Jag kan se Mdina på långt håll innan vi kommer fram till staden. Den stora muren reser sig som en sandfärgad stentårta på en hög kulle mitt på Malta. På en ö mitt i Medelhavets stora farleder, har krig och erövringar varit vardagsmat genom tiderna. Men Mdina har haft två fördelar. Läget och den tjocka muren. Från stadsmuren kan man se ut över landets alla kuster och fienden kunde ses med blotta ögat på mils avstånd. Dock har det inte hindrat staden från att genom årtusendena utsättas för attacker, plundring och förstörelse.
Mdina är Maltas gamla huvudstad, som genom åren både har blomstrat och övergivits. Staden kallas för ”Den tysta staden”, men varifrån detta smeknamn kommer är det ingen som riktigt vet. Kanske kommer det från tiden då staden förstördes av araberna och övergavs, men smeknamnet passar även väldigt väl in på dagens Mdina. För att vara en stad, är det nämligen förvånansvärt lugnt och tyst här.
Vi kör igenom Rabat, den moderna stad som växt upp precis utanför Mdinas mur. En förort i symbios med Mdina. Innanför murarna bor idag bara 300 personer, resten av områdets befolkning bor i Rabat. En nätt liten förort till Mdina på 10.000 personer. Vi jagar rätt på en parkeringsplats precis utanför murens stadsport. Inne i Mdina är biltrafiken väldigt begränsad, så vi behöver fortsätta till fots.
Det är svårt att inte imponeras av Mdinas höga mur och ståtliga portar. Den pampigaste porten är Vilhenaporten, även känd som porten till King’s Landing i den första säsongen av Game of Thrones. Jag kan inte säga att jag minns platsen från serien, men jag förstår valet av plats. Den sandstensfärgade porten med en bro kantad av lejonstatyer, vapen och segerkransar är en ingång väl värd en kung.
En annan tid
Det är konstigt hur en mur kan få tiden att stanna. Det räcker att ta några steg innanför Mdinas stadsmur för att resa tillbaka i tiden. I de små gränderna står husens sandstensfasader står så nära varandra att jag nästan kan ta på dem om jag sträcker ut båda armarna. Ljudet från våra skor ekar mellan fasaderna och de brandgula gjutjärnslyktorna gungar till när en vindpust snirklar sig in i gränden.
Även om Mdina har sina rötter från 2.000 år före Kristus, är de flesta byggnaderna från slutet av 1600-talet. Orsaken är en jordbävning som drabbade Sicilien och Malta år 1693 och som raserade nästan hela Mdina. Staden byggdes dock snabbt upp igen på den gamla grunden och Mdinas pampiga katedral och palatsens fasader renoverades upp i barockstil. Men det är inte dessa historiska vindar jag känner när jag går i Mdinas gränder. Sandstenen och känslan är snarare nordafrikansk.
Under år 870–1091 styrde araberna över Malta och perioden kom att vara inflytelserik för det maltesiska språket. Mdina fick sitt nuvarande namn under denna period, en variant på ordet medina som betyder stad på arabiska. Att gå runt i de små gränderna i Mdina känns idag som att besöka en gammal stadskärna i Nordafrika, om du räknar bort avsaknaden av påträngande gatuförsäljare och doften av kryddor. I ”Den tysta staden” saknas både ljud och dofter, även om jag är övertygad om att det såg annorlunda ut här för 1000 år sedan.
Vi promenerar runt hela staden ganska snabbt, trots att vi går varenda liten gata och gränd och tittar in i alla öppna gårdar och butiker. Mdina är inte en stor stad som kräver flera dagar för att se allt, snarare ett par timmar. Vi börjar bli väldigt sugna på kaffe, men vi har ett ställe kvar att besöka innan vi hänger oss åt koffein och socker.
Mdinas största sevärdhet är den vackra katedralen St Paul (Il-Katidral Metropolitan ta’ San Pawl) som ligger vid ett litet palatsbestrött torg mitt i stan. Katedralen är stadens pampigaste byggnad, även om den inte ser mycket ur för världen från utsidan. Väl inne är vi glada att vi inte missade detta ställe. Katedralen är fylld av konst, artefakter och vackra målningar och i inträdet ingår även ett besök i katedralens museum där ännu fler konstskatter visas.
En fika extravaganza
Det finns nästan inga restauranger eller hotell inne i Mdina, men det finns ett café som vi inte vill missa. Fontanella Tea Garden, caféet som ligger på stadsmuren med panoramautsikt över halva ön. Här har ägarinnan haft samma meny sedan 1975 och tårtbitarna som serveras är inte bara stora, utan räcker till en mindre familj. Vi lyckas hitta ett bord inne i ett av glashusen på muren och slår oss ner. Det är väldigt trångt, men det håller oss varma och skyddar mot de lätt kyliga februarivindarna. Det är alldeles för mycket på menyn för att jag ska kunna beställa snabbt, så jag slänger ur mig en beställning på en jordgubbsmarängtårta med glass och en klassisk chokladtårta. Lite av två goda saker. Kanske skulle jag ha gissat att en marängtårta som står under menyrubriken ”xtravaganza” inte var som en vanlig tårta.
Framför oss ställs en tallrik med en marängtårta. Omgiven av ett mindre världshav av mjukglass och grädde. Som löken på laxen sitter en glasstrut på toppen, som en clownhatt på sned. Det här kan vara det konstigaste fikat jag någonsin beställt in. Men gott är det. Chokladtårtan är mer av en traditionell chokladkaka med smörkräm, så jag måste nog säga att min extravaganza vann över chokladen.
2000 år gamla mosaikgolv från romartiden
Vi njuter lite extra av utsikten från stadsmuren innan vi lämnar Mdinas stadskärna bakom oss. Det är något speciellt med en ö som är så liten att man kan se havet i horisonten i de flesta väderstreck. Ändå känns Malta så mycket större när man reser runt på ön. Så mycket att se på så liten yta.
Vi har en plats kvar att besöka innan vi lämnar Mdina. Domvs Romana, en gammal romersk villa från 100 år före Kristus som ligger strax utanför stadsmuren. Mellan år 200 före Kristus och ända fram till år 800 efter Kristus styrde romarna den dåvarande staden Melite – nuvarande Mdina. Inte mycket kvarstår av själva villan, men det som återstår av villans mosaikgolv är desto mer välbevarat. Mosaikgolven är av väldigt hög kvalitet och har ett avancerat 3D-mönster som endast dåtidens absolut duktigaste mosaikläggare kunde klara av att skapa. Jag kan ser framför mig en romersk aristokrat som levde och jobbade här för 2000 år sedan. Om golvet var så här vackert, kan jag bara gissa mig till hur resten av villan sett ut med statyer, pelare och vackra glas.
Vi lämnar Mdina bakom oss och kör mot kusten igen, men Mdina är med oss i backspegeln nästan vart vi än kör. Även om jag sett åtskilliga bilder från staden innan vi åkte hit, hade jag nog inte förväntat mig att denna lilla stad skulle göra mig så förtjust. Mdina må kallas för Den tysta staden, men den hade för mig lika gärna kunnat heta Den oförglömliga staden.
Hur hittar jag till Mdina?
Mdina ligger mitt på Malta, på en kulle som syns från stora delar av ön. Allra enklast är att ta en hyrbil hit, men det går att ta lokalbuss till Mdina från Vallettas stora busstorg. Flera bussar går varje timme, men se till att du har koll på när dagens sista buss åker tillbaka till Valletta. Vår erfarenhet av lokalbussarna är att de sällan kommer fram på utsatt tid och stannar överallt, men de är väldigt billiga (€2).
Mdina är en av Maltas största sevärdheter för turister, men när vi var där i slutet av februari var vi relativt ensamma i stan.
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook eller pinna inlägget på Pinterest!
