Naumburg – En tidsresa genom medeltida mästerverk – Tyskland

Besöket i Naumburg an der Saale gjordes vid en pressresa tillsammans med Tyska turistbyrån, men alla åsikter och tankar är som vanligt mina egna.

Det är den välbevarade medeltida stadskärnan i Naumburg som får mig att falla pladask. När jag vandrar längs de kullerstensbelagda gatorna, omgiven av statyer och historiska byggnader, tar jag ett stort steg tillbaka i tiden. Närmare bestämt 1000 år tillbaka i tiden. I Naumburg (eller Naumburg an der Saale) hittar jag en autentisk stad som hittills undgått de stora turistströmmarna. Från den magnifika romansk-gotiska katedralen till de utsmyckade portarna och de vackra renässansbyggnaderna. Naumburg är en destination som överraskar och imponerar.

Wilde Zicke

Det skakar och rycker. Tjuter och skriker. Att ta ”Wilde Zicke” upp till Naumburgs stadskärna är ingen tyst och angenäm resa. De nostalgiska spårvagnarna från DDR-tiden har rullat sedan 1892 som en av stadens reguljära tåglinjer. Tåget har fått sitt namn efter det ljud som det ger ifrån sig när det stannar, ett ljud som påminner om en skriande get. Lägg därtill de sprittande kurvorna och de ryckande stoppen, så förstår du varför det kallas ”Wilde Zicke”, den ”vilda geten”.

Naumburg (eller Naumburg an der Saale) är både en liten och en stor stad, beroende på vad du mäter. I yta är stadens centrum lika stor som Leipzig, men antalet invånare är bara 34 000. Under många år minskade antalet invånare, men de senaste åren har både pensionärer och barnfamiljer börjat flytta in. Avstånden är små i regionen och det går att jobba i Leipzig, men bo i Naumburg – dessutom till lägre kostnader.

Spårvagnsföraren kör inte bara tåget utan är också konduktör och tar betalt och hjälper gamla damer säkert av vagnen. Men främst är han en stolt spårvagnsförare av en av Naumburgs unika historiska sevärdheter. Rutten är bara 2,8 km lång, men den går uppför en backe mot stadskärnan, vilket är en orsak så god som någon till att linjen är populär. Den äldsta vagnen som fortfarande är i bruk är 90 år gammal och fraktar fortfarande passagerare och turister.

Nietzsches barndomshem

Vi kliver av vid den gamla stadsmuren och vid huset där Friedrich Nietzsche bodde under stora delar av sin barndom. Hans familj var fattig och efter att hans far gått bort så flyttade hans mamma hit med sina barn. Här tillbringade Friedrich sin barndom i ett rum som delades med flera andra familjer.

När Nietzsche under sista delen av sitt liv fick psykiska problem flyttade hans mamma honom tillbaka till sitt barndomshem i Naumburg. En terrass byggdes på taket så att han skulle kunna rulla ut med sin rullstol under fina dagar. Idag är huset ett museum och bredvid hans barndomshem ligger Nietzsche Documentation Centre där man forskar på hans verk och på flera ställen i stadskärnan står statyer av honom. 

Den kungliga vägen – Via Regia

Anledningen till Naumburgs stora stadskärna är att två städer har vuxit samman genom tiderna – den borgerliga staden Naumburg och biskopsstaden Naumburg. Två legala enheter, med alla viktiga funktioner dubblerade. Kyrkor, torg och marknader. Gränsen bestod av en stor och tjock mur, men muren skapades inte för varken skydd eller osämja. Muren markerade bara den legala gränsen mellan städerna.

Vi fortsätter vår promenad in mot stadens centrum och Jakobsstraße, den forna handelsgatan. Naumburg nämndes första gången i skrift år 1012, som en stad som låg i korsningen mellan de två viktigaste handelsvägarna på Via Regia (den kungliga vägen). Här behövde i princip alla som reste i trakten passera förbi. Kung som bonde.

På 1000-talet var Naumburg en av regionens viktigaste städer och Tysklands 14:e största stad, men på 1500-talet började Liepzig ta över det mesta av handeln. Det trettioåriga kriget slog sönder stora delar av regionen och Naumburgs ekonomi kollapsade. Vägarna var inte längre säkra att färdas på och i krigets fotspår kom matbrist och misär.

Jüdengasse

Den lilla gatan Jüdengasse har en mörk historia, som så många andra judiska kvarter i Europa. När pesten slog till på 1400-talet krävde folket och kyrkan någon att skylla på. Det blev stadens judiska befolkning som fick stå som syndabockar och år 1494 förvisades de från staden över en natt. En tragisk händelse som har förevigats i en plakett med stenfigurer på en av gatans väggar.

Det dröjde ända till slutet av 1800-talet innan judar återigen tilläts flytta tillbaka till staden. Men tragedin tog, som vi vet, inte slut där. En annan plakett på en av grändens väggar hedrar minnet av de judar från staden som miste livet under andra världskriget.

Hildebrandts orgel

I den stora, men rätt anonyma, kyrkan St. Wencelas står Hildebrandts orgel. Namngiven efter sin byggherre Hildebrandt. Men det här är inte vilken orgel som helst, utan det är Johann Sebastian Bachs orgel. Bach var inte någon stor och populär organist under denna tid och det var en stor personlig seger för honom att han fick chansen att vara med om detta bygge. Bach övervakade hela byggnationen av orgeln och gav sina expertråd om konstruktionen och resultatet blev inget annat än magnifikt.

Marknadstorget (Marktplatz)

Vi fortsätter vår promenad mot Marknadstorget och ett stort torg kantat av träd och stora renässanshus möter oss. Trots den gråmulna dagen lyser torgets byggnader och färger upp även den gråaste dag. De pampiga husen runt torget byggdes efter år 1517, då en stor brand förstörde alla korsvirkeshus som tidigare stod här vid torget. Husen är höga och visar på stadens handelsmäns rikedom under 1500- och 1600-talet. De första fyra våningarna av husen var oftast bostadsyta, medan de många våningarna under taken var förvaringsyta och varulager.

Naumburgs marknadsplats och marknaden Peter-Paul-Messe var under medeltiden en viktig mötesplats för handelsmän och hantverkare från hela Europa. Här såldes vin och öl, trä, textilier, päls, salt och spannmål. Idag hålls fortfarande marknader här på torget varje vecka, men de långväga handelsmännen är inte längre lika närvarande.

Vid ett av husen vid torget skymtar en halvöppen och väldekorerad trädörr med avbildningar av en kung, omgiven av vindruvor. Alla husens skyltar är väldekorerade och stadshusets fönsterlådor väller över av blommor. Det här är vackert, välskött och otroligt charmigt.

Mariaplatsen

Vid Mariaplatsen ligger den medeltida Mariaporten, den sista kvarvarande porten in till borgarstaden. Tornet härstammar från slutet av 1300-talet, då den viktiga handelsvägen till Halle här igenom. Under marknadsdagar rullade vagn efter vagn in här genom porten och det distinkta ljudet av de hårda trähjulen måste ha ekat mellan husfasaderna.

Mariaporten är inte bara en port, utan faktiskt två. Runt de två portarna omfamnar höga murar den inre borggården. Bara för att du kom igenom den ena porten, betydde inte att du blev insläppt i staden.

Runt det forna torget och dess lilla fontän står husen tätt. Fasaderna är putsade och fönstren är målade i regnbågens alla färger. Under sommaren är det ibland festivaler, teaterföreställningar och marknader här på torget, men en höstdag som denna är det väldigt lugnt. De restauranger och affärer som ligger runt torget är stängda, och blommor och träd börjar sakta men säkert få sina höstfärger.

Portarna berättar en historia

Det vackra området kring Marienstraße var en gång i tiden ett kvarter för stadens rika invånare. Gatunummer var ännu inte uppfunna, men för att namnge husen dekorerades dörrarna med portaler med bilder på kända personer och djur. Kända personer under den sena medeltiden betydde oftast personer från Bibeln.

En av de bäst bevarade portalerna är Samsonporten, en renässansport i sten från 1500-talet som visar Bibelns starke man Samson som besegrar lejonet. På andra hus i närheten hittar jag både snäckor, en långhalsad fågel och en elefant. Elefanten ser mer ut som en gris med en dammsugarslang. Det var inte lätt för konstnärerna på 1600-talet att avbilda djur som de aldrig hade sett i hela sitt liv.

Steinweg

Vi följer de höga katedraltornen in mot den stora kyrkan. Gatan vi går på är Steinweg, vilket antagligen kommer från att detta var stadens första stenbelagda gata. Det här var hantverkarnas gata, och även om här nu finns fler glasscaféer än hantverkare finns några unika butiker kvar. Exempelvis borstmakaren med sin vackra skylt, som gör borstar och penslar av alla de slag.

Det här är en av Naumburgs vackraste gator och stenhusen från 1700-talet ramar in uteserveringarna på vägen mot katedralen. För vi har sparat en av Naumburgs största sevärdheter till sist. Naumburgs katedral (Naumburger Dom), ett UNESCO-världsarv och en av regionens mäktigaste kyrkor.

Naumburgs katedral

Den första domkyrkan här i Naumburg började byggas redan på 1000-talet, men huvuddelen av katedralen byggdes på 1200-talet, i en period mellan romansk och gotisk arkitektur. På bara 20 år ändrades stilen och inuti katedralen möts du av båda världarna på samma plats. Titta åt ett håll inuti katedralen och du möts av gotisk stil med spetsiga valvbågar och höga fönster, tittar du åt andra hållet möts du av romansk stil med runda bågar och massiva pelare. Romansk stil är ren och enkel och rund. Gotisk stil är mer utsmyckad, spetsig och statyerna mer verklighetstrogna. Förutom att katedralen är en av de bäst bevarade byggnaderna från medeltiden, är det också denna mix av arkitektur som gjort katedralen till ett världsarv.

Tack vare att katedralen är en levande kyrka har både konsten och detaljerna fortsatt att utvecklas under åren. Exempelvis genom de iögonfallande räckena vid trappan till det östra koret. Här har Heinrich Apel under 1970-talet och 1980-talet skapat två otroliga konstverk i brons med mängder av djur, växter och människor. Det ena räcket kretsar kring ormen som slingrar sig uppför trappan med djävulen som rider på dess rygg. Det andra räcket kretsar kring Franciskus av Assisi och hans liv.

Från öst till väst är katedralen 100 meter lång och både den östra och den västra koret är avskilt från resten av kyrkan med var sin vägg. En väldigt unik design som inte finns någon annanstans i världen. Den östra väggen är i romansk stil och den västra är i gotisk stil. Men det är den västra väggen och det västra koret som lockar flest besökare.

Den gotiska stilen är verklighetstrogen, levande och dramatisk, vilket tydligt syns på den västra väggen. I åtta otroligt detaljerade scener beskrivs Jesus väg till korset. I mitten av väggen, mitt i dörren till koret, hänger sedan Jesus. Alla statyerna ser ut som vanliga människor. Inga konstiga proportioner, utan bara vanliga människor. Det gäller även Jesus.

Inne i det västra koret hittar du tolv verklighetstrogna statyer efter katedralens grundare, varav en staty är lite mer intressant än de andra. Statyn över Uta, även kallad världens vackraste kvinna på medeltiden. Uta har genom tiderna fått stå modell för kvinnligt ideal i många sammanhang och även självaste Disney uppmärksammade Utas skönhet. Dock inte som någon av de söta prinsessorna, utan som den elaka drottningen i den klassiska filmen om Snövit.

I det västra koret hittar du även en altartavla, som vid första anblick ser ut som vilken altartavla som helst som avbildar Maria och Jesus. Men titta lite närmare. I bakgrunden står en man med blå skjorta och glasögon och en annan man har en röd keps. Efter nästan 500 år så fick den trasiga altartavlan en nytt mittenparti 2022 av den lokala konstnären Michael Triegel. Och protesterna kring tavlans moderna uttryck har låtit sig höras. Några av rösterna menar att den är för modern, den förstör katedralens historiska utseende eller den tar för mycket plats i rummet med de tolv statyerna. Nu har altartavlan fått dispens till juli 2025, sedan ska dess öde avgöras om den ska få vara kvar. Personligen gillar jag den skarpt – kanske just för att den är så modern och lätt att ta tills sig för dagens generation.

Det östra koret är katedralens viktigaste del. Här finner du katedralens huvudaltare och här samlades korherrarna förr i tiden upp till sju gånger per dag för gudstjänster. Två gigantiska handskrivna böckerna på över 40 kilo styck låg på bokställningar som användes både för sång och diskussioner. För att skapa varje bok krävdes skinn från 1200 kor, vilket skulle kosta en helt orimlig summa i dagens valuta. Den bok som visas i kyrkan idag är en kopia, men en av originalböckerna går att skåda nere i skattkammaren.

Naumburgs katedral kräver några timmar för att fullt hinna upptäckas, men om du så bara har en timme så är det värt ett besök för att få en inblick i 1200-talets arkitektur och estetik.

Naumburger stollen

Innan du lämnar Naumburg och dess historiska skatter, bör du besöka Bäckerei & Konditorei Block och prova en av stadens historiska delikatesser. En av Tysklands mest klassiska bakverk kring julen är ”stollen” – en avlång kaka med torkad frukt som är täckt i florsocker. Redan år 1329 nämns stollen i ett dokument i Naumburg, vilket gör Naumburger stollen till Tysklands äldsta stollen. Här fylls kakan med körsbärsvatten och torkade körsbär, vilket skiljer sig från den vanligaste stollen med torkad frukt som du hittar i resten av Tyskland.

Konditoriet är ett bra ställe att stanna till på och ta en kaffe och reflektera över alla intryck av staden. För Naumburg är inte bara sitt unika världsarv, utan så mycket mer.

Hur hittar jag till Naumburg an der Saale?

Naumburg ligger 1 timme med bil sydväst om Leipzig i Sachsen-Anhalt i Tyskland. Staden har även goda tågförbindelser till Leipzig.

Naumburgs katedral är en levande kyrka och här hålls mässor och bröllop varje vecka. Under dessa tider är katedralen stängd för andra besökare, om du har du ont om tid vid ditt besök behöver du kolla upp vilka tider som är öppna för allmänheten.