Solsken, doft av sommar, Italien och vandring. Det är något med vyerna, värmen och den sprudlande grönskan i Alperna som bara fyller mig med energi och lycka. För vad med kan man begära av en semester förutom god mat, minnesvärd natur och friheten att ta dagen som den kommer? Dolomiterna bjuder på ett smörgåsbord av allt detta – och lite till.
Seiser Alm (på tyska), eller Alpe di Siusi (på italienska), ligger strax öster om Bolzano (Bozen) i norra Italien. Här på Europas största bergsplatå finns inte bara mängder av längdskidåkningsspår och slalombackar, utan även välskötta vandringsleder. Vi hade på känn att vi skulle gilla att vandra i Seiser Alm, då några av våra vänner varit här under flera sommarsemestrar. Seiser Alm ligger dessutom föredömligt nära Bolzano, där vi hyrde en lägenhet. Så vi packade ryggsäckarna med lunchmackor, hoppade in i hyrbilen och begav oss hit.
Seiser Alm är en del av världsarvet Dolomiterna och området bjuder på storslagna vyer för alla som tar sig hit upp för att vandra. Hela 350 kilometer med vandringsleder finns här kring Compaccio (1 850 m), med möjlighet att ta flera olika liftar till ännu högre områden.
För att ta oss upp till Panorama, så parkerade vi bilen i Seis Am Schlern (Siusi Allo Sciliar) och åkte upp till Compatsch (Compaccio) i kabinbanan Seiser Alm Bahn. Vi var ganska så tidiga på förmiddagen, så även om det var fantastiskt väder och högsäsong så kom vi upp till Compatsch utan att behöva köa. Väl framme i Compatsch är det sedan en liten promenad till sittliften Panorama som skulle ta oss upp till nästa platå. En strid ström av vandrare och lokalbor med picknickkorgar och hundar följde stigen till sittliften. Jag är egentligen inte speciellt förtjust i sittliftar under sommartid, men liften upp till Panorama går varken speciellt brant eller speciellt högt ovanför marken.
Sittliften släppte av oss vid hotellet Panorama, därifrån fanns sedan flera olika vandringsleder. Vissa gick utefter platån och andra gick över bergstopparna. Då vi hade bilen att ta hänsyn till, var det lättast att planera för en rundvandring över platån.
En av de mest karaktäristiska bergen i området är Schlern (Sciliar) och Santner spitze (2 414 m). Bergskedjan omringar hela platån vid Panorama och de platta bergen med det kantiga slutet är en profil som ofta syns på vykort. Vi tog sikte mot Santnerspitz för att hitta de vackraste vyerna för vår medhavda lunch.
Vandringen gick över frodiga alpängar med små vita blommor och fäbodar som kantade vägen. De flesta husen hade en stor mängd tunga stenar på sina tak, antagligen för att hålla kvar takplattorna när vinden tar i. Vädret här på hög höjd kan nog vara rätt så tufft när höststormarna viner.
Hela landskapet kändes som en enda stor Windows-bakgrund. Speciellt vyerna över de grönskande ängarna med den oändliga himlen bakom.
Vi vandrade hela vägen till slutet av platån och restaurangen Laurinhütte. Uteserveringen var full av livsnjutande vandrare, men då vi hade matsäck med oss så satte vi oss helt enkelt ner i det solvarma gräset nedanför hütten. Inget smakar så gott som medhavt termoskaffe efter en skön promenad. Vi läser på om gamla legender om häxor, som sägs ha hållit möten här uppe. Det är inte konstigt att dessa dramatiska klippor och klippformationer förknippats med något magiskt, hela landskapet känns lite övernaturligt.
Efter lunchen packade vi ihop våra saker och begav oss på en annan vandringsled närmre bergskedjan och uppför sluttningen, mot Edelweisshütte. Eftermiddagens apfelstrudel lockade.
Vandringslederna går nu delvis på träplankor och träbryggor. Det ser inte alls blött ut runt leden, men jag tänker mig att det antagligen samlas en hel del smältvatten här under våren. Oavsett så är lederna väldigt lättvandrade och det skulle utan problem gå att vandra med en terränggående barnvagn här. Det enda som skulle kunna tala emot att ta med barnvagnen hit upp är sittliften till Panorama. Men de skickar ju upp mountain bikes, så jag tänker att det inte borde vara omöjligt?
Vi snirklade oss på omvägar upp mot Edelweisshütte. Vi hade ingen brådska. Vädret var perfekt och benen var pigga och alerta, trots att detta var den fjärde dagen vi vandrade.
Vi hittar ett ledigt bord vid Edelweisshütte, med träbänkar i skydd av stugans vägg. Det är otroligt tyst och lugnt, trots mängden vandrare som likt oss själva söker efter koffein och lite sött. Många hade slagit sig ned i solstolarna med utsikt över bergen. Det fanns en stol till mig med. Definitionen av lycka.
Nedanför Edelweisshütte fanns en liten damm. Väldigt rund och grund. Jag ångrar att jag inte gick och utforskade dammen närmare, så här i efterhand så hade det varit intressant att veta vad som odlades där.
Mellan stugorna fanns en hängmatta i skuggan. Dottern hann knappt lägga sig ner innan hon gungat sig själv till en skön eftermiddagstupplur. Frisk luft, apfelstrudel och en hängmatta. Det här är semester!
Överallt ser vi edelweiss i krukor och planteringar. Denna vackra lilla vita blomma som trivs på mellan 2 000 och 2 900 meters höjd över havet, är en av alpernas mest kända symboler. Edelweisshütte ligger på strax över 2 000 meter, så jag antar att den trivs naturligt här. Jag kan inte låta bli att tänka på blomman kattfot när jag ser edelweiss, kan det vara en släkting? Tål att googlas på.
Vi vandrade nerför sluttningen igen, tillbaka till Panoramaliften. Fyllda av sydtyrolens söta bakverk och frisk luft. Vi hade vandrat i nästan 2,5 timme, exklusive lunchstopp och fikastopp. En bra familjevandringsdag helt enkelt. På vägen till bilen såg jag en skylt med reklam för 8 olika sorters knödel. Jag bestämde mig för att vandringen dagen efter vid Col Raiser skulle innehålla minst en sorts knödel. Om det blev så? Fortsättning följer. :)
Hur hittar jag till Seiser Alm?
Seiser Alm hittar du till genom att köra i 30 minuter från Bolzano till Seis Am Schlern (Siusi Allo Sciliar) och sedan ta en gondol upp till Compaccio (Compatsch). Vi tog även en sittlift upp till Panorama innan vi började vandra.
Ett tips: Flygplatsen i München är tidsmässigt med bil lika nära Bolzano som flygplatsen i Milano.
Vill du läsa mer?
Titta in på min Italien-sida, eller på Seiser Alms officiella sida.
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
Superfint! Vi var ju själva här och vandrade (i området) i somras och Dolomiterna platsar helt klart in på min lista över världens vackraste platser.
Tack snälla Gunilla! Dolomiterna är helt klart mina favoritberg. Solsäkert, lättillgängligt, massor med hütter och så otroliga berg. Så vackert att det nästan ser photoshoppat ut! :)
Hej! Vi har en hund och undrar om det passar bra med resan till Bolzano och dolomiterna. Vad tycker ni? Har ni några rekommenderade platser som msn kan ta hunden i?
Hej,
jag har tyvärr jättesvårt att svara på den frågan, då jag inte själv har hund och därför aldrig funderat på möjligheten att ta med sig hunden upp i liftarna. Hoppas du hittar svar på din fråga någon annanstans och kommer iväg på äventyr med din hund!
// Eva