Det är kanske lite konstigt att börja ett inlägg om Cinque Terre genom att säga att Vernazza var vårt andra stopp. Borde jag inte ha börjat skriva om vårt första stopp? Jag lovar, det inlägget kommer. Då kommer ni också att förstå varför jag ändrar på ordningen på historien. Ibland blir historien bättre med lite handpåläggning.
Vernazza är den näst nordligaste byn av de fem byarna i Cinque Terre. Kanske är det också den mest kända, då bilder av den söta lilla byn ofta får stå modell för inte bara Ligurien – utan hela Italien. Här finns alla ingredienser som behövs för att blanda den perfekta mixen av Italien. Pastellfärgade hus med mörkgröna fönsterluckor som stänger ute de varma solstrålarna. Tvätten som ogenerat hänger i klädnypor utanför fönstret. De små terrasserna som är sprängfyllda av krukor med citrusfrukter och olivträd. Uteserveringar under stora parasoller och fler gelato-butiker än 7-eleven-kiosker. Italien helt enkelt. Livsnjuteri på alla plan.
Vi börjar vårt besök med en lunch i den lilla hamnen. Havet är lugnt som en filbunke, aperol-glasen klirrar och några besökare sitter på klipporna och doppar tårna i havets kyliga vatten. Det är en del turister här idag, men det är inte alls trångt. Allt är väldigt behagligt. Kanske till och med lite idylliskt.
Vi får ett bord i solskenet och beställer in var sin pizza. Det är inte billigt, men det knäcker inte resebudgeten heller. Livet är inte obehagligt just nu.
Vi kan se ut över det lilla torget nere i hamnen från vår lunchplats. De flesta båtarna ligger uppdragna och övertäckta av pyjamasrandiga presenningar. Någon enstaka båt ligger vid kajen. Det är dock desto fler passagerarbåtar som släpper av och tar upp besökare i hamnen. Att åka mellan byarna med båt är nog det populäraste sättet. Det är i alla fall betydligt vackrare än att åka tåg. Att åka tåg är otroligt smidigt, men färden går till stora delar genom tunnlar. Snabbt, men inte sceniskt.
Utefter de branta terrasserna i Cinque Terre ligger välskötta vinodlingar. Här har odlats vin i över tusen år. Det har aldrig varit enkelt, men genom åren har man lärt sig att forma jorden och sluttningarna för att kunna odla dem. Det påminner mycket om vinsluttningarna i Dourodalen, även om de är lite mer vidsträckta. Vi köpte faktiskt en flaska Cinque Terre-vin i mataffären en av kvällarna, men jag kan inte säga att det vinet gick till historien. Här odlas mest gröna druvor – vermentino, albarola och bosco. Inte några av mina favoriter.
Vi promenerar upp mellan husen, i de små och trånga gränderna. Det känns som att alla gator i byn går uppför. Trappsteg efter trappsteg. Överallt hänger välskötta blommor i amplar och madonnor pryder många av husväggarna.
Det luktar tomatsås i en av gränderna. Solmogna, långkokta tomater. En doft av den perfekta tomatsåsen. Så där som bara tomatsås av italienska tomater kan lukta. Det är egentligen konstigt att vi inte oftare bara äter en enkel tomatsås till pasta här i Sverige. En vällagad tomatsås med nyriven parmesan är definitivt mer njutbart än en snabblagad köttfärssås.
Vi börjar komma upp på höjden ovanför hustaken och kyrkan. Kyrkotornet från Santa Margherita d’Antiochia har stått här och tittat ut över havet från sin klippa sedan 1300-talet. Otaliga stormar och översvämningar har rasat vid hennes fötter, men hon står fortfarande kvar med sin (till synes) fiskfjällstäckta kupol. Passande i en gammal fiskeby från 1000-talet.
Utsikten över byn från vandringsleden är bedårande och definitivt en deja vu-känsla från många av de Instagramkonton med reseinspiration som jag följer. Vi vandrar inte över till Monterosso al Mare idag, det får bli en annan resa. Idag blir det mer livsnjutning och mindre vandring.
Det blir några varv längs med de små gränderna innan vi tillslut beger oss mot tågstationen för att ta oss vidare till nästa by. Det är svårt att tro att det kan bli vackrare än så här. Men vet du vad? Det kan det :)
Vill du läsa mer om Italien och Cinque Terre?
- Titta in på min Italien-sida
- Alla inlägg jag kommer att skriva om Cinque Terre kommer du att hitta här.
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
Vilka färger, man blir ju glad av varje bild.
Tack snälla du! Cinque Terre och Burano var en pastellfest av rang! :)
Det ser helt magiskt ut. Vilka färger och vilka vackra bilder. Jag måste verkligen hit snarast möjligt.
Det är verkligen så fint som det ser ut på bilderna, alla dessa färger och dramatiska vyer. En pärla – om än dock väldigt populär sådan!
Fantastisk fine bilder! :) Cinque Terre er høyt opp på ønskelisten min. Når reiste dere dit? Har forstått at man for all del må unngå å reise dit midt i sommerferien, med mindre man virkelig elsker å gå i kø – men jeg har ikke så lyst til å gå der når det er dårlig vær heller. ;)
Tack snälla du! ❤️ Vi var i Cinque Terre i april i år, veckan innan påsk. En bra period att vara här, veckan efter påsk har hela Italien en massa lediga dagar och köerna är desto längre.