Spökstaden Bodie – Kalifornien – USA

Bilen kämpar i den svaga uppförsbacken. Vi passerar förbi karga kullar med små vindpinade buskar, stora flockar med rufsiga får som betar i vägrenen och spruckna vägar. Här i Kalifornien på 2500 meters höjd över havet är vädret inte nådigt. Heta somrar med stark sol, kalla nätter och snörika vintrar tär på landskapet. Faktiskt har detta område i Sierra Nevada-bergen flest köldnätter per år i hela USA, även på sommaren kryper nätterna ner mot nollstrecket. Den asfalterade vägen tar slut och en skakig och ohyvlad grusväg tar vid. Det skakar så mycket att vi behöver krypa fram med bilen, det hade nästan gått lika fort att gå. Men nu ser vi målet. Ute på den öppna slätten ligger husen utspridda från den forna staden Bodie. En gång i tiden en av Kaliforniens största städer, numera en spökstad.

Bodies historia började 1859 då William Bodey hittade guld i bergen strax ovanför Mono Lake. Det började brytas guld i området i mindre skala, men 1877 hade ryktet spridit sig i världen och Bodie blev det hetaste stället i Nordamerika för lycksökare, guldletare, saloonägare och allmänna skurkar. 1879 fanns här nästan 2000 hus och närmre 8000 invånare. Bodie blomstrade. Men allt guld förde inte bara med sig rikedom, utan även en hel del kriminalitet. Dödsskjutningar förekom nästan dagligen. En liten flicka i San Francisco skrev innan hon flyttade till Bodie ett citat i sin dagbok som sedan blev känt över hela vilda västern: ”Goodbye God, I’m going to Bodie”.

Idag står inte alla 2000 hus kvar på slätten, enbart 200 hus har överlevt genom åren. Det är nästan otroligt att några hus överhuvudtaget har överlevt alla bränder, jordbävningar och ogästvänliga vintrar. Många invånare frös ihjäl här på vintrarna, främst på väg till fots till och från Bodie i hårda snöstormar, men även inne i sina hus på nätterna. Det finns inte ett träd på många mils avstånd, så ved var både dyrt och svårt att få tag i. Det närmsta sågverket låg tre mil bort på obefintliga vägar. Långt mycket sämre än den fruktansvärt dåliga grusvägen vi körde hit på.

Bodie var en blomstrande stad i vilda västern i nästan 10 år, innan nya guldådror hittades på andra ställen i landet och guldgrävarna började bege sig vidare. Den krympande befolkningen levde dock kvar ända fram till 1932, då en brand förstörde nästan hela staden. De som ännu inte hade gett sig av såg branden som ett tecken på att det var dags att överge Bodie. Husen lämnades vind för våg och efter 1950 bodde ingen längre kvar i Bodie. Idag kan du gå runt och titta in i fönstren och fortfarande se dukar på borden, lossnande tapeter, kulhål i väggarna och kaffekannor på spisen. Det känns som att man bara lämnade allt och drog i hast. Staden blev konserverad i tiden. Det enda som saknas för att få alla sinnen uppfyllda av gruvstadens glansdagar är gruvans sång, några pistolskott och doften av hästskit och krut.

I en av de gamla byggnaderna har ett sommaröppet museum byggts upp, med gamla tidningar, foton, loggar, verktyg och tavlor. Annars finns ingen service här i Bodie. Varken vatten eller souvenir-t-shirts finns att köpa och även om det en gång i tiden fanns en bensinmack i byn har pumpen för länge sedan rostat sönder. Inte heller finns här utklädda sommarjobbare som leker skurkar med pistoldueller – det här är enbart en spökstad, inte en nöjespark. Här betalar man inträde och reser tillbaka i tiden. Ett paradis för alla fotografer och en chans för hela familjen att komma nära livet i det riktigt vilda västern.

På vägen från staden kan man stanna till och vandra på den gamla kyrkogården. Ungefär 80 gravstenar finns kvar att vittna om de korta och hårda liv som många levde här i Bodie.

Bodie ligger en rejäl bit från de stora turiststråken och är inte helt lätt att hitta till, men om ni passerar igenom Yosemite på er väg norrut i Kalifornien eller på vägen mot Las Vegas, är Bodie ett måste. Det är bra om ni har en bil med fyrhjulsdrift och tar med er kontanter till inträdet ($8/$5 per vuxen/barn). Glöm inte heller vatten!

Bodie State Historic Park