Yanchep National Park – bland grottor och svarta kakaduor – Australien

-”Skynda er, den guidade turen börjar om 10 minuter!”. Vi rycker åt oss våra biljetter i besökscentret och springer till bilen. Det enda sättet att besöka kalkstensgrottan Crystal Cave är att följa med en guide ner i grottan. Några minuter senare är vi vid grottan. Parkeringen är tom. Vi är alldeles ensamma. Hade vi missat den guidade turen? En kvinna kommer förbi. Hon skrattar och säger att vi har tur idag. Vi är de enda som bokat in oss på dagens första guidning, så vi skulle få en privat visning.

Crystal Cave är en kalkstensgrotta, fylld med stalagmiter, kalkstenspelare och en underjordisk sjö. Det är faktiskt genom de kristallklara reflektionerna i den underjordiska sjön som Crystal Cave en gång fick sitt namn.

Vi följer med vår guide nerför trappor, genom en låst dörr och nerför ännu fler trappor. Vi är nere i grottan. Temperaturen är behaglig och grottans kalkstensformationer växer fram framför våra ögon. Grottorna här upptäcktes (av européer) år 1838 och efter detta påbörjades turism till grottorna. Vi passerar förbi flertalet av de smala små hål som användes för dåtidens turister. På den tiden fanns inga trappor, utan man hivade sig ner med rep och ålade sig i små tunnlar mellan grottans rum. Gärna iklädda vita spetsklänningar, stråhattar och kostym. Det är helt klart lite mindre äventyr att upptäcka Crystal Cave nuförtiden med trappor, gore-tex och belysning.

Det droppar långsamt från taket och nya stalagtiter skapas långsamt långsamt. Det droppar dock inte tillräckligt mycket vatten i grottan nuförtiden. Grottan torkar ut. Den en gång så stora sjö som grottan är uppkallad efter, är numera snarare en pöl. Crystal Caves kristallklara reflektioner är inte längre vad de en gång varit. Definitivt ett problem för instagram-turister, men ännu större problem för grottans utrotningshotade invånare.

I Crystal Cave bor inga stora lurviga monster. Inte heller några livsfarliga ormar. Däremot bor här små märlkräftor, som inte finns någon annanstans på jorden. Och de små märlkräftorna klarar sig inte utan Crystal Caves underjordiska vatten, då de lever i rötterna av träden i grottans tak. Utan vatten, inga rötter.

45 minuter går fort i sällskap av vår guide. Vi lär oss allt om de stora granodlingarna vid kusten som är en av orsakerna till att grottans vatten minskat och om hur kalksten tappar sin genomskinlighet när vi människor tar på den med våra fingrar. Vi får också lära oss om alla insatser som görs för att rädda den lilla märlkräftan genom att återvattna Crystal Cave. Även om märlkräftan är utrotningshotad, finns det trots allt hopp.

Vi lämnar grottan och beger oss mot våtmarkens vandringsleder. Ett ofantligt oljud fyller himlen. Det skriker, kraxar och skränar. Ibland låter det nästan som barn som skriker. Himlen ovanför oss fylls av svarta kakaduor. Carnaby’s black cockatoos är sällsynta och finns bara här i västra Australien. Byggandet av bostäder och människans utbredning har tagit bort stora delar av den svarta kakaduans hemvister, men här i Yanchep trivs kakaduorna och frodas i stora flockar. Det är en fröjd att se dem interagera i trädkronorna. Tjattra med varandra, peta på varandra och retas.

I Yanchep finns fem vandringsleder, varav Wetlands Walk Trail tar dig på ett varv runt Loch McNess. Vandringsleden för dig genom växtlighet av sheoak, banksia och jarrah (stor eukaluptus). Aldrig hört talas om träden? Det hade inte jag heller innan jag kom hit. Att vandra i Australien är som att upptäcka världen på nytt. Allt är okänt och allt behöver pluggas in.

Våren har börjat komma till Yanchep. Vi överväldigas inte av vårblommornas färgprakt riktigt ännu, men en del blommor och träd har börjat slå ut. Det lyser lite gult och lite rosa i buskarna. Ett träd som ser ut som en gigantisk ljung blommar praktfullt med sina rosa blommor vid sidan av stigen. Vem vet, det kanske är en livsfarlig jätteljung? Allt är ju så mycket större och farligare här i Australien. I alla fall på pappret.

Vi går runt sjön, bland vildbevuxna träd och portaler av hängande grenar. Vi läste på om djurlivet i nationalparkens besökscentrum innan vi började vandra. De finns trevliga djur i Yanchep, som vi hoppades få möta. Till dessa räknar jag de stora grå kängurus som bor här i parken. Kängurus är inte helt ofarliga, men om du håller avstånd så har du inget att oroa dig för. Sedan finns det lite mindre trevliga djur i Yanchep – djur som vi gärna undviker att träffa. Till dessa hör de väldigt giftiga ormarna dugite (en slags ”brown snake”) och tigerorm. Även fästingar finns i området, vilket jag konstigt nog tycker känns jobbigare än ormarna. Ormar har vett nog att gömma sig om de känner av att människor kommer. Fästingar däremot jublar om de känner vibrationer av människor.

Jag hade trott att vi skulle gå runt sjön och se sjöns fågelliv på vägen, men skogen växer så tjock att vi inte ser sjön överhuvudtaget. Vi ser inte heller varken några trevliga eller otrevliga djur. Kanske lika bra det. Oavsett är Wetlands Walk Trail en trevlig vandring som inte tar mer än en timme.

Innan vi åker från Yanchep hinner vi även med ett besök bland parkens koalor. Koalor är inte naturliga i Western Australia, men här i nationalparken har det funnits en koalakoloni sedan 1920-talet. Inte helt naturligt, men det är ju alltid trevligt att se koalor.

Hur hittar jag till Yanchep National Park?

Yanchep National Park ligger 45 minuter norr om Perth. Som de flesta nationalparker i Western Australia så tillämpas inträde på $13 per bil. Vi köpte dock ett Holiday Pass, vilket innebär att alla nationalparker i Western Australia kan besökas under 4 veckor för $46. Läs mer om olika alternativ för nationalparkspass här.

Yanchep National Park
Yanchep Beach Rd &, Indian Ocean Dr
Yanchep WA 6035

Karta

Mer information om Yanchep National Park hittar du på den officiella nationalparkssidan. Mer information om Western Australia och Australien hittar du på min Australien-sida!

Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!