Alpina ängar, vilda dimmiga stränder, tempererad regnskog och snöklädda toppar. I Olympic National Park i Washington state i nordvästra USA samlas tre helt olika naturupplevelser i en och samma nationalpark. Definitivt en av USAs coolaste nationalparker, och definitivt höjdpunkten på vår bilsemester i Washington State.
Hjärtat av parken är Mount Olympus, namne med berget i Grekland och ett av de största bergen i västra USA. Till skillnad från topparna i närliggande Kaskadbergen, så är inte Mount Olympus en vulkan, utan ett helt vanligt berg på 2400 meter. Då berget ligger mitt i nationalparken är det mer eller mindre omöjligt att korsa parken annat än till fots, så för att komma runt i parken behöver man köra runt bergets fot. Kör du hela varvet är det närmre 50 mil runt nationalparken, tillräckligt långt för att räcka för en veckas semester om du ska vandra och uppleva stränder och bergstoppar. Vi åkte dock inte ett varv, utan började i Ocean Shores (där vi bott över natten) och åkte medurs mot Port Angeles och avslutade i Port Townsend – en transportsträcka på ”bara” 30 mil. För att hinna se områdets mest unika platser tillbringade vi tre hela dagar i nationalparken:
- 1 dags vandrande i den tempererade regnskogen
- 1 dags vandrandes vid de dimklädda stränderna
- 1 dags vandrande på bergskammen vid Hurricane Ridge
Dag 1 – Regnskogen
Visste du att det finns regnskogar i nordvästra USA? Såna där skogar med mossa som hänger som spindelväv från grenarna, som man nästan bara ser på bilder från amerikanska södern?
En bit norr om orten Ocean Shore hittar du Hoh Rainforest, ett av världens mest regntyngda områden. Här regnar det ofattbara 5000 mm (17 feet!) regn varje år och luften är konstant tung av fukt. Det känns nästan som att du är omgiven av ett regnmoln. Skogen har de karakteristiska regnskogsdragen av växter som växer tätt tätt ovanpå varandra och mossor, ormbunkar och gräs som sträcker sig uppåt mot solljuset i den tjocka växtligheten.
Kring Hoh Rainforest finns både besökscentrum och flertalet naturleder (med informationsskyltar) och vanliga vandringsleder. En av de enklaste, men mysigaste, är Hall of Mosses som tar dig till ett område med träd helt överväxta av hängande mossa. En riktig liten sagostig som vi verkligen uppskattade.
Ett av de bättre sätten att uppleva Hoh rainforest är att vandra längs flodleden Hoh River Trail – en lång dagsvandring (om man går hela vägen tur och retur) upp till en glaciär. Även om man inte har tid att vandra hela vägen till toppen är leden värd att gå en liten bit – det går ju alltid att vända om. Floden är matad av smältvatten från glaciärerna, vilket gör vattnet mjölkigt grumligt och iskallt och fullt av näring för växtligheten. Spana efter laxar och wapitihjortar, det gömmer sig djurliv bakom varje krök.
I den sydvästra delen av Olympic National Park ligger Quinault Valley, ett område med stora Sitka-granar och porlande bäckar, allt klätt i ett täcke av hängande mossa. Här regnar det nästan lika mycket som i Hoh, men träden här är lite större. Mest känd är trädet med det originella namnet ”Big Sitka Spruce Tree”, en riktigt stor gran som i mina ögon snarare ser ut som en knotig förvuxen enebuske.
Dag 2 – Stränderna
Har du sett Twilight-filmerna? Svarar du ja, kommer du definitivt att känna igen dig här, för det var bland de dimhöljda och vilda stränderna i Olympic National Park som filmerna utspelade sig.
Några av de mest kända stränderna är Ruby Beach, Rialto Beach och Third Beach, alla med dramatiska klippor som reser sig upp ur dimman på stranden och ur havet. Stränderna är täckta av drivved, så det gäller att inte bli fast på stränderna när det blir högvatten, för då finns en risk att du blir krossad av de flytande stockarna. Nöjet här är att vandra upp och ner för stränderna och titta på vithövdade havsörnar och krabbor och plocka musselskal.
Rialto Beach var nästintill öde och det blåste en kylig vind när vi var här. Klipporna som låg bara ett par hundra meter ut i havet syntes knappt på grund av dimman som konstant ligger tät längs kusten. Gigantiska trädstammar som sköljts ut i havet av forsande smältvatten från de närliggande bergen ligger huller om buller i sanden. Vackert mjukt rundade stenar ligger överallt och vi hittade den ena superlena stenen efter den andra.
Den strand som bjuder på mest vandring är Beach Three i La Push. För att komma till stranden behöver man vandra i skogen ca 5 km tur/retur, men med lite sång och prat fick vi även den yngsta familjemedlemmen att promenera på. Det var dock värt transportsträckan för att komma fram till stranden, för det var bara vi och tre andra (tältande) familjer på stranden. På vägen tillbaka till bilen mötte vi några fler vandrare, men i stort sett var vi själva.
På vägen till motellet passerade vi hjortar längs vägen vid fyra tillfällen. Jobbigast var att behöva tvärnita för en hjortmamma med kid som inte lyckades lämna vägen, men vi lyckades blocka vägen med bilen så de fick lite lugn och ro och kunde hoppa in i skogen igen.
Dag 3: Hurricane Ridge
Vi sparade det bästa till sist. En slingrande och brant väg tar dig upp till Hurricane ridge på Mount Olympus sluttningar under sommarmånaderna. Här på 1500 meters höjd är du nästan på samma höjd som bergstopparna runt omkring dig och snö ligger fortfarande kvar på stigarna ända in i juli. Fleecetröjor är ett måste även på sommaren, 13-15 grader och blåst är lite för tufft för t-shirt och shorts (i alla fall för oss…).
Veckan innan vi vandrade på Hurricane ridge stångade en vild bergsget en intet ont anande turist till döds, så vi höll oss slaviskt till stigen. Det var dock tyst och lugnt och lederna var perfekt preparerade. Vi satte oss och åt den medhavda matsäcken på en klippa och njöt av utsikten. En lång brant äng täckt av vårblommor, med en imponerande snötäckt bergskedja i bakgrunden gjorde lunchen synnerligen angenäm. Vissa av de sköra vårblommorna såg nästan ut som påskliljor, men jag har en känsla av att sådana inte växer vilt(?).
Många av de kortare vandringslederna utgår från parkeringen vid besökscentrumet, men vår favoritled blev Hurricane Hill Trail (5 km t/r), som utgår från en parkering vid slutet av Hurricane Road. Vandringsleden bjuder på otroliga vyer över blomsterängar, sjöar och bergstoppar. Relativt stor höjdskillnad och branta stup bredvid stigen gör den dock lite utmanande för den som har svindel. Dottern vandrade nästan hela vägen upp till toppen, men fick slut på bränsle alldeles precis innan toppen, så vi vände om innan leden tog slut.
Generella tips för att åka till Olympic National Park
- Sommarmånaderna juni, juli och augusti är de bästa månaderna för att kunna besöka alla platser i parken. Klimatet är dock ovanligt milt här året om, så regnskogen och ständerna går att besöka året om. Vi var här i början av juli och då låg det fortfarande kvar snö utefter Hurricane Hill Trail.
- Boendet hittar du främst i Ocean Shores, Fork och Port Angeles, så det kan bli ganska så mycket bilkörning på en dag bara för att ta sig till nästa boende. Boka avbokningsbart hotell så snabbt du börjar få kläm på vilka datum du vill åka hit, för de hotell som fortfarande har lediga rum veckan innan avresa är oftast inte speciellt roliga…
- Matsäck är A och O för att uppleva parken. Visst kan du få dig en riktigt god lunch vid någon av parkens lodger, men det är skönare att sitta på en klippa i solen och njuta av naturen. Så gör som oss – fyll din rucksack full med goda grejer innan du ger dig in i parken :)
- Läs på ordentligt innan ni åker hit, bäst är officiella National Park Service som har grymma pdf-kartor och informerar aktuella händelser som stängda vägar och vandringsleder.
- Glöm inte att betala inträde till parken – om du inte har ett America the Beautiful-pass. Passet är inte bara snyggt, utan gäller för alla nationalparker i ett år.
Vill du kolla in fler platser i Washington state, USA? Kolla in min samlingssida.
