En nationalpark som under många år legat på min to-do-lista att vandra i är Söderåsens nationalpark. Trots att vi besöker Skåne flera gånger om året har det aldrig riktigt passat att åka hit. Kanske har det hela tiden varit meningen att vi skulle få möta Söderåsen för första gången i höst. När nationalparken visade sig från sin allra allra vackraste sida. Vårt besök blev en riktigt minnesvärd vandring genom gyllene boksalar och en mossklädd eldfärgad ravin.
Unik ädellövskog och dramatisk ravin
Söderåsens nationalpark ligger 5 mil öster om Helsingborg och är en av Skånes tre nationalparker. Här finns inte bara en ravin, utan även en av de största naturskyddade ädellövskogarna i Nordeuropa. Här växer främst bok och ek, men även andra ädellövträd som lönn trivs här.
Den mest dramatiska naturen hittar du vid Skäralid, där jordens rörelse i kontinentalplattorna för miljoner år sedan skapade en dramatisk sprickdal med berg, höga branter och djupa dalar. ”Skånes Grand Canyon” brukar ravinen kallas. Ett smeknamn som förpliktigar!
Kopparhattsrundan moturs
Det finns flera olika rundvandringar som utgår från nationalparkens centrum vid Naturum vid Skäralid – Hjortsprångsrundan (7,7 km / 120 min), Liakroksrundan (7,2 km / 120 min) och Kopparhattsrundan (4 km / 90 min). Den mest populära rundan är Kopparhattsrundan, där man både får se ravinen från utsiktsplatsen Kopparhatten och även vandra nere i ravinen vid Skärån. Så det var inte så svårt att välja vilken vandringsled vi skulle vandra som förstagångsbesökare. Det fick bli Kopparhattsrundan även för oss!
Vi valde att gå Kopparhattsrundan moturs, vilket innebär att man börjar vandringen med en lång och brant trappa upp till ravinens kant från Naturum för att sedan efter en kilometers promenad på toppen långsamt vandra nedåt i ravinen.
Kopparhatten och vandring vid ravinens kant
Jag tror inte att vi kunde ha valt en bättre dag att besöka Söderåsens nationalpark. Som fotograf var jag till och med lite glad över att det var molnigt. Det blir klart mycket bättre bilder av höstlövens prakt utan starkt solsken.
Så snart som vi lämnat Naturum och gått uppför trappan och kommit upp på ravinens kant mötte vi skogen på riktigt. Marken var täckt av orangea löv, allt medan träden fortfarande skiftade i allt från grönt till rött. Stenar, träd och stockar var täckta av ett tjockt lager av frodigt grön mossa som nästan såg ut som ett lager av fluffig grön frotté. Det växte gigantiska tickor på flera av de träd som vi passerade. Tickor som nästan såg ut som stora anknäbbar. Större än några jag tidigare sett.
På vår vänstra sida öppnade ravinen upp sig med staket och en rejäl brant och en utsikt över en sprakande lövpalett av oändliga nyanser av höstfärger. Vid utsiktspunkten Kopparhatten är utsikten som bäst, med vyer i två riktningar och med en stor utsiktsplats i trä. En plats som antagligen är vacker året om, men som kanske kittlar skönhetsnerven lite extra en höstdag som denna.
Skäråns ravin
Vägen ned mot ravinen började strax efter Kopparhattens utsiktsplats. En ganska bred grusstig slingrade sig nedför bergskanten och tog oss ner genom trädtopparna. Det var ingen brant lutning, de 150 höjdmetrarna passerades utan att knappt märkas.
Väl nere i ravinen blev stigen bokstavligt talat två plankor bred. Lövtäcket var så tjockt att jag nästan inte kunde se himlen och färgerna var bland de starkaste jag någonsin upplevt i en lövskog. Prunkande ormbunkar med daggstänkta blad kantade stigen och de mossklädda stockarna och marken var täckta av hösten gyllene löv.
Efter några hundra meters vandring kom vi till den lilla Skärån. Stigen följde åns alla kurvor och egenheter och bjöd på spegelblanka vyer av den trolska skogen. Trots att det är en enkel vandring här längs med ån, så tar det tid att vandra här. Vi mötte mycket folk och stigen var smal. Dessutom fanns det väldigt många ställen där man ville stanna och njuta av naturen. För om jag skulle välja en favoritplats i Söderåsen, så är det här nere vid den porlande ån. Vackrare skog får jag leta länge efter!
Skärdammen
Den sista sträckan av Kopparhattsrundan gick bredvid den lilla sjön Skärdammen. Här blev de två plankorna till en bred träbro och både barnvagnar och rullatorer promenerade förbi. En platt och mycket enkel vandring. På sjön gled flera svanar förbi. Det såg inte ut som att de tänkt att flytta söderut i år, utan de tog höstens ankomst med ro.
Precis innan vi nådde Söderåsens Naturum var Skärdammen som vackrast. Den spegelblanka ytan fångade höstfärgerna som fullkomligt vällde ut över sjön. En riktigt bra avslutningsvy på en en riktigt härlig vandring!
När ska man åka till Söderåsens nationalpark?
Vi besökte Söderåsen en gråmulen dag i slutet av oktober, innan höststormarna hunnit rycka de färgsprakande löven från träden. Vi hade läst att det skulle vara som vackrast i nationalparken dessa veckor, men hade nog inte riktigt förstått hur många besökare det skulle vara en helg i oktober. Parkeringen vid entrén vid Skäralid var full redan vid klockan 10.
Det finns även en entré med parkering vid Röstånga om man vill utforska en lite mindre besökt del av nationalparken. För dig som har svårt att gå uppför trappor kan man dessutom ta bilen hela vägen upp till Kopparhatten för att få uppleva vyn över ravinen utan att vandra.
För vem passar Kopparhattsrundan?
Kopparhattsrundan är en enkel och väldigt härlig vandring för hela familjen som tar dig förbi de vackraste delarna i Söderåsens nationalpark. Bli inte avskräckt av att den ”bara” är 4 kilometer lång och lättvandrad – vyerna som bjuds på efter vandringsleden är inget annat än storslagna! Det är tillåtet att ha med sig hunden, men den måste vara kopplad under hela besöket.
Vill du läsa mer om Söderåsens nationalpark?
- Söderåsens nationalparks officiella sida har massor med info inför ett besök
- Sveriges nationalparker har en informativ pdf-broschyr med karta över vandringslederna som är värd att läsa för att planera ditt besök
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook eller pinna inlägget på Pinterest!
Vilka fantastiska bilder! Jag älskar hösten. Vi fick ju en lång höst här på östkusten och i staten New York. Hösten är på utgång nu men tror den varade i en månad eller så. Älskar det gula ljuset som man får då träden täcker hela stigen, som den där bilden på gångbron du tog. Den är fantastiskt vacker!
Så underbart med en lång höst! Hösten är min favoritårstid, inte för varmt – inte för kallt. Bara vackert. Speciellt dagar när det är ”högt i tak” och luften är så där frisk som bara höstluft kan vara.
Det har jag på min lista också att besöka Söderåsen ju då. Mycket maffigt ser det ut.
Supermaffigt! Har kollat på en del bilder från sommarhalvåret, måste säga att hösten slår sommaren med hästlängder. Men det är en kort period! Oftast bara 2-3 veckor, så inte helt lätt att träffa rätt! Vi hade nog lite tur :)
Magiskt!
Verkligen magiskt! Som en trollskog i en glömd dal dit solen aldrig når :)
Så vackert och vilka fantastiska bilder och höstfärger!
Tusen tack Ann-Louise! Även om Kopparhattens utsiktsplats är den mest kända platsen i parken, måste jag säga att det allra vackraste var att vandra nere i dalen med alla färgerna och vattnet.
So beautiful! Where did you stay to visit here? Did you have a car or take other transport? Thank you :)