Vintgar Gorge – Vandra i ravinen med de stora vyerna – Slovenien

Vi hade nog en ofantlig tur denna dag. Att bjudas på strålande sol, 20 gradig värme och en explosion av höstfärger i oktober när vi besökte Vintgar Gorge i Slovenien kändes verkligen som en riktig vinstlott. Det var inte heller alltför mycket folk i parken vid öppningsdags. Vi hade förväntat oss en full parkering och bilköer för att komma fram till ravinen, men vi var nästan först på plats. Vi betalade parkering och inträde och begav oss in i ravinen.

Även om Radovnafloden långsamt gled förbi även vid parkeringen, ökade det sorlande ljudet ju närmre vi kom ravinens början. Ljudet av det forsande vattnet studsade mellan de höga klipporna och floden blev snabbt vildare, krokigare och snabbare.

Vandringsleden går utefter ravinens kant, främst på välskötta trädäck med räcke. Det behövs absolut inte varken superkondition eller något överlevnadskit här, men ett bra sköna vandringsskor är alltid bra att ha på sig. Ofta kan det vara lite halt på plankorna av regn eller fukt.

Vandringen i ravinen är 1,6 kilometer enkel väg, men det kan lätt ta 1,5 timme att gå sträckan fram och tillbaka. Vi tillåter oss att stanna och njuta av vyerna rätt ofta, för efter varje hörn så väntar nya vyer. Dessutom kräver varje möte med andra vandrare att du saktar in och släpper förbi. Trädäcket är rätt smalt på sina ställen.

Ju längre in i ravinen vi går, desto brantare blir klippväggarna som omfamnar oss. Leden tråcklar sig från en ena sidan till den andra, över broar och under klippöverhäng. Under oss rinner en isande blå flod. Vattnet är så klart, att vi kan se stora foreller simma i vattnet nedanför oss. Plaska, leka och stimma i kylan. Vattnet i floden rinner hela vägen från Sloveniens högsta berg Triglav, så det är inte bara isblått – det är även iskallt.

Det var ett smart drag att besöka Vintgar Gorge en tidig morgon i oktober. Inte bara för att mängden besökare var helt överkomlig, utan även för att solen är så låg att den inte lyckas ta sig ner i ravinen. Det är rätt mörkt i ravinen och alla färger kommer helt till sin rätt. Den gröna mossan som täcker nästan alla stenar, är ljusgrön som nyutslagna björkblad och floden skiftar i mörkt turkos, svart och isande blått. Över oss ligger ett täcke av brandgula träd.

Vattennivåerna i ravinen var långt ifrån vårens rekordnivåer, men det betydde i praktiken bara att vi fick se mer av ravinens vackra berggrund. Lager på lager på lager, som en lagg med pannkakor, kämpar den för att hålla emot flodens krafter. Varje år gräver sig floden ner lite djupare. En långsam vinst för floden.

Mot slutet av vandringen passerade vi under en över hundra år gammal järnvägsbro i sten och en konstgjord damm. Små vattenfall hade bildats från dammen. Varken naturliga eller stora, men helt klart värda att stanna upp för. Trots att vi visste vad som väntade oss några hundra meter längre fram.

Nu började vägen att bli lite smalare, asfalterad, mer kuperad och med några trappsteg. Vi närmade oss slutet av ravinen och ett av Sloveniens högsta vattenfall – Šum.

Jag kan börja med att ta ner era förväntningarna. Šum-fallet är inte något Niagaravattenfall. Šum är bara 13 meter högt, men det är en riktigt vacker liten avslutning på vandringen. Många nöjde sig med att bara fotografera vattenfallet från bron som korsar floden ovanför vattenfallet och inte gå ner till utsiktspunkten. De missade definitivt något.

Vi vände om tillbaka mot bilen. Det var fortfarande helt överkomligt med folk på leden, men i vissa passage fick vi stanna och släppa förbi folk. Solen hade vid det här laget börjat sträcka ut sina strålar över floden och kontrasterna mellan den skarpa solen och den mörka ravinen gjorde nästan lite ont i ögonen. Vi hade med oss några kakor och en termos med kaffe, så vi slår oss ner på stigens enda träbänk och sitter tysta bredvid varandra och bara njuter. Av kaffet. Av kakan. Och av ljudet, vyerna och stillheten.

Det tog oss ganska precis 1,5 timme att vandra ravinen fram och tillbaka till parkeringen. Det här var verkligen inte någon jobbig vandring, men Vintgar är beviset för att en vandring inte behöver vara jobbig för att vara ögonbedövande vacker.

Hur hittar jag till Vintgar Gorge i Slovenien?

Vintgar Gorge ligger 5 kilometer norr om Bled. Det går att promenera hit från Bled, men det finns även en parkering för de som har bil.

Turistično društvo Gorje
Podhom 80
Karta (öppnas i Google maps)

Hur mycket kostar det att besöka Vintgar Gorge?

Parkeringen kostar 5 euro, sedan kostar inträdet för en vuxen 10 euro, barn mellan 6-15 år 3 euro och barn under 6 år 1 euro. För vår familj blev det alltså 18 euro. Priserna kan dock vara lite föränderliga. Priset verkar ha gått upp 100% det senaste året.

När kan jag besöka Vintgar Gorge?

Vintgar Gorge är bara öppet under vår, sommar och höst (april till november). Kolla noga upp datumen på Vintgars officiella webbplats innan du åker hit under vår eller höst. Tiderna som ravinen är öppen varierar under året, när vi var här i oktober var vandringsleden bara öppen mellan 9-16.

Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!