Att resa ska vara spännande, inspirerande och ge minnen för livet. Varenda semesterdag ska bjuda på upplevelser utöver det vanliga. Solen ska skina, du ska bada i orörda vattenfall, njuta av storslagna vyer, uppleva historiens vingslag och dricka vitt vin ur glas med kondens på takbarer. Minnen för livet. Men om det inte alls blir som du har tänkt dig? Om ditt efterlängtade resmål blir till en motbjudande soppa av överturism och det enda du vill är att åka därifrån? Den känslan fick jag i somras i Pisa. Det var inte den första gången jag kände så här och tyvärr antagligen inte den sista. Men den fanns där. Besvikelsen över överturismen. Den som väldigt få pratar om.
Den första gången jag var i Pisa pluggade jag på universitetet och reste med en ytterst begränsad budget. Ändå räckte de små slantarna till ett hotell precis vid Arnofloden. Öppnade vi fönstret så såg vi ut över floden och dess broar och alla Italiens dofter av motorcykelolja och tryffelpasta vällde in genom fönstret. Hotellet var ett gammalt palats och rummet kröntes av 3 meter takhöjd, takbjälkar, takmålningar och stuckaturer. Visst fanns det turister i Pisa även för 20 år sedan, men mängden turister var snarare trevlig än irriterande. Hela Pisa var en mysig upplevelse, ett Italien som jag aldrig tidigare upplevt. Genuint och spännande.
I våras när vi åkte vi på vår stora Italien-turné kom Pisa upp på min radar igen. Då resten av familjen inte varit i Pisa tidigare, kändes det dags att åka tillbaka. Hela familjen skulle få uppleva Pisas charm och skönhet. Ett minne för oss alla att dela. Och visst blev det ett minne. Men inte ett positivt sådant.
Vi tog hyrbilen till Pisa. Jag hade läst på om alla parkeringar i Pisa och valt den med flest platser – Parcheggio Via Pietrasantina. Det var inte högsäsong och vi hade en liten bil. Det här kunde väl inte vara så svårt? I samma ögonblick som vi körde in på parkeringen och såg alla bussar i hundratal och bilar i tusental, borde vi ha vänt om. Det gick knappt att köra in. Asiatiska turister gick på led över vägen med sina guider längst fram, viftandes med gosedjur på pinnar. Skolklasser med likadana tröjor gick bredvid varandra strax bakom. Det var kaos.
Tack vare vår lilla bil så hittade vi tillslut en parkeringslucka vid en skräpkorg. En sån där lucka som är lite mindre än alla andra, men som funkar om man är lite kreativ. Vi hoppade ur bilen, Det var inte svårt att veta åt vilket håll det lutande tornet låg. Det var bara att följa strömmen av folk.
250 meter innan katedralen passerade vi förbi en smal gata precis vid Piazza del Duomos mur. Här tog det stopp. För att komma in till Piazza del Duomo behövde horden med turister passera förbi en tunnel av försäljare. Lutande torn av plast, märkeskopior av kända väskor, kepsar med Pisa-tryck, prydnadstallrikar och Pinocchio-dockor. Varenda försäljare sålde exakt samma saker. På riktigt – EXAKT samma skräp. Men ändå stannade turisterna. Vid vart och vartannat stånd. Det är nu någonstans som jag börjar få panik. Alla dessa människor, de påträngande försäljarna, trängseln och skräpet. Det var inte så här jag mindes mitt Pisa.
Jag gick in på Piazza del Duomo och möttes av flera poliser i skottsäkra västar och med automatvapnen redo på magen. De såg bistra ut och jag förstod dem. Mängden turister som försökte räta upp tornet för en selfie var överväldigande, de klättrade på stenar och balanserade på skyddskedjorna. Det stod tydliga skyltar att man inte fick gå på gräset, men det tolkades snarare som att det var OK att springa ut och ta en selfie – bara man gjorde det fort. Allt sunt förnuft verkade vi turister ha lämnat hemma. Hela situationen var motbjudande. Vi turister betedde oss motbjudande. Det är precis så här som vi turister förstör världen. Jag mådde illa, kände mig förbannad och ville bara åka härifrån. Det spelade ingen roll att historien bakom det lutande tornet i Pisa är både intressant och spännande. De kändes som att det bara var vår familj i hela världen som var intresserade av historia.
Hållbar turism är när vi upplever världen utan att äventyra kommande generationers möjligheter att få uppleva samma sak. Min dotter fick inte uppleva det fantastiska Pisa som jag fick uppleva för 20 år sedan. Det gjorde både ont och gjorde mig förbannad. Barcelona har nått sin gräns. Dubrovnik har nått sin gräns. Venedig har nått sin gräns. Pisa har uppenbarligen också nått sin. Gränsen när turisterna tar mer än de ger. Och alla städerna frågar sig själva samma sak – är det något vi kan göra för att bli mindre populära, så vi kan överleva?
Hur kan jag bidra till hållbar turism?
Vi vill alla att nästa generation ska få uppleva världens underverk precis som vi gjort, men för att inte älska vår vackra värld till döds, behöver vi turister skärpa oss. På riktigt! Här kommer mina reflektioner, som de flesta av oss – som tur är – kommer att tycka är helt självklara.
- Ta med ditt sunda förnuft när du reser! Bara för att andra turister beter sig illa, betyder inte att du bör/ska/får göra det!
- Visa att du bryr dig om platsen du besöker – läs på och var intresserad! En historisk plats är så mycket mer än bakgrunden för en selfie.
- Stöd lokala handlare och köp inte kopior och skräp från illegala gatuförsäljare! Köp lokalt hantverk som är tillverkat med kvalitet och kärlek istället – även om det kostar lite mer.
- Visa respekt för landets kultur. Bara för att andra turister klär sig i kortkort, kanske det inte är kulturellt accepterat.
- Ta hand om naturen och undvik djurturism. Många djur plågas för att vi turister ska kunna rida på dem eller ta selfies med dem. Låt vilda djur få fortsätta vara vilda.
- Leave nothing but footprints. Att rista in sitt namn i träd och historiska byggnader är aldrig OK.
Hur tänker du kring överturism och resebesvikelser? Har du råkat ut för det någon gång? Vad kan vi göra åt det?
FOTNOT: Jag kanske skriver ett inlägg om Pisas fantastiska historia och vackra byggnader snart, för de förtjänar ett eget inlägg. Utan turister som försöker räta upp tornet.
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
Usch ja, och ännu värre för de som bor i städerna. Min gamla hemstad York är inne på en liknande väg. Redan svärfar sa på tidigt 90-tal att det höll på att bli Disneyland och då var det ändå långt innan dagens turism när en hel gata tagits över av Harry Potter som inte har något alls med York att göra.
Så trist för York! Istället för att fortsätta vara geniunt, vackert och brittiskt och locka turister med det som är så unikt! Tillgång och efterfrågan – vi turister verkar uppskatta påhittad film mer än historia, selfies före att njuta i stunden och krimskrams mer än kvalitet :(
Oj vad tråkigt att höra!
Jag var i Pisa för… typ 8 år sen tror jag, och jag upplevde inte alls det som du beskriver. Men turismen ökar hela tiden, och det har ju självklart en tendens att ta över de stora kända resmålen.
”Ta över” är en bra beskrivning! Jag har inte något emot många turister egentligen – jag är ju en av alla turister jag med – men vi måste förstå hur vi ska bete oss. Det gör ont i hjärtat att se hur vi inte behandlar varken sevärdheterna eller landet vi besöker med respekt. Blir så fel när vi inte längre reser för att uppleva, utan vi reser för att posta den perfekta bilden på Insta – till varje pris.
Låter verkligen inte som det Pisa vi besökte för några år sen, trist med invadering av turister som inte fattar att vi bara är på besök och att det är en ynnest att få se allt det vackra i länderna vi besöker. Jag är så innerligt trött på egoistiska selfie-människor som kan stå hur länge som helst och blockera för andra som också vill ta foton.
Håller med på allt Madeleine! Någonstans måste vi gå tillbaka till VARFÖR vi reser! Är det för att ta en selfie med en fin bakgrund, eller är det för att uppleva och lära oss mer om vår värld? Börjar tro att yta snart är viktigare än kunskap, kultur och historia. För att inte tala om respekt.
Med min bakgrund, som född och uppväxt i Visby, ser jag samma sak hända med den lilla fina staden, om än i betydligt mindre omfattning. Men jag reser en hel del i Europa, försöker i möjligaste mån undvika dessa turistfällor, med detta menar jag inte besöksmålet i sig, utan alla de människor, som utan urskiljning ska besöka detta besöksmål. Man håller ju på att införa lite begränsningar av massturismen, men det skapar ju lite andra problem, resandet. Hur ska vi resa om vi inte kan åka gemensamt. Tågen är idag överfulla, och att alla ska ta bilen så som jag gör, kommer inte att fungera, vägarna och miljön räcker inte till. Det ska bli spännande att följa utvecklingen.
Så tråkigt att det börjar ske även i Visby! Jag är kluven till hur vi ska få bukt på problemen utan att införa begränsningar. Någonstans hoppas jag att vi turister till slut reglerar oss själva genom att inte åka på samma ställen under samma tidpunkter. Jag försökte ju dessutom att undvika påskveckan och åka hit tidigare, men inte ens det hjälpte i Pisa :)
Jag försöker att inte resa under högsäsong dels för min egen skull, att undvika åtminstone en del av massturismen och för att jag tänker att det är bättre för t.ex Florens att det inte kommer ännu en turist i sommaren utan i november istället.
Var i Dubrovnik för några år sedan i maj, alltså hade högsäsongen inte börjat men redan då slogs jag av hur fullt av turister det var. Utanför gamla stan stod det fullt med folk på båda sidor av vägen för att vänta på taxi/buss. Då tänkte jag ”undrar just hur det ser ut här i sommar”.
Samma här, vi försöker också undvika högsäsong. Vi åker till Asien under regnsäsong, Mellanöstern när det är som hetast och Europa under vår/höst, men det verkar inte räcka längre. Vi var i Pisa veckan innan påsk, på en vardag. Jag får nog bara acceptera att det snart inte finns någon lågsäsong på populära platser :)
[…] bloggkollega Eva som var i Pisa i våras har skrivit ett tänkvärt inlägg om överturism. Även om vårt besök i Pisa var positivt, förmodligen tack vare att vi inte hade […]