På en kulle i det mest toscanska Toscana, ligger den lilla staden Pienza. Sannolikheten är stor att du aldrig hört talas om Pienza tidigare, om du inte (som jag) älskar att botanisera i ostdisken i saluhallen. Men tack vare en visionär påve på 1400-talet och tusentals sicilianska får, är staden idag en av de mest besöksvärda (och mest smakrika) städerna i Toscana.
Du ser Pienza på långt håll när du kommer körande över Toscanas böljande landskap. Högt uppe på en kulle bland vingårdar och olivlundar reser sig siluetten av en historisk renässansstad från 1400-talet. Kyrktorn, murar, stenhus och cypresser tittar ut över Val d’Orcias omsjungna landskap. Även om staden känns nära när vi ser den på avstånd, tar det tid att nå fram till stadens port med vår bil. Vägen till staden är kurvig och vältraffikerad och det är svårt att inte stanna överallt och ta bilder av det omgivande landskapet.
Pienzas historia började egentligen som den rätt obetydliga byn Corsignano. År 1405 föddes dock en man som skulle komma att förändra stadens öde. Stadens son Aenas Silvius Piccolomini blev 1458 utsedd till påve och tog namnet Pius II. Europa var splittrat, men påvens makt var under denna tid stor. Och Pius II hade en vision som han var fast besluten om att genomföra. Han skulle bygga om sin hemby Corsignano till den ”ideala renässansstaden”.
Påve Pius IIs ideala stad skulle byggas genom att renovera de fallfärdiga husen i stadens kärna och få stadens centrum kring stadens torg och katedralen att blomstra. Sagt och gjort. Palats byggdes och över 40 hus och myndighetsbyggnader byggdes om för att få till påvens vision. Men det räckte inte med att staden fick en rejäl make-over. Staden fick även ett nytt namn. Pienza – vilket betyder ”Pius stad”. Även det nya torget döptes om, till det ödmjuka namnet Piazza Pio II.
Pienza är inte en stor stad, men det är en mysig stad. Utsikten över de omgivande gröna kullarna och de små blomsterprydda renässansgränderna är var för sig värda ett besök. Men i Toscana spelar arkitekturen och historian oftast inte första fiol. Här kretsar det mesta i livet kring mat. Här i Pienza kretsar livet lite extra kring fårost. Pecorino di Pienza anses av många nämligen vara världens bästa pecorino.
Ordet pecorino kommer av det italienska ordet Pecora, som betyder får. För en riktigt lyckad Pecorino di Pienza krävs sicilianska får och ängar med smakrika örter. Här i den robusta lerjorden vid Crete Senese växer gott om vilda, långsamt växande örter. Vild fänkål, klöver och andra växter betas glatt av områdets tusental får och örternas aromer skapar en ovanligt smakrik fårmjölk. Mjölken används sedan för att göra pecorino – den hårda, salta och lite gryniga ost som är så god i pasta och risotto. Resultatet blir magi – en lite sötare, rundare och mycket mer smakrik pecorino än den vanligare Pecorino Romano. Pecorino di PienzaS smak är unik och fårmjölken från området går inte att ersätta i osttillverkningen med någon annan mjölk i hela världen.
Det experimenteras i Toscana med importerade franska får som producerar tre gånger så mycket mjölk som de sicilianska fåren, men resultatet blir inte alls lika smakrikt. Man ska helt enkelt inte ändra på ett vinnande koncept. Problemet är bara att Pecorino di Pienza ännu inte är DOP-skyddat, vilket innebär att frihetsgraden i osttillverkningen fortfarande är rätt så stor. DOP står för Denominazione di Origine Protetta och betyder ungefär ”skyddat ursprungsområde” och är ett regelverk kring område och tillverkningsmetoder som sätts av EU. Exempel på DOP-skyddade ostar är Pecorino Romano, Grana Padano och Mozzarella di Bufala Campana.
Det finns många ostbutiker utefter huvudgatan Via dell’ Amore (Kärlekens gata), där tillfälle ges att prova ost med olika lagringar och från olika gårdar. Vi traskar in i varenda liten butik och insuper den härliga fotsvettsdoften från lagrade ostar i djupa andetag. Är man en ostälskare som jag, är detta det perfekta stoppet i Toscana.
Förutom Kärlekens gata finns förresten även en gata som heter Via del Bacio – Kyssarnas gata. Kan en stad bli mer romantisk än detta?
Lunchdags i Pienza innebär en möjlighet att äta ännu mer ost. Stadens mest kända maträtt är Pici con cacio e pepe. Kanske den enklaste pastarätten på pappret, men riktigt svår att bemästra. Dagsfärsk Pici (en tjockare spaghetti) med cacio (ost) och pepe (peppar) och smör. Osten i fråga, är så klart pecorino.
Vi hittar restaurangen Sperone Nudo på en bakgata i närheten av det livliga torget. Kanske skulle vi ha kollat menyn i förväg, men Pici con cacio e pepe lyser med sin frånvaro. De andra pastarätterna ser dock riktigt lovande ut, så vi beslutar oss för att ta någon annan pasta istället. Mitt val faller på en rödbetsgnocchi med peconzola (någon typ av ost?), valnötter och lokal honung.
Min gnocchi kommer in till bordet. Hade jag inte vetat att rätten var vegetarisk hade jag nog trott att jag beställt in en tallrik med fläsk. Men det smakade bra. Så bra att gnocchin till och med fick godkänt av min man, som inte brukar äta gnocchi överhuvudtaget. Ett mycket bra betyg helt enkelt för de honungsdränkta små rosa degklumparna.
Fyllda med kolhydrater promenerar vi lite till i Pienzas söta små gränder. Här flanerar äldre män med sina käppar, kvinnor i förkläden står på sin balkong och vattnar sina prunkande blomkrukor och soltörstande katter njuter av vårvärmen i en port. Visst finns här en del turister, men de allra flesta kommer inte längre än till torget innan de springer tillbaka till sina bussar.
De bästa vyerna över det toscanska landskapet finner vi alldeles bakom den stora katedralen Doumo di Pienza. Här finns inga bilar, bara en uteservering och storslagna vyer. I aprilsolens sken breder sig ett soldisigt böljande landskap ut under våra fötter. Här i det mest toscanska Toscana. Bland pecorino, palats och påvar.
Hur hittar jag till Pienza?
Pienza ligger 12 mil från Florens eller 6 mil från Siena. Hit kommer du allra lättast med hyrbil, men det går både guidade turer och bussar från Florens till byn.
Vill du läsa mer om Italien?
Mina inlägg från Italien hittar du på min Italien-sida!
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
Mmm.. kommer nog inte till Pienza inom närmaste tiden, men rödbetsgnocchin ska jag försöka mig på att laga här hemma!
Jag har inte provat ännu här hemma, men jag tänker att det borde vara rätt så enkelt att tillsätta lite mosade rödbetor i potatissmeten? Lite salt ost, smör, valnötter och honung till serveringen bara… mmmm… Berätta gärna om du hittar något bra recept – för det var väldigt gott! :)