De taggiga italienska Dolomiterna. Dessa unga och dramatiska berg, som känns så avlägsna de runda och väderpinade svenska fjällen. Men all vandring i Dolomiterna är faktiskt inte omgiven av branta klippor och toppar. Strax utanför blomsterstaden Merano tar den stora kabinbanan Merano 2000 dig snabbt upp till höga vandringshöjder. Här bland de frodiga kullarna hittar du breda och lättvandrade leder, omgivna av kor och kaiserschmarrn.
Det är lätt att hitta till Merano 2000. På motorvägen mellan Bolzano (där vi bodde) och Merano möter du stora svårmissade skyltar till Merano Sud. Sedan är det bara att följa de bruna skyltarna med en kabinbana till Merano 2000.
Vi hade tur och hittade en parkering alldeles vid kabinbanans ingång. I och för sig kan man diskutera om vi hade tur och om vi egentligen hittade en parkering. Det blev helt enkelt en väldigt italiensk parkering. Men det verkade inte som om någon tyckte att vi stod konstigt. Hemma i Stockholm hade antagligen något forum på facebook rasat över vår parkering.
Det var rätt så mycket folk i kön till kabinbanan, trots att vi med italienska mått var här tidigt på förmiddagen. Kön var full av italienska vandrare i alla möjliga åldrar med vandringsstavar och rejäla vandringskängor. Nog för att vi var väl utrustade, men inte alls i samma kaliber som de flesta vandrarna här. Vad var det för ställe vi var på väg till egentligen?
Under sommarhalvåret så går den stora kabinbanan i 15-minuterstrafik och sväljer 120 personer per gång, så trots en lång kö behövde vi bara vänta en halvtimme.
Väl uppe på toppen möttes vi av fina, breda vandringsleder. Och kor. Mängder av kor i alla färger och former. Vissa kor var lite nyfikna på oss vandrare, de flesta ignorerade oss helt. Merry Romario på bilden nedan var lite sällskapssjuk. Men det var inte 4748. Hon var mer som Ferdinand och hade det lugnt och skönt och luktade på blommorna.
Vandringslederna gick över nakna gröna bergssluttningar, med några enstaka träd. Vandringen kändes inte speciellt brant, utan det var väldigt lättvandrat. Här skulle man lätt kunna vandra med en trehjulig barnvagn med lite större hjul.
Vi hade lite otur med dis över bergen, men vyerna var ändå storslagna. Kanske var det för att vi befann oss på 2000 meters höjd som vi inte kände oss omgivna av vassa bergstoppar. Vi snarare vandrade på sluttningen av en bergstopp.
Det fanns gott om hütter utefter vandringslederna, vi gick först upp till Kirchsteiger Alm (ej kopplat till Ernst, även om det var mysigt…) och vände sedan ner till Waidmann Alm för lunch. När dottern såg Waidmann Alm i kikaren så sprang hon hela vägen ner. Inte klokt vad några parmesanknödel och en kaiserschmarrn kan göra för motivationen.
En härlig lunch i solskenet senare började vi vandra tillbaka till kabinbanan. Även om jag inte tyckte att det kändes så brant på vägen upp, så kändes det i benen på vägen ner. Det var nog några hundra meters höjdskillnad, även om det var en konstant långsam stigning.
Vem passar en vandring vid Merano 2000?
Merano 2000 är ett lättvandrat och väl utmärkt område som passar för alla åldrar. Det är tätt mellan hütterna och det finns glass, mat och till och med en öl för den som vill ta det riktigt lugnt och skönt i solen. Många av hütterna erbjuder övernattning, vilket jag ångrar att vi inte bokade. Tänk att vakna upp till kobjällror och frisk alpluft i sommarsolen! Vilken drömsemester! Det är nästan så jag joddlar bara av tanken!
Merano 2000 passar inte för vandrare som är rädda för kor. Korna är överallt och går oftast fritt. Inget hyfs har de heller, utan de blockerar gärna vandringsleden och ignorerar högerregeln. Dessa kor alltså…
Vill du läsa mer om vandring i Dolomiterna?
Titta in på min Italien-sida! Förutom att jag håller på att fylla på med fler vandringsleder kring Bolzano, så åker vi ju snart till Italien på bilsemester! Då blir det mycket Italien på bloggen, let me tell you! :)
Läs mer om Merano 2000 på den officiella sidan
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
Ser otroligt vackert ut att vandra där i Dolomiterna!
Det är otroligt fint och väldigt välordnade leder och liftar i Dolomiterna! Merano 2000 var dock den vandring vi gjorde som var ”minst” storslagen – om du förstår vad jag menar – de andra lederna var mer äventyrliga och dramatiska. ?