I väntan på blåvalen – Valskådning på Madeira – Portugal

Det finns ett stort djur som jag aldrig har sett annat än på TV. Den mytomspunna blåvalen har hållit sig gömd varenda gång jag varit ute på de stora haven. Vi har genom åren mött allt från kaskelotter till späckhuggare och knölvalar på våra resor, men havets jätte har varit svår att finna. Trots att blåvalen finns i alla världens hav, är sannolikheten att möta en blåval liten. I hela världen antas det finnas mellan 10 000 och 25 000 blåvalar kvar. Även om arten de senaste åren har återhämtat sig, räknas den ändå som starkt utrotningshotad. Lite som att finna en nål i en höstack alltså. Madeira är dock ett av de ställen som valarna passerar under vår och höst. Kanske skulle vi ha turen att se havets jätte denna gång?

Det finns gott om valskådningsföretag på Madeira, men för mig finns det en sak som är viktig vid möten med vilda djur: Det måste vara djuren som bestämmer hur vi möts, inte vi människor. Vi ska inte störa de vilda djuren, utan det är vi som måste anpassa oss och låta djuren själv få upptäcka oss. Vi bokade tillslut företaget Lobosonda i Calheta efter att ha läst deras villkor och inställning till valskådning. Genom en ”spotter” som från land övervakar valarna, ser de vad valarna håller på med och kan avgöra om det är lämpligt att närma sig djuren. Jagar de? Vilar de? Simmar de bara förbi? Spottern avgör vart båten åker och om vi kan möta valarna.

En sak som vi inte hade räknat med när vi bokade vår valskådning, var vädret. Bara några dagar innan vi skulle åka till Madeira kom ett mail från Lobosonda. Vår valskådningstur kunde på grund av vädret inte längre utgå från Calheta på den södra kusten, utan behövde utgå från Porto Moniz, på den norra kusten istället. Vi kunde inte heller åka den båt som vi hade bokat, utan vi skulle få åka RIB istället. Många ändringar helt enkelt. Skulle vi avboka? Vädret skulle ju se likadant ut på hela södra kusten, så det kändes inte som någon idé att boka om till någon annan valskådningstur. Vi hade inte så många dagar att välja mellan, så vi tog turen på norra sidan av ön istället.

Den norra kusten på Madeira är mer dramatisk och brantare än den södra kusten och vägen ner till hamnen i Porto Moniz var minst lika slingrig som Lombard street i San Francisco. Det är inte konstigt att det finns en helikopterplatta mitt i Porto Moniz. Det är avståndsmässigt inte många minuter med helikopter till sjukhuset i Funchal, men att köra ambulans utefter dessa vägar tar timmar.

Vår RIB Stenella låg och guppade i den lilla hamnen och de starka vindarna som blåste vid sydkusten var bokstavligt talat som bortblåsta. Havet var lugnt och solen sken. Det skulle bli en härlig dag på havet. Vi såg snart vår kapten, paddlande på en SUP på väg ut till båten för att hämta in den till kajkanten. Nu skulle vi snart vara ute på havet och möta blåvalarna! Att statistiken säger att det är 0,4% chans att se en blåval utanför Madeira under våren, var inget som jag tog hänsyn till. Förväntan var på topp! Vi borde ju åtminstone se en delfin eller kanske en av de kaskelotter som bor här året om utanför Madeiras kust.

Med oss på turen hade vi, förutom kaptenen, även en marinbiolog. På land stod spottern och spanade för att guida oss rätt. Flytvästar på, alla hoppade i båten och så bar det iväg.

Stora, rullande vågor mötte oss när vi kom längre ut till havs, men RIB:en gled över vågorna som om den aldrig hade gjort något annat. Det gungade knappt när vi brände på i full fart ut från land. Ingen risk för sjösjuka idag. Vi passerade snabbt förbi en stor havssköldpadda vid ytan, som snabbt dök när vi åkte förbi. Förståeligt. Vi körde rätt så fort för att komma ut på havet snabbt.

Vi tog sikte mot en djuphavskant några kilometer ut till havs, där valarna ofta brukar befinna sig för att äta. Madeiras kust försvann längre och längre bort. Det är lätt att förstå att Madeira brukar kallas ”Europas Hawaii” när man ser ön från havet. Denna gröna, branta, veckade vulkankust är som gjord för en inspelning av Jurassic Park.

Vi saktade ner. Vår kapten klättrade upp på RIB:ens tak och spanade och pratade konstant i telefon med spottern. Var var valarna? Solen sken ihärdigt och även om jag hade smort in mig med solskyddsfaktor 30, ångrade jag att jag inte hade en keps. Det fullkomligt bubblade i min panna av all sol. Vilket nybörjarmisstag.

Vi åkte runt och alla på båten hjälpte till att spana. Det var bitvis svårt att se någon längre sträcka, då de stora rullande vågorna skymde sikten. Vi åkte vidare. Hade vår spotter sett något? Vår marinbiolog berättade löpande om havet vid Madeira och vad vi skulle kunna se, men den största delen av resan stod hon på RIB:ens kant och spanade hon också. Ibland såg det ut som fenor i horisonten, men det var alltid bara vågkanter. Var inte någon hungrig val i närheten idag?

Vi körde vidare igen och gjorde plötsligt en 180-graders sväng mot något som låg i vattnet. Det såg ut som en sköldpadda som fastnat i ett nät. Vi närmade oss försiktigt. Plötsligt började marinbiologen att skratta. Det var inte en sköldpadda i nöd, det var en flytande ryggsäck. Vi plockar upp ryggsäcken och tar med den in till land. Allt skräp som hittas på valskådningsturerna tas omhand. Havet behöver all hjälp det kan få för att hållas rent och vi har alla en viktig roll i att inte bara ignorera skräpet. Vår kapten skakar ur ryggsäcken och hittar några små bebiskrabbor. Ryggsäcken har varit ett perfekt ställe för de små krabborna att växa upp, väl skyddade från större rovdjur. Krabborna klättrar runt på våra händer en stund innan de får återvända till havet igen.

Vi började närma oss slutet av vår två timmar långa båttur och vår marinbiolog informerade oss nedstämt om att vi tyvärr inte kunde hitta några delfiner eller valar idag. Det kanske helt enkelt var för perfekt väder idag. Blåvalarna tyckte kanske att solen brände lite för starkt idag. Ungefär som min röda panna kände denna dag.

Vi åkte in mot den svarta stenstranden vid Ribeira da Janela. De vassa klipporna och det turkosa havet med Madeiras kust i soldis var som taget från Game of Thrones. Det påminde mycket om Reynisfjara på Island med de smala klipporna i havet och den svarta stranden. I luften cirkulerade havsfåglar och vågorna slog högljutt mot de branta klipporna. Det går inte annat än att älska Madeira när man ser denna kust.

Vi närmade oss hamnen igen. Även om vi inte såg någon val idag, fanns det ändå många härliga saker att glädjas åt med dagens tur. Jag fick åka RIB för första gången (and I loved it!), vi hade fantastiskt väder (vilket min knallröda panna visade efteråt i nästan två veckor) och vi fick se den vackra svarta stranden vid Ribeira da Janela. Inte fy skam, eller hur? Jag får spara blåvalen till nästa gång jag kommer till Madeira helt enkelt. Tur att det alltid finns något att se fram emot här i livet!

Att tänka på när du bokar valskådning

På Madeira finns flertalet båtutflykter som klassas som valskådning, men företagen har ingen policy kring deras ansvarstagande kring mötet med valarna och verkar snarare se turerna som ett tillfälle att segla katamaran och tjäna pengar på att turisterna beställer dricka i baren. Jag hade utan tvekan bokat Lobosonda igen, även om vi just på denna tur inte såg någon val. De var ytterst proffsiga hela vägen från bokning till båttur och har utbildade marinbiologer som guider – vilket inte många andra har. Som plåster på såren för att vi inte såg någon val, fick vi en rabattkupong om vi ville göra ett nytt försök. Jag sparar den till nästa gång vi åker till Madeira, för det är inte frågan OM vi åker till Madeira igen – det är snarare NÄR vi åker till Madeira igen.

Det finns valar och delfiner i havet utanför Madeira året om, men under den period som vi var här (februari/mars), så är det minst chans att se valar (84% chans enligt Lobosonda). Under sommaren och hösten är det däremot nästan säkert att du ser endera delfiner eller valar.

Vill du läsa mer?

Titta in på min sida om Madeira eller min Portugal-sida.

• Vi bokade valskådning med Lobosonda, som vanligtvis utgår från hamnen i Calheta.
• Vill du läsa mer om vad vår marinbiolog på Lobosonda bloggade om vår tur? Titta in på deras blogg. Kanske inte deras mest spännande dag på sjön :)
• Vill du veta vilka valar som du kan se under olika månader på Madeira? Titta in på Lobosondas statistiksida.
• Våra favoritplatser för att se valar ligger i Australien, Nya Zeeland och Kanada – läs mer om våra upplevelser på Världens bästa valskådning – här hittar du valarna.

Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!