Vissa städer har en otacksam roll av att vara ett ställe som man bara stannar till på vägen mot någon annanstans. I fina broschyrer kanske sådana städer fått den fina titeln ”porten”. En av Liguriens ”portar” är Santa Margherita. Porten till Portofino. Den där staden som alla passerar, men ingen riktigt besöker.
Gatorna ligger blöta efter nattens regn och molnen ligger lågt över närliggande vikar. Det är en del turister utefter gatorna denna aprilmorgon, trots vädret. Alla vi möter verkar väldigt beslutsamma. Ingen går och strosar. Kartorna som turisterna har i händerna är inte ens över Santa Margherita, utan över Portofino. De söker efter bussen till Portofino, eller båten till Portofino. Är det någon som vet var de befinner sig överhuvudtaget?
Santa Margherita ligger mitt på den Liguriska rivieran, på lagom avstånd för att stressade själar från Genua eller Milano kan åka hit över helgen. Hit åker italienarna på semester. Frågar du en amerikan, så har han aldrig hört talas om stället. Även om hen har varit här på sin Italian Grand Tour.
Stranden i Santa Margherita är kantad av palmer och omklädeshytterna och bryggorna är under renovering. Lagom till sommarens hetta smeker in över pinjeträden, så kommer allt att vara på plats. Idag är stranden istället fylld av roddare istället för soldyrkare. Roddarna ror i full fart längs med stranden, fram och tillbaka. Oklart om det är en tävling eller en träning.
Ett par står på en terrass, högst upp i ett av husen längst nere vid vattnet. De har ett eget litet torn i sin lägenhet. Terrassen är fylld av stora krukor med växter och träd. Här vid Medelhavet är vintern grön. Så grön, som bara en bra svensk sommar kan bjuda på.
Vi råkar överhöra två amerikanska par på bussen. De känner inte varandra, utan har nyss träffats. Det ena paret pratar om vilken fantastisk resa de gör och hur de på 8 dagar i princip har sett allt från Rom till Milano. De rabblar städer och sevärdheter. Ingen av dem tittar ut genom bussens panoramafönster.
-”Har ni inte sett Clooney’s villa vid Comosjön ännu? Det måste ni! Den är amazing!” Bland alla världsarv och unika platser verkar bara en plats ha fastnat på riktigt. George Clooney’s villa vid Comosjön.
Portofino är känd för sina magnifika privata villor, men jag måste nog ändå säga att Santa Margherita har minst lika fina hus. Oklart om man kan kalla dem för hus förresten, är snarare små palats. Antagligen otroligt mycket mer prisvärt än villorna i Portofino dessutom.
Vi slår oss ner på restaurang da Alfredo och beställer in var sin pizza till lunch. Det är vi och en stor mängd italienska familjer och par på restaurangen. Vi dricker vatten. De dricker rödvin.
Pizzan kommer in. Den ryker och är så där ljuvligt oregelbunden och krispig som bara pizza kan vara om den bakats med kärlek i en vedugn. Det syns att mozzarellan har skurits i stora bitar och slängts ut på pizzan, som om den fallit från hög höjd. En kaotisk perfektion av italiensk matglädje. Behöver jag säga att det smakade himmelskt?
Apelsinträdens grenar är böjda av tyngden av frukt. På marken ligger mosade apelsiner. Det doftar apelsinjuice och sol. Det gäller att parera högarna av frukt på gatan, så att inte skorna blir täckta av kletigt apelsinkött. Hade jag haft ett sådant här träd i trädgården hade inte en enda frukt fått falla till marken. Jag hade pressat apelsinsaft varje dag till frukost.
Det ligger många båtar i hamnen i Santa Margherita, men inte alltför många lyxyachter. Hösten 2018 drog ett stort oväder in över kusten och 10 meter höga vågor piskade hamnarna. I grannstaden Rapallo förstördes närmare 200 av de 400 yachterna som låg i hamnen.
Totalt förstördes båtar för flera miljoner euro. Även Santa Margherita var drabbad, men inte i samma skala. Båtvraken ligger till stor del fortfarande kvar i hamnen i Rapallo. Sjunkna eller strandade.
Jag funderar över skillnaden mellan Portofino och Santa Margherita, hur de ynka 5 kilometrarna kan dubbla priserna. I Santa Margherita finns inte samma lyxshopping, inte lika dyra drinkar, inte lika många kändisar. Allt hänger väl samman. To see and be seen kostar. För de flesta av oss räcker det med en dagsutflykt till Portofino för att knäcka dagsbudgeten. I Santa Margherita kan vi äta en lunch för en billigare peng än en vardagslunch hemma i Stockholm. För mig är det inget svårt val. Till Santa Margherita kommer vi gärna tillbaka igen. Jag och italienarna.
Hur hittar jag till Santa Margherita?
Santa Margherita ligger 3 mil öster om Genua, vid en liten halvö i Ligurien. Det är enkelt att ta sig hit både med bil och tåg.
Vill du läsa mer om Italien? Titta in på min Italien-sida!
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
Läsningen gör mej nyfiken på Santa Margherita. Vem vet, vi kanske hamnar där till hösten ;)
Men så härligt! Finns så många vackra platser och så mycket att se och göra i regionen, dessutom med korta avstånd!