Vi vandrar bredvid en smal vattenfylld ravin vid Sunik. Vattenfallen fullkomligt hoppar fram ur marken runt omkring oss och den gröna mossan känns som en mysig varm halsduk, stickad av en kärleksfull gammal tant. De mörkröda löven under våra fötter gör stenarna lite hala, men det gör inget att vi behöver gå lite långsamt. Att gå långsamt betyder bara att vi får gå här i sagoskogen lite längre. Men jag ska backa tillbaka lite nu. Låt oss börja vandringen från början.
Innan vi åkte till Slovenien så läste jag om en minnesvärd vandring i Lepenadalen i nationalparken Triglav. En enkel vandring vid en ravin till ett vattenfall, som verkligen skulle visa dalen från sin allra bästa sida. När jag mycket senare sprang in på turistcentrumet i Trenta hade jag dock helt glömt bort allt jag läst om den minnesvärda vandringen. Killen i turistinfon ritar och pekar på en karta på alla vandringar vi borde göra. – ”Jo just ja, sedan har vi ju den här vandringen till kvarnen vid Šunik”. Kvarnen? Någon av mina nervceller i hjärnan börjar rycka lite. Har jag inte hört talas om denna förut? Jag glömmer kvickt allt andra tips jag fick i turistinformationen. Vi ska åka till kvarnen.
Efter en apfelstrudel på Pristava Lepena svänger vi vänster, längre in i Lepenadalen. Vägen är smal och skyltarna få. Turistinfokillen hade sagt att det skulle finnas en skylt. Vi kör långsamt. Vi passerar förbi en liten parkering för två bilar med en liten skylt. Där kan det väl ändå inte vara? Men inga fler parkeringar uppenbarar sig, så vi kör tillbaka. På en liten informationsskylt på den lilla parkeringen står Sunikov Vodni Gaj med bilder på flera vattenfall. Vi är framme.
Stigen från parkeringsplatsen är inte speciellt imponerande. Gamla stenmurar omlindade av mossa och fuktiga, svamptäckta grenar. Men någonting händer när vi börjar närma oss vattnet. Allt blir grönare och grönare ju längre in i skogen vi går. Luften blir tjockare, fuktigare, friskare. Träden har plötsligt mer blad kvar på sina grenar och det lilla vattenfallet under bron porlar och pockar.
Vandringen går i en loop över lövklädda stigar och rostiga små broar. En enkel vandring som bjuder på naturens hela palett av skönhet på en väldigt liten yta.
Vi behöver inte gå långt för att komma fram till ravinen. Bredvid stigen har marken rämnat i en 100 meter lång och 10 meter djup ravin. Det ser ut som att jorden plötsligt har spruckit. Det sipprar vatten från marken från alla håll runt omkring mig. Små vattenfall bildas där jag minst anar det och dropparna slukas upp i ravinen och försvinner. Här finns inga staket eller varningsskyltar. Vi håller oss på stigen helt enkelt.
Lite högre upp på vandringsleden övergår ravinen till en vild bäck som kastar sig över stora stenar, på väg mot ravinen. Vi hittar en bänk och slår oss ner. Det enda som hörs är vattnets brus, som ekar mellan stenarna och träden. Men det låter mycket. Man kanske skulle kunna tro att mossa skulle fungera som ett naturligt dämpande isoleringslager, men så är inte fallet.
Ända tills nu har vi varit helt själva här i skogen. Över stenar, broar och mossklädda stubbar. Vi har inte ens sett en fågel. Nu ser vi plötsligt en ensam man som står och fotograferar med en kamera med stativ. Vi är snart framme vid vattenfallet.
Mannen med kameran hinner gå vidare innan vi kommer fram till vattenkaskaderna. Vi får hela vattenfallet för oss själva. Jag kan bara säga en sak om detta ställe. Färgerna. Hela Sunik är en studie i färg. Den lilla bassängen som bildats under vattenfallet är så turkos att det fullständigt lyser om den. Det är nästan så att jag vågar namnge färgen till Socablå. Någon bättre beskrivning kan jag inte tänka mig.
Ett spindelnät har fångat dagg i sina sköra trådar. Nätet gungar i vinden, som en hängmatta för älvor. I denna del av sagoskogen kan nog allting hända.
Jag hittar ett grönt blad bland alla torra höstlöv. Ett hjärtformat blad. Det får bli min symbol för denna vandring. Naturen kan bjuda på färgsprakande upplevelser, men idag har vi fått ett överflöd av allt. Jag inser att det inte går att fånga denna upplevelse på bild, men jag kan inte låta bli att göra ett försök. Kanske fastnar någon av färgerna.
Hur hittar jag till Sunik?
I nationalparken Triglav svänger du av mot Lepenadalen vid orten Soca. Håll utkik på höger sida efter en liten parkering och en skylt mot Sunik. Vandringen är strax över 3 km och passar för hela familjen. Väl värd en liten omväg!
Vad hände med kvarnen?
Tja, ruinerna av kvarnen låg faktiskt efter vägen. Men det var främst en massa mossklädda stenar och ett stenhjul.
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
