Det är inte ofta jag kliver upp klockan 03:00 när jag är på semester. Även om vi var välanpassade till Hawaii-tid och kroppen var både utvilad och i satt i semesterläge kändes kroppen nästan bortdomnad. Vi packade ihop våra tråkiga smörgåsar som vi plastat in kvällen innan. Ska man se på soluppgången från toppen av en vulkan så kan man varken vänta på hotellfrukosten eller vara kräsen.
Maui är ett resultat av två vulkaner som genom stora historiska utbrott har smält samman till en ö. Den västra vulkanen är sedan länge utdöd, men den östra vulkanen – Haleakalā – är både stor och vilande. Senaste utbrottet skedde för några hundra år sedan, men då utbrott kan ske igen så håller man ett noggrant öga på all seismisk aktivitet i området. Alla skakningar registreras och sannolikheten för ett utbrott beräknas.
Namnet Haleakalā betyder Solens hus och härstammar från en legend, där guden Maui tillfångatog solguden La för att tvinga honom att göra dagarna längre. Oturligt nog för oss så lyckades Maui med detta i legenden, vilket innebär att solen går upp tidigt året om; vid vårt besök redan klockan 05:40. Då vi bodde vid Napili Bay på västra sidan av Maui, innebar det en två timmar lång körning i mörker. Tur att vi tagit med oss vår mobila vattenkokare – för det sveptes några koppar pulverkaffe med mjölkpulver på vägen! Vägen till parkeringen på vulkanens topp gick på smala vägar utefter vulkanens kant. Från havsnivå nedanför vulkanen till toppen på 3055 meter tog det nästan en timme att köra. Mycket längre än vi tänkt oss. Det började ljusna lite smått på himlen och vi var inte framme – skulle vi hinna? Det fanns ingen tid att stanna på några utsiktsplatser på vägen – nu gällde det att vara fokuserad! Det var ingen trafik alls på vägen, så vi trodde nästan att vi skulle bli helt ensamma i soluppgången. Men tji fick vi.
Vi kom fram 05:39 till en full parkering och hundratals människor i dunjackor och kameror i spänd väntan. Vi hittade den absolut sista p-platsen på parkeringen och snabbade oss ut i den tunna luften. Fleecejackorna kändes nästan lite för kalla i den råa kylan, men efter vår löptur från parkeringen till utsiktspunkten fick vi upp lite värme. Alldeles i tid för att se den första solstrålen sträcka ut sin värmande hand mot oss. Vilka färger, vilket skådespel – men så SJUKT kallt! Temperaturen var bara +7 grader och det blåste friska vindar. Inte en bra kombo med ett trött barn. Intresset för soluppgången blev snabbt noll för familjens yngsta deltagare. Hon deklarerade högt att hon minsann inte alls tyckte om vulkanen. Så efter att ha njutit av solens färgspel ovanpå molnen i 20 minuter, satte vi oss huttrande i bilen och käkade våra inplastade mackor, äppelbananer (en speciell sort som finns här på Hawaii som inte blir så söta utan är små, fasta och lagom ”bananiga”), mer kaffe och juice.
Nu när mörkret släppt taget om berget, kunde vi plötsligt se den karga svarta naturen med lavastenar som omgav oss. Här fanns inga träd, bara några få grässtrån och vindpinade buskar. Vi fortsatte vidare till ett utsiktstorn lite längre bort och hade turen att få se en av världens ovanligaste plantor blomma. Silversword-plantan är en stor planta med silverfärgade spetsiga blad som växer i 50 år, blommar med en två meter hög blomsterstängel med vinröda blommor – och sedan dör. Det kändes faktiskt lite sorgligt att se denna vackra planta blomma, men man kan verkligen tala om att de lämnar in när de är på topp.
Solen började värma lite och det spratt i benen av längtan efter att få vandra lite vid den stora kratern. Egentligen inte alls en krater ur vulkaniskt perspektiv, men en stor mängd mindre kratrar och torkade lavaflöden. Hela området är som en enda stor färgpalett av sand i starka nyanser, här hittar du färger som du aldrig har sett i naturen tidigare. Här finns även gott om vandringsleder – från några enkla kilometer till flerdagsvandringar.
Den mest kända vandringsleden Sliding Sands Trail går tvärs över kratern förbi flera små vandringsstugor och campingplatser. Enkel väg till den närmsta stugan är nästan 1 mil och det blåste nästan storm, så det var inte läge att ta den långa vandringsturen idag. Vädret här uppe är ombytligt och oförlåtande, så det gäller att lyssna på väderprognoserna. Det fick bli flertalet kortare turer istället. Sammanlagt säkert en mil det också, men inte alls i lika utsatt terräng som Sliding Sands Trail.
På Haleakalā bor den sällsynta Nēnē-fågeln, världens sällsyntaste gås. Vi spanade överallt efter den, men ingen av de kvarvarande 2500 fåglarna var på humör att pipa förbi och säga hej. En kort sekund vid Kalahaku overlook trodde vi att vi hade sett en Nēnē, men det var visst en vanlig berghöna med ungar. En söt och nyfiken liten fasan med ännu sötare små bebisar.
Så vad behöver du tänka på om du vill åka upp till Haleakalā ?
- Boka tid för soluppgången! 60 dagar innan släpps biljetterna och populära tider som jul och skollov är ofta fullbokade direkt. Det kostar bara $1,50 per bil, så det är inte för att nationalparken ska tjäna pengar – det är enbart för att ni ska kunna få plats. Chansa inte på att det kanske finns plats utan bokning – alla som inte har bokat får vänta till efter soluppgången innan de släpps in i parken.
- Klä dig varmt! Det kanske känns konstigt att packa ner dunjackan när du ska åka till Hawaii – men du kommer att behöva den.
- Använd starkaste solskyddsfaktorn! Ingen klarar sig från solens starka strålar på 3000 meters höjd med reflekterande sand i alla riktningar.
- Det finns ingen mat att köpa – så ta med frukost och lunch!
- Ta med kontanter till inträdet till nationalparken om du inte har ett America the Beautiful-kort.
Vill du läsa mer om Halekala? På National Parks Services hittar du all info du behöver om ditt besök. Här kan du även läsa om vägavstängningar och andra saker som kan påverka dig.
Oh shit vilka UNDERBARA bilder. Nu blev jag väldigt sugen på att åka dit!
Tack snälla Malin! Utsikten från toppen när solen går upp ovanför molnen är verkligen minnesvärd!
Alltså så vackert! :)
Tack snälla Christine!! :) Jag vet inte om det var den arla morgonen (och bristen på kaffe) som gjorde stunden mer spirituell och mystisk, men det var helt klart bästa upplevelsen på Hawaii!