappat fotfästet och hamnat i vattnet, är de ett enkelt byte för sprutfisken. Sprutfiskar är konstigt nog populära både som akvariefiskar och i intelligensexperiment. Det sägs att sprutfiskar med sin skarpa syn kan lära sig att känna igen ansikten. Jag tittar ner i vattnet. De verkar inte känna igen mig. Då hade de sprutat vatten på mig.

Vi åker runt på sjön i nästan en timme. Tekoppen är tom och mängden fåglar vi har sett är stor. Allt från en cirkulerande örn till ormhalsfåglar, hägrar och gäss till kakaduor. Inga storkar dock och inte heller några gouldsamadiner. Jag hoppar ur båten och går på toaletten. Det är tur att jag inte tittar mig omkring så mycket innan jag har spolat. Hela toaletten är fylld med små spindlar i sina nät. De har röda små märken på bakdelen. Jag går ut från toaletten. Det kliar överallt. Det är säkert inbillning. Jag har nog inte några spindlar på mig och jag hoppas innerligt att det inte var en toalett fylld av giftiga redback spiders.

Det rör sig bland träden bakom huset. En flock med emus står en bit bort och äter. Jag står stilla. Det här är inga små fåglar och deras rejäla klor är riktigt stora och farliga. De visar sig dock inte vara det minsta intresserade av mig och går vidare. Jag står kvar. Det kliar fortfarande efter spindeltoaletten. Det blev inga storkar, men det blev ett gäng emus. Det är ju faktiskt kanske till och med ännu lite bättre.

Hur hittar jag till Mareeba Wetlands?

Mareeba Wetlands ligger 7 mil väster om Cairns, men området är just nu (hösten 2018) inte öppet för besökare. Med stor sannolikhet öppnar de igen till våren. Läs mer när/om reservatet öppnar igen hos Forever Wild – naturskyddsorganisationen som driver och skyddar området.

Vill du läsa mer om Australien? Kolla in min Australien-sida!

Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!